Maine (provins)

Historia

Karolinerna kallade Maine pagis cenomannicus efter den cenomanska stammen som Julius Caesar hade besegrat. Pepin den korta gav hertigdömet Maine till sin halvbror Grifo. Under den sista hälften av 800-talet fick Maine större betydelse på grund av invasioner från Normandie och Bretagne. År 924 gav kung Rudolph av Frankrike Maine till Rollo av Normandie. Eftersom det låg intill Anjou i söder och Normandie i norr, bråkade dessa två hertigdömen ofta om Maine.

Vilhelm, hertig av Normandie, invaderade Maine 1063 och kontrollerade länet i början av 1064. Normandernas kontroll av Maine bidrog till att göra Normandiets södra gräns säker mot Anjou. Detta var en faktor som gjorde det möjligt för hertig Vilhelm att inleda sin framgångsrika invasion av England 1066.

År 1069 gjorde invånarna i Le Mans uppror mot normanderna. Snart anslöt sig några av baronerna från Manceaux till revolten. Normanderna fördrevs 1070 och den unge Hugh V blev greve av Maine. Efter normandiska attacker 1073, 1088, 1098 och 1099 efterträdde Elias I sin kusin Hugh V, som sålde Maine till honom 1092 för tiotusen shilling. Hans dotter gifte sig med Fulk V, greve av Anjou, som tog över Maine 1110 efter Elias' död. Henri Beauclerc, gick med på att erkänna honom som greve av Maine.

Fulks son Geoffrey V, greve av Anjou, ärvde Maine. År 1051 övergick det till Geoffreys son Henrik, hertig av Normandie (senare kung Henrik I av England). Anjou, Maine och Normandie hade nu för första gången samma härskare. Henrik grundade senare dynastin Plantagenet i England.

Frankrikes kung Philippe Auguste attackerade Plantagenet-området som kallades Angevin Empire när det hölls av John, Englands kung. År 1331 blev greven av Maine en jämlike i riket.

Efter slaget vid Verneuil 1424 ockuperade engelsmännen Maine. De höll Le Mans till 1448 och Fresnay till 1449. År 1481 överlät Karl V av Anjou sina landområden till Ludvig IX av Frankrike. Genom denna handling återgick grevskapet till den franska kronan.