Himlens mandat
Himlens mandat (天命) var en kinesisk politisk och religiös doktrin som användes för att rättfärdiga kejsarens styre i Kina. Enligt denna tro står himlen (天, Tian) för universums naturliga ordning och vilja. Himlen kommer att ge mandat till en rättvis härskare, Himlens son. Om en härskare störtades tolkades detta som ett tecken på att härskaren var ovärdig och hade förlorat mandatet. Det var också en vanlig tro att naturkatastrofer som svält och översvämningar var tecken på att himlen var missnöjd med härskaren, så det förekom ofta revolter efter större katastrofer eftersom medborgarna såg dessa som tecken på att Himlens mandat hade dragits tillbaka.
Himlens mandat kräver inte att en legitim härskare ska vara av adlig börd, och dynastier som Han- och Ming-dynastierna grundades av män av vanligt ursprung. Himlens mandat hade inga tidsbegränsningar, utan var i stället beroende av att härskarna och deras arvingar presterade rättvist och skickligt. Begreppet liknar på vissa sätt det europeiska begreppet kungarnas gudomliga rätt, men till skillnad från det europeiska begreppet ger det inte en ovillkorlig rätt att regera. Begreppet himmelsmandat omfattade också rätten till uppror mot en orättvis härskare. Kinesiska historiker tolkade en framgångsrik revolt som ett bevis på att himlen hade dragit tillbaka sitt mandat från härskaren. Under hela den kinesiska historien har tider av fattigdom och naturkatastrofer ofta tolkats som tecken på att himlen ansåg att den nuvarande härskaren var orättvis och behövde ersättas. Himlens mandat åberopades ofta av filosofer och lärda i Kina som ett sätt att begränsa härskarens maktmissbruk.
Begreppet himmelska mandatet användes först för att stödja Zhou-dynastins kungar (1046-256 f.Kr.) och legitimera deras störtande av den tidigare Shang-dynastin (1600-1046 f.Kr.). Den användes under hela Kinas historia för att stödja kejsarnas styre, även för monarkier som inte tillhörde den etniska gruppenhanerna, t.ex. Qingdynastin. Begreppet användes även av monarker i grannländer som Korea och Vietnam. En liknande situation rådde sedan Ahom-styret etablerades i kungariket Assam i Sydostasien.
Frågor och svar
F: Vad är himlens mandat?
Svar: Himlens mandat är en kinesisk politisk och religiös doktrin som användes för att rättfärdiga den kinesiska kejsarens makt. Enligt tron representerar himlen universums naturliga ordning och vilja och ger sitt mandat till en rättvis härskare som kallas Himlens son.
Hur kan man gå miste om det himmelska mandatet?
Svar: Om en härskare störtades tolkades det som ett tecken på att han var ovärdig och hade förlorat sitt mandat från himlen. Naturkatastrofer som svält och översvämningar sågs också som tecken på att himlen var missnöjd med en härskare som hade förlorat sitt mandat.
Fråga.
Svar: Nej, adel krävs inte av en legitim härskare enligt Himlens mandat. Dynastier som Han- och Ming-dynastierna grundades av män med gemensamt ursprung.
F: Finns det en tidsgräns för detta koncept?
S: Nej, det finns ingen tidsgräns för detta koncept, utan det beror på hur rättvist och skickligt de styrande utför sina plikter och deras arvingars plikter.
F: Finns det likheter mellan detta koncept i Kina och de europeiska kungarnas gudomliga rätt?
Svar: Ja, det finns vissa likheter mellan de två begreppen, men till skillnad från det europeiska begreppet ger det inte någon absolut rätt att styra. I den kinesiska versionen ingår också rätten att göra uppror mot en orättvis härskare.
F: När började man använda det här konceptet i Kina?
Svar: Begreppet användes för första gången under Zhou-dynastin (1046-256 f.Kr.) när de störtade Shang-dynastin (1600-1046 f.Kr.). Sedan dess har kejsare använt den under hela Kinas historia, även andra än de som tillhörde den etniska gruppenhanerna, till exempel under Qingdynastin. Den har också antagits av grannländer som Korea och Vietnam samt Assam i Sydostasien.
