Kungarnas gudomliga rätt
Kungarnas gudomliga rätt var en politisk och religiös doktrin. Den innebar att en monark fick rätt att regera av Gud ensam. Hans auktoritet kunde inte ifrågasättas eftersom han styrde i Guds namn. Den gav en kung absolut herravälde över sina undersåtar.
Början
Faraonerna och vissa andra forntida kungar ansågs faktiskt vara gudar eller ättlingar till gudar. Den föreställningen försvann när monoteismen spreds. Enligt en medeltida princip gav Gud de politiska makthavarna rätten att styra i världsliga frågor. Gud gav rätten att styra i andliga frågor till påven som kyrkans överhuvud. Detta har kallats "läran om de två svärden". År 800 krönte påven Leo III Karl den store till tysk-romersk kejsare. Från och med den tiden var kejsaren den världsliga makten medan påven var den andliga makten. Detta koncept började brytas samman före det första korståget. Istället för att låta kejsaren tillhandahålla arbetskraft för korstågen, uppmanade påven Europas adel direkt.
Uppgång och fall
I England frigjorde sig Henrik VIII från den katolska kyrkan och påvens auktoritet. Genom överhöghetslagarna från 1534 var Henrik både kung och "högsta ledare" för Englands kyrka. Efter den protestantiska reformationen gav teorin om gudomlig rätt kungen absolut auktoritet som Guds representant på jorden i både politiska och andliga frågor. Den gjorde honom ansvarig inför ingen annan än Gud. Jakob I av England sade i sitt tal till parlamentet 1609 följande:
| " | Kungar är inte bara Guds löjtnanter på jorden och sitter på Guds tron, utan även av Gud själv kallas de för gudar... de har makt att höja och sänka, att leva och dö, de är domare över alla sina undersåtar och i alla frågor, men de är ändå ansvariga inför ingen annan än Gud. | " |
I Frankrike hade man tagit hänsyn till teorin redan på 1200-talet. Även om Frankrike förblev katolskt, avlägsnade sig kungarna gradvis från det påvliga styret. På 1500-talet ersatte kungen påven som högsta auktoritet över den franska kyrkan. Efter den ärofyllda revolutionen 1688-89 var teorin om de gudomliga rättigheterna inte längre populär i England. I Frankrike fortsatte kungar, däribland Ludvig XIV av Frankrike (1643-1715), läran om de gudomliga rättigheterna. Detta var fram till den franska revolutionen 1789. På 1800-talet hade den inte längre någon trovärdighet.
Kina
Den kinesiska kulturen hade ett liknande men äldre koncept som kallades "Himlens mandat". En god härskare hade himmelens välsignelse. Men en dålig regent skulle leda till att mandatet togs bort. När Folkrepubliken Kina bildades 1949 krävde de att folket skulle få himmelens mandat.
Annan sida
- Teokrati
Frågor och svar
F: Vad är kungars gudomliga rätt?
S: Kungars gudomliga rätt är en doktrin som ger en monark rätt att styra genom Gud ensam och hindrar någon från att ifrågasätta deras auktoritet eftersom de styr i Guds namn.
F: Tillåter kungars gudomliga rätt en monark att ha absolut makt över sina undersåtar?
S: Ja, kungars gudomliga rätt ger en monark absolut makt över sina undersåtar.
F: På vilket sätt är kungars gudomliga rätt en politisk doktrin?
S: Kungars gudomliga rätt är en politisk doktrin eftersom den fastställer det politiska system enligt vilket en monark regerar med absolut makt.
F: Vad är betydelsen av kungars gudomliga rätt?
S: Betydelsen av kungars gudomliga rätt är att den legitimerade monarkernas absoluta styre och hindrade människor från att ifrågasätta deras auktoritet eftersom de ansågs styra i Guds namn.
F: Vem fick ifrågasätta en monarks auktoritet enligt den gudomliga rätten för kungar?
S: Ingen fick ifrågasätta en monarks auktoritet under den gudomliga rätten för kungar.
F: Hade kungars gudomliga rätt en religiös aspekt?
S: Ja, kungars gudomliga rätt hade en religiös aspekt eftersom den hävdade att en monarks auktoritet kom från Gud allena.
F: Var kungars gudomliga rätt en populär idé bland folket?
S: Populariteten för kungars gudomliga rätt varierade mellan olika samhällen, men det förblev en allmänt accepterad doktrin under en stor del av historien.
