Mechanical Animals – Marilyn Manson: Tredje studioalbum (1998)

Mechanical Animals (1998) – Marilyn Mansons tredje studioalbum: glamrock, androgyn estetik och kontroversiellt omslag. Kultalbum med provokativt sound och ikonisk image.

Mechanical Animals är det tredje studioalbumet av det amerikanska rockbandet Marilyn Manson. Det släpptes den 14 september 1998. Producenterna till albumet var Michael Beinhorn, Marilyn Manson och Sean Beavan. Albumet fick kontroverser från Wal-Mart på grund av albumets konstverk som visar Manson täckt från topp till tå i latexfärg. Hans könsorgan är täckta av en tunn plastkopp som skapar det androgyna utseendet av en utomjordisk figur som han kallar Omēga.

Bakgrund och koncept

Mechanical Animals utgör tillsammans med Antichrist Superstar (1996) och Holy Wood (2000) en slags trilogi i Marilyn Mansons diskografi. Albumet markerade ett avsiktligt stilskifte från den tunga industrisoundet på föregångaren till ett mer melodiskt, glam- och rockinspirerat uttryck. Konceptet kretsar kring identitet, berömmelse, alienation och den konstlade karaktären Omēga — en androgyn, utomjordisk rockstjärna som fungerar som både protagonist och symbol.

Musik och teman

Musikaliskt blandar albumet element av glam rock, alternativ rock och synthbaserade texturer. Låtarna är ofta mer melodiska och polerade än tidigare verk, med ett större fokus på sångmelodi och klassiska pop/rock-arrangemang. Tematiskt behandlas ämnen som droger, beroende, konstgjord identitet, kommersialisering av konsten och relationen mellan artist och publik. Albumets visuella estetik och ljud präglas av tydliga influenser från 1970-talets glamkultur, där artister som David Bowie ofta nämns som inspirationskällor.

Singlar och musikvideor

• "The Dope Show" — albumets första singel, som fick stor uppmärksamhet och tung rotation på musikkanaler. Låten och videon förstärkte albumets glamrock-estetik och androgyna imagery.
• "I Don't Like the Drugs (But the Drugs Like Me)" — andra singeln som fortsatte albumets teman kring beroende och beroendeframkallande samhällsföreteelser.
• "Coma White" — en av albumets mer nedtonade och melodiska låtar som ofta uppmärksammas för sin text och känslomässiga tyngd.

Mottagande och kommersiell framgång

Criticalmottagandet var blandat till övervägande positivt; många recensenter berömde Mansons nytänkande vad gäller estetik och låtskrivande, medan andra saknade den aggressivitet som präglade tidigare album. Kommersielt blev albumet framgångsrikt och nådde höga placeringar på topplistor i flera länder. Singlarna bidrog till att albumet nådde en bred publik och befäste Marilyn Manson som en av scenens mest uppmärksammade och kontroversiella artister under sent 1990-tal.

Kontroverser

Omslaget och den visuella profilen kring Omēga ledde till debatt. Wal-Mart och vissa andra återförsäljare vägrade initialt att ta in skivan eller valde att saluföra en censurerad version av omslaget, vilket väckte frågor om censur, konstnärlig frihet och kommersiell makt hos stora butikskedjor. Debatten bidrog dessutom till att öka albumets uppmärksamhet i media.

Turné och eftermäle

Efter utgivningen genomförde bandet turnéer för att promota albumet, där scenshowen och kostymerna i hög grad speglade albumets teatrala och glaminspirerade estetik. Mechanical Animals ses i efterhand som ett viktigt och inflytelserikt steg i Marilyn Mansons karriär — ett album som visade på artistens vilja att omtolka sin image och utforska nya musikaliska riktningar.

Produktion: Michael Beinhorn, Marilyn Manson och Sean Beavan.
Noterbara låtar: "The Dope Show", "I Don't Like the Drugs (But the Drugs Like Me)", "Coma White" (bland andra).

Sök med bokstav