Médée – Cherubinis klassiska franska opera (1797) efter Medea
Médée – Cherubinis klassiska franska opera från 1797: dramatisk tolkning av Medea, hyllad för sin intensitet och återupplivad av Maria Callas.
Médée är en fransk opera i tre akter. Luigi Cherubini har skrivit musiken. Librettot är skrivet av François-Benoît Hoffmann (Nicolas Étienne Framéry). Den är baserad på Euripides tragedi Medea och Pierre Corneilles pjäs Médée. Den uruppfördes i Paris den 13 mars 1797. Den italienska versionen av Carlo Zangarini spelades i Milano den 30 december 1909. Operan är Cherubinis mest framgångsrika verk. Den återupptogs 1953 för Maria Callas.
Handling och huvudpersoner
Operan följer i stora drag den klassiska myten om Medea: kärlek, svek och hämnd. Huvudrollerna är:
- Médée – den exalterade och hämndlystna kvinna som blivit sviken.
- Jason – Medeas make, hjälte som överger henne.
- Créon – kung som vill skydda sin stad och dotter.
- Glauce (ibland kallad Kreusa) – Créons dotter, Jason har förälskat sig i henne.
- Néris – Medeas tjänarinna och förtrogna.
Berättelsen kulminerar i Medeas desperata och grymma handlande när hon beslutar sig för att återta sin heder genom att slå tillbaka mot Jason och hans omgivning.
Musik och stil
Cherubinins Médée ligger stilmässigt i gränslandet mellan klassicism och tidig romantik. Musiken är dramatisk och koncentrerad, med starka melodier, uttrycksfulla orkesterpartier och intensiva körscener. Operan är känd för sin allvarliga, tragiska ton och för Cherubinins förmåga att kombinera klassisk formkänsla med stark känslomässig laddning.
Orkestreringen används effektivt för att förstärka dramatiken—t.ex. genom mörka färger i Medeas scener och starka chorsatser som understryker det kollektiva hotet mot huvudpersonerna.
Uppförandehistoria och betydelse
Vid uruppförandet 1797 möttes verket av blandade reaktioner, men det etablerade snabbt Cherubini som en betydande operakompositör. Operan påverkade samtida kompositörer och hyllades av flera – bland andra beundrade Ludwig van Beethoven Cherubinis hantverk.
Under 1800-talet sjönk Médée delvis i glömska, men den italienska översättningen av Carlo Zangarini bidrog till att hålla verket vid liv. Den stora återupptäckten kom på 1900‑talet, särskilt i samband med Maria Callas ikoniska tolkning av titelrollen 1953, vilket väckte nytt intresse för operan och ledde till nya uppsättningar och inspelningar.
Inspelningar och uppsättningar
Det finns flera inspelningar av Médée i både franska och italienska versioner. Maria Callas inspelningar och framträdanden anses särskilt viktiga för verkets moderna mottagande. Operan spelas fortfarande sporadiskt i operahus som vill presentera ett kraftfullt tragiskt drama från slutet av 1700‑talet.
Varför lyssna på Médée?
- Starkt dramatisk musik med intensiva känsloutbrott.
- En hållbar tolkning av en klassisk myt om kärlek, svek och hämnd.
- Historisk betydelse som ett av Cherubinins mästerverk och som en brygga mellan klassicism och romantik.
Huvudsakliga tecken
- Medea (Médée) - sopran
- Glauce (Dircé) - sopran
- Giasone (Jason) - tenor
- Neris (Néris) - mezzosopran
- Creonte (Créon) - bas
Diskografi
Ursprunglig fransk version
- 1995: Iano Tamar (Médée), Patrizia Ciofi (Dircé), Luca Lombardo (Jason), Magali Damonte (Néris), Jean-Philippe Courtis (Créon); Coro da Camera Sluk, Orchestra Internazionale d'Italia Opera, Patrick Fournillier - (Nuova Era)
- 1997: Phyllis Treigle (Médée), Thaïs St Julien (Dircé), Carl Halvorson (Jason), D'Anna Fortunato (Néris), David Arnold (Créon); Chorus Quotannis, Brewer Chamber Orchestra, Bart Folse - (Newport Classic)
Lachner-versionen, i italiensk översättning av Zangarini
- 1953: Maria Callas (Medea), Maria Luisa Nache (Glauce), Gino Penno (Giasone), Fedora Barbieri (Neris), Giuseppe Modesti (Creonte); Coro e Orchestra del Teatro alla Scala di Milano, Leonard Bernstein - (EMI Classics)
- 1957: Maria Callas (Medea), Renata Scotto (Glauce), Mirto Picchi (Giasone), Miriam Pirazzini (Neris), Giuseppe Modesti (Creonte); Coro e Orchestra del Teatro alla Scala di Milano, Tullio Serafin - (EMI Classics)
- 1967: Gwyneth Jones (Medea), Pilar Lorengar (Glauce), Bruno Prevedi (Giasone), Fiorenza Cossotto (Neris), Justino Díaz (Creonte); Orchestra e coro dell'Accademia Nazionale di Santa Cecilia, Lamberto Gardelli - (Decca)
Sök