Molekylär maskin
En molekylär maskin, eller nanomaskin, är en uppsättning molekyler som producerar mekaniska rörelser (output) som svar på specifika stimuli (input). Begreppet är vanligt inom nanotekniken, där ett antal komplexa molekylära maskiner har föreslagits, vilket kan vara ett sätt att göra en "molekylär sammansättare". Molekylära maskiner kan delas in i två stora kategorier: syntetiska och biologiska.
Nobelpriset i kemi 2016 tilldelades Jean-Pierre Sauvage, Fraser Stoddart och Ben Feringa för design och syntes av molekylära maskiner.
Biologiska nanomaskiner
De mest komplexa molekylära maskinerna består av proteiner och finns i cellerna. Till dessa hör "motorproteiner". Exempel är myosin (som gör muskelkontraktioner), kinesin (som förflyttar molekyler från kärnan längs mikrotubuli) och dynein (som ger upphov till rörliga cilier och flageller). Dessa proteiner är mycket mer komplexa än de molekylära maskiner som människan hittills har tillverkat.
Den mest betydelsefulla biologiska maskinen som vi känner till är förmodligen ribosomen. Andra viktiga exempel är rörliga cilier: "I själva verket är [det rörliga ciliet] en nanomaskin [av] över 600 proteiner i molekylära komplex, av vilka många också fungerar självständigt som nanomaskiner".
Några biologiska molekylära maskiner
