Irvine Wallace "Ace" Bailey (3 juli 1903 – 7 april 1992) var en kanadensisk professionell ishockeyspelare som är mest känd för sina sju säsonger i National Hockey League (NHL) med Toronto St. Patricks/Toronto Maple Leafs. Han hyllades för sitt spelsinne och målfarlighet men fick sin karriär abrupt avslutad i början av sin åttonde säsong efter en allvarlig huvudskada.
Karriär
Bailey spelade hela sin NHL-karriär i Torontoorganisationen, först när klubben ännu hette St. Patricks och senare under namnet Maple Leafs. Under sina säsonger i ligan var han en pålitlig poängspelare och en viktig kugge i laget, uppskattad för sin enkelhet i spelet och förmåga att hitta målchanser. Han representerade Toronto i grundserier och blev en välkänd profil bland lagets supportrar under sent 1920-tal och tidigt 1930-tal.
Skadan som avslutade karriären
I december 1933 skadades Bailey allvarligt efter en kollision på isen där Boston Bruins-backen Eddie Shore slog honom bakifrån. Slaget gav Bailey en fraktur i skallen och han förlorade medvetandet; situationen var så allvarlig att man förberedde sig på det värsta. Skadan avslutade hans aktiva spelarkarriär – han kunde aldrig återvända till professionell spel på samma nivå.
Insamling och arv
Efter skadan organiserades en stor välgörenhetsmatch för att samla in pengar till Bailey och hans familj. Denna match, som spelades i februari 1934, blev en föregångare till de All-Star-matcher som senare skulle bli ett återkommande inslag i NHL. Vid ceremonin före matchen möttes Bailey och Eddie Shore och skakade hand i en gest av försoning som har berättats i många historiska skildringar av sporten.
Som erkännande för hans insats i klubben pensionerade Toronto Maple Leafs Baileys tröjnummer – en hedersbetygelse som markerade hans betydelse för laget och som står kvar i klubbens historia. Händelserna kring hans skada och den efterföljande välgörenhetsmatchen har också gett honom en särskild plats i NHL:s historia som en tidig symbol för spelargemenskap och omsorg om skadade spelare.
Efter livet på isen
Efter att karriären som spelare tog slut fortsatte Baileys namn att förknippas med den epok han var en del av. Hans öde bidrog till diskussioner om spelarsäkerhet och om hur ligor tar hand om skadade spelare och deras familjer. Hans berättelse påminner om både farorna med sporten och om solidariteten inom hockeygemenskapen.