En tillgång är något värdefullt eller användbart. Inom affärsverksamhet och redovisning uttrycks värdet av en tillgång ofta som en viss summa pengar. Denna penningsumma kan beräknas utifrån det ekonomiska värde som tillgången förväntas ge upphov till i framtiden. Beräkningen baseras ofta på tidigare transaktioner eller händelser och på bedömningar om framtida kassaflöden och nyttjandeperiod. En korrekt värdering är viktig för att ge en rättvisande bild av en organisations ekonomiska ställning och för att fatta beslut om investeringar, försäljning eller nedskrivningar.

Exempel på tillgångar är pengar, egendom (mark och byggnader) samt belopp som ska erhållas från andra (fordringar).

Det finns flera sätt att dela in tillgångar. En vanlig grundläggande indelning görs utifrån hur snabbt tillgången omsätts i pengar:

 

Typer av tillgångar

  • Anläggningstillgångar (ej omsättningstillgångar) – tillgångar avsedda att användas under längre tid i verksamheten, t.ex. maskiner, byggnader, inventarier och immateriella rättigheter (patent, varumärken).
  • Omsättningstillgångar – tillgångar avsedda att omsättas eller förbrukas inom kort tid, t.ex. varulager, kundfordringar och kassa/bank.
  • Materiella tillgångar – fysiska saker som maskiner, fordon, byggnader och lager.
  • Immateriella tillgångar – icke-fysiska tillgångar som patent, licenser, goodwill och programvaror.
  • Finansiella tillgångar – t.ex. aktier, obligationer, bankmedel och fordringar.

Värdering och redovisning

Värdering av tillgångar i redovisningen bygger på två centrala kriterier för att en post ska tas upp som tillgång: att det är sannolikt att framtida ekonomiska fördelar kommer att tillfalla företaget, och att tillgångens värde kan mätas på ett tillförlitligt sätt. De vanligaste värderingsprinciperna är:

  • Anskaffningsvärde (historisk kostnad) – tillgången tas upp till vad det kostade att skaffa den, eventuellt med av- eller nedskrivningar över tiden.
  • Verkligt värde (fair value) – marknadsvärde eller det pris till vilket tillgången skulle kunna säljas vid en normal transaktion.
  • Återvinningsvärde – den högsta av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet, används vid bedömning av nedskrivningsbehov.
  • Nuvärdesberäkningar – när framtida kassaflöden diskonteras till ett nutida värde (används t.ex. vid värdering av vissa finansiella fordringar eller investeringar).

För löpande redovisning används avskrivningar (på materiella och immateriella anläggningstillgångar med begränsad nyttjandeperiod) och nedskrivningar (impairment) för att anpassa bokfört värde till verkligt eller återvinningsbart värde när värdet har minskat.

Presentation i balansräkningen och likviditet

Tillgångar presenteras i balansräkningen vanligen uppdelade i anläggningstillgångar och omsättningstillgångar. En annan viktig aspekt är likviditet: hur snabbt en tillgång kan omvandlas till pengar utan väsentlig värdeminskning. Kassa och bank är de mest likvida tillgångarna, medan fastigheter normalt är mindre likvida.

Exempel och praktiska situationer

  • Kassa/bank: kontanta medel och banktillgodohavanden – tas upp till nominellt belopp.
  • Varulager: värderas ofta till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet (lägsta värdets princip).
  • Kundfordringar: bokförs till nominellt värde minus en osäkerhetsreserv för förväntade kreditförluster.
  • Maskin köpt för 100 000 kr med en nyttjandeperiod på 10 år: om man använder linjär avskrivning blir årlig avskrivning 10 000 kr.
  • Immateriell tillgång som ett patent: om det har en begränsad användningstid amorteras det över dess ekonomiska livslängd; om värdet bedöms permanent förlorat görs nedskrivning.

Viktiga begrepp att känna till

  • Avskrivning – fördelning av kostnaden för en anläggningstillgång över dess nyttjandeperiod.
  • Nedskrivning – minskning av ett bokfört värde när tillgångens återvinningsvärde understiger det bokförda värdet.
  • Goodwill – immateriell tillgång som uppstår vid förvärv när köpeskillingen överstiger förvärvade nettotillgångars verkliga värde.
  • Omsättningstillgång – tillgång som beräknas omsättas inom verksamhetens normala cykel eller inom 12 månader.

Sammanfattningsvis är tillgångar centrala i redovisningen eftersom de visar vad en organisation äger eller har rätt till och vilka framtida ekonomiska fördelar dessa kan ge. Rätt värdering och klassificering är avgörande för en rättvisande bild och för beslut om investeringar, finansiering och resultathantering.