Mujaddid (arabiska: مجددد) i islam är en reformator som enligt traditionen har till uppgift att avlägsna fel och förnyelsebehov som uppstått inom den muslimska gemenskapen. Deras roll beskrivs som att visa människor tillbaka till de stora religiösa sanningarna, rensa religionen från främmande eller felaktiga inslag och återställa dess ursprungliga renhet. Enligt en allmänt spridd muslimsk tradition syftar begreppet på en person (eller personer) som kommer fram vid varje sekelskifte i den islamiska kalendern för att återuppliva islam. I modern tid brukar man säga att en mujaddid är den mest framstående muslimen under ett århundrade.

Hadithen som ligger till grund

Begreppet kommer i stor utsträckning från en hadith — ett uttalande som tillskrivs profeten Muhammed — som återfinns i Abu Dawoods Sunan, en av de sex auktoritativa sunnitiska hadith-samlingarna. I hadithen sägs:

"Sannerligen, Allah (Gud) sänder till (eller kommer att höja denna Ummah (den islamiska nationen) i början eller slutet av varje hundraårsperiod någon (eller några) som kommer att förnya (eller återuppliva) dess religion."

Denna hadith ligger bakom begreppet tajdid (förnyelse eller återupplivning). Bland hadith-specialister finns ikhtilaf (meningsskiljaktigheter) kring exakt tolkning och kring om uttalandet syftar på en enskild person eller en grupp. Forskare och historiker som Al-Dhahabi och Ibn Hajar al-Asqalani har noterat att termen kan uppfattas i plural och därmed avse flera personer snarare än en ensam förnyare.

Vad betyder tajdid och vilken funktion har en mujaddid?

Det arabiska ordet mujaddid betyder i grunden "förnyare" eller "regenerator". En mujaddids funktion beskrivs vanligen som att:

  • Rensa religionen från innovativa eller felaktiga sedvänjor (bid'ah) som uppstått över tid.
  • Tydliggöra och återuppliva rätt praxis och kärnprinciperna i tro och handling.
  • Anpassa religiös förståelse så att den svarar mot nya samhälleliga och intellektuella utmaningar utan att kompromissa med grundläggande läror.
  • Inspirera och leda en omfattande religiös och etisk förnyelse genom undervisning, reformarbete och ofta skriftligt arbete.

I praktiken innebär detta arbete ofta intellektuell fördjupning (t.ex. ijtihad), undervisning, reform av institutioner och ett moraliskt återuppvaknande bland troende.

Historiska exempel

Genom historien har olika namn föreslagits som exempel på mujaddids — ibland av efterföljande generationer och ibland i samtida bedömningar. Det är viktigt att notera att utpekandet ofta är subjektivt och varierar mellan skolor och regioner. Några personer som ofta nämns i diskussioner om förnyare är:

  • Umar ibn Abd al-Aziz (d. 720) — en tidig kalif som i efterhand hyllats för reformer och rättvisa.
  • Al-Ghazali (d. 1111) — ansedd av många för att ha återuppväckt religiöst tänkande och bekämpat excesser i filosofisk spekulation.
  • Ibn Taymiyya (d. 1328) — ofta omnämnd i samband med kritik av religiösa innovationer och återgång till Koranens och profetens praxis.
  • Shah Waliullah Dehlawi (d. 1762) — inflytelserik i den indiska subkontinentens reformrörelser; han betonade återgång till Koranen och Hadith samt juridisk förnyelse.
  • Mångas moderna figurer (t.ex. Jamal al-Din al-Afghani, Muhammad Abduh, Rashid Rida) anses av vissa ha spelat förnyande roller i sena 1800- och tidiga 1900-talets reformrörelser.

Dessa namn är exempel på personer som av olika grupper och tänkare framhållits som förnyare; det innebär inte att alla muslimer eller alla skolor accepterar varje sådan utnämning.

Kriterier och teologiska frågor

Det finns inget enhetligt, juridiskt definierat protokoll för vem som får kallas mujaddid. Vanliga kriterier i religiösa diskussioner är dock:

  • djup religiös kunskap och andlighet,
  • betydande inflytande över stora grupper av muslimer,
  • uppvisande av praktiska reformer eller läror som leder till återupplivning av religiösa praxis,
  • att inte introducera nya doktriner som förändrar islams kärna.

Det finns även kritiska röster som varnar för att titeln "mujaddid" kan missbrukas politiskt eller ideologiskt, att den kan användas för att legitimera kontroversiella läror, eller att olika grupper utser sina egna förnyare för att slå fast auktoritet.

Olika perspektiv: sunniter och shiiter

Begreppet mujaddid är närmast förankrat i sunnitisk praxis och hadith-tradition. Inom shia-islam är idéen om periodiska förnyare mindre framträdande eftersom shia-teologi betonar de tolv (eller i andra shia-traditioner ett annat antal) imamerna och den messianska återkomsten av Mahdi som den slutgiltiga återupplivaren. Det betyder inte att shiamuslimer saknar begrepp för religiösa reformatorer, men terminologin och teologin skiljer sig ofta åt.

Betydelse i modern tid och praktisk tillämpning

I samtida diskussioner används begreppet ibland normativt för att lyfta fram personer som med intellektuell och organisatorisk kraft bidrar till förnyelse — t.ex. genom att kombinera traditionell islamisk lära med moderna samhällsvillkor, genom utbildningsreformer eller socialt engagemang. Samtidigt är många försiktiga med att dela ut titeln öppet, eftersom vad som uppfattas som förnyelse av vissa kan uppfattas som avvikelse av andra.

Sammanfattning

Begreppet mujaddid fångar idén om löpande förnyelse inom islam — att religionen behöver renas och göras relevant i varje period av historien. Grunden är en hadith som talar om att Gud reser upp en förnyare varje hundraårsperiod. Tolkningar och tillämpning varierar: vissa menar att en enskild person blir mujaddid, andra att det kan vara flera personer eller bredare rörelser. I praktiken har många historiska gestalter pekats ut som förnyare, men sådana utnämningar är ofta omstridda och beroende av perspektiv och skolbildning.