Muhammed — islams profet och grundare (ca 570–632)

Barndom

Muhammed föddes omkring 570 e.Kr. i Mecka. Hans far, som hette Abdullah, dog sex månader före Muhammeds födelse. Hans mor, Amina, dog när han var sex år gammal. Så hans farfar, Abdul-Muttalib, tog hand om honom efter Aminas död men även han dog två år senare när Muhammed var nio år. Efter morfars död tog hans farbror Abu Talib hand om honom och var ett stöd för honom under många år av hans vuxna liv.

Början på profettiden

År 610 e.Kr., när Muhammed var fyrtio år gammal, tog han en promenad till berget Hira nära Mecka. Enligt muslimerna talade ängeln Jibrail (Gabriel) med honom i en grotta på berget. Berättelsen säger att när Muhammed först såg ängeln Gabriel svimmade han eftersom Gabriel var så stor. Detta är vad Jibrail sade till Muhammed:

"Läs... i Guds namn som skapade människan av en bloddroppe... Gud är den mest belönande... Han som lärde människan att skriva med penna... och lärde människan vad hon inte visste."

Muhammed återvände hem till sin hustru Khadija och berättade vad som hade hänt. Nya uppenbarelser kom till honom och befallde honom att predika det som sändes ner från Gud. När Muhammed först började undervisa var det många av folket i Mecka, som dyrkade avgudar, som inte gillade de saker som Muhammed sa. Men det fanns också människor som lyssnade på hans predikningar och lydde hans budskap. Dessa människor var de första av islams anhängare. Ledarna i Mecka straffade och torterade islams anhängare. En del av islams anhängare avrättades. Muhammed gjorde motstånd mot detta och fortsatte att lära ut islam.

Efter att Muhammed hade avslutat sin resa till Mecka tog han sitt budskap till Medina, där en del människor fick veta mer om honom och hans anhängare. De välkomnade honom till sin stad och Muhammed ville att de skulle konvertera till islam. De gick med på det, och många av hans anhängare reste till Medina. Denna förflyttning från Mecka till Medina kallas Hijrah. Hijra var också början på den islamiska kalendern. Muhammed stannade kvar tills alla hans folk lämnade Mecka i säkerhet.

Medan Muhammed stannade i Mecka tränade hans farbror Abu Lahab sju män för att döda Muhammed i sömnen. Enligt historien såg de honom inte lämna Mecka. Männen gick in i hans hus och hittade hans kusin Ali. Abu Lahab och hans ryttare begav sig till öknen för att leta efter honom och hans vän Abu Bakr.

Muhammed och Abu Bakr anlände till Medina. Vissa människor välkomnade Muhammed till sina hem. Han använde sin kamel för att visa alla var han skulle bygga sitt hus. Dessutom byggdes Medinas första moské, en liten plats för bön, på baksidan av detta hus.

Folket i en stark judisk stam i Medina var oense med Muhammeds läror och regler. Denna stam sa till sina allierade i Mecka att sälja alla saker och hem som muslimerna i Mecka lämnade kvar. Muslimerna och de från Mecka fick rådet att slåss för sin egendom. Muhammed sa åt dem att inte göra det.

Muslimer kallades från hela Medina för att samlas i en moské där Muhammed bad. De uppmanades att kämpa mot folket i Mecka som brände ner deras hem och stal deras egendom.

Quraysh hedningarna i Mecka hörde om detta och skickade en större armé på 1000 krigare för att bekämpa muslimerna. De möttes i Badr, men hedningarna besegrades och Abu Jahl, en av de hedniska ledarna, dödades också.

Men muslimerna förlorade det andra slaget vid Uhud. Ett år efter striden vid Badr fick Meckas armé hjälp utifrån. Muslimska bågskyttar misslyckades med att lyssna på Muhammeds instruktioner och Khalid ibn al-Walid drog skickligt nytta av detta. Hamza, Muhammeds sista farbror, dödades när en slav från Mecka kastade ett spjut i hans bröst. Muhammed själv skadades.

År 627 ledde Abu Sufyan Quraysh och dess allierade till att attackera Medina. De kunde dock inte passera det skyttegrav som muslimerna hade grävt runt Medina. Efter flera veckor bröt koalitionen upp och åkte hem. Medinierna betraktades som segrare.

Efter att hedningarna i Mecka misslyckades med att ta kontroll över Medina blev muslimerna starkare. Hedningarna beslutade då att skriva under en vapenvila med muslimerna. Detta innebär att de inte skulle slåss mot varandra på tio år. Muslimerna använde detta som en chans att prata med andra människor över hela Arabien. På tre år bytte många människor sin religion till islam.

Men denna vapenvila varade inte länge. Efter tre år av den attackerade en liten grupp ryttare från Mecka ett muslimskt läger och dödade några av dem. Muslimerna i Medina hörde om detta och vapenvilan upphävdes. Abu Sufyan, Meckas tredje ledare under Muhammeds livstid, försökte återuppta vapenvilan, men Muhammed avvisade artigt erbjudandet. Muhammed sade till sina anhängare att de skulle vara redo att inta Mecka. Efter att Mecka intagits fortsatte de att inta Torkan.

År 630 hade de flesta människor i Arabien blivit muslimer, och de ingick i Muhammeds stora armé för att erövra Mecka. På grund av arméns stora storlek var folket i Mecka rädda för att slå tillbaka. Abu Sufyan, som kände sig olycklig över den brutna vapenvilan, gick till Muhammeds läger utanför Mecka för att be om förlåtelse. Muhammed sa inte att han skulle förlåta honom, så han återvände hem. Medan han var hos Muhammed bytte han religion till islam genom att säga vittnesbördet (ash-Ashaada):

"Jag vittnar om att det inte finns någon annan gud än Allah, och jag vittnar om att Muhammed är Allahs budbärare."

Nästa dag gick den muslimska armén mot Mecka. Alla sprang till sina hem och stängde alla dörrar och fönster. De var rädda för att muslimerna skulle döda dem, på grund av de dåliga saker de hade gjort mot muslimerna för många år sedan. Men muslimerna gick mot Ka'aba, som tros ha byggts av Abraham och hans äldste son Ismael. Bilal ibn Ribah, en före detta etiopisk slav, ropade högt till folket i Mecka att alla var i säkerhet: "Alla som lägger ner sina vapen är säkra. Alla de som befinner sig i Abu Sufyans hus är säkra. Alla de som befinner sig bakom stängda dörrar är säkra."

Abu Sufyan hörde detta i sitt hem. Av detta får han veta att Muhammed förlät honom. Vid den tiden tog Muhammed och hans anhängare bort och bröt alla avgudar från Kaaba. Idolerna var statyer som dyrkades som gudar. Muhammed förlät alla medborgare i Mecka. Till slut klättrade Bilal upp på toppen av Kaaba och uppmanade till bön. Detta var Muhammeds seger när det gällde att sprida islam över hela Arabien. Men eftersom han var gammal skulle han inte leva länge.

Den 8 juni 632 e.Kr. blev Muhammed mycket sjuk. Innan han dog berättade han för sina anhängare om sin död. Han begravs i sin hustru Aishas kammare i Medina, där Masjid al-Nabawi (profetens moské) ligger. I Medina gick hans vän Abu Bakr till Masjid al-Nabawi och ropade till folket:

"Om någon av er dyrkar Muhammed bör ni veta att Muhammed är död. Men de av er som dyrkar Allah (SWT) (Gud), låt det vara känt att Allah (SWT) (Gud) lever och inte kan dö."

Även om Muhammed dog spred sig islam snart över hela Mellanöstern. Sedan fortsatte den århundraden senare tills den nådde Afrika, Asien och Europa. Islam har blivit en av världens största och snabbast växande religioner.

När muslimer säger eller skriver Muhammeds namn brukar de följa upp det med "frid och välsignelser vare med honom" (arabiska: sall-Allahu `alayhi wa sallam). Till exempel: "Muhammed (fred och välsignelser vare med honom)". I trycksaker används ofta en kalligrafisk symbol i stället för att skriva ut frasen. Sunniterna anser att Abu Bakr efterträdde Muhammed. Shias anser att Ali borde ha efterträtt Muhammed.

Bilder av Muhammed

De flesta muslimer tillverkar eller visar inte bilder av Muhammed. Koranen säger inte att bilder av Muhammed aldrig får göras, men den innehåller avsnitt som förbjuder skapandet av avgudar. Det finns också passager som förbjuder skapandet av bilder av Gud i Hadith. Muslimer, särskilt sunnimuslimer, anser att det inte får finnas några bilder av Muhammed. När människor skapar bilder av Muhammed kan vissa muslimer se detta som respektlöst, stötande och känslomässigt skadligt.

År 2005 publicerade en dansk tidning politiska karikatyrer av Muhammed. Mer än 100 personer dog under de efterföljande demonstrationerna. Johan Galtung, en norsk matematiker och fredsaktivist, försökte hjälpa båda sidor att mötas och prata om detta. Enligt Galtung upphörde attackerna mot danska institutioner efter att regeringen hade bjudit in till samtal.

Den 7 januari 2015 stormade bröderna Kouachi, med huva och beväpnade med kalasjnikovs, in på redaktionsmötet för tidningen Charlie Hebdo och sköt mot de församlade. De dödade tecknarna Cabu, Charb, Honoré, Tignous och Wolinski, psykoanalytikern Elsa Cayat, ekonomen Bernard Maris, korrekturläsaren Mustapha Ourrad, polisen Frank Brinsolaro som skyddade Charb, Michel Renaud, grundare av festivalen Rendez-vous du Carnet de voyage som var inbjuden till mötet, och vaktmästaren Frédéric Boisseau. De skadade även serietecknaren Riss, journalisterna Philippe Lançon och Fabrice Nicolino samt webmaster Simon Fieschi allvarligt.

När de lämnade byggnaden, strax innan de dödade polismannen Ahmed Merabet som låg på trottoaren och bad om nåd, skrek terroristerna: "Vi har hämnats profeten Muhammed".

Dessutom har följande mord officiellt kopplats till Charlie Hebdo-massakern: Clarissa Jean-Philippe, 27 år, en poliskvinna dödades i förorten Montrouge. Fyra personer togs som gisslan på en stormarknad i östra Paris. Dessa var Yohan Cohen, 20 år, som arbetade på snabbköpet, Philippe Braham, 45 år, affärsansvarig för ett IT-företag, Yoav Hattab, 21 år, student och det yngsta offret på snabbköpet, Francois-Michel Saada, 64 år, var en före detta pensionsfondsförvaltare.

Amedy Coulibaly, 32, gisslantagaren i snabbköpet, har också kopplats samman av åklagare i Paris med skottlossningen och skadandet av en 32-årig joggare i en park i sydvästra Paris samma dag som Charlie Hebdo-attacken.

En förteckning över hans hustruns namn i kronologisk ordning.

Khadijah bint Khuwaylid

Abdullah ibn Jafar rapporterade att han hörde Sayyiduna Ali säga i Kufa att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare med honom) sade: "Den bästa av kvinnorna på hennes tid var Maryam, dotter till Imran, och den bästa av kvinnorna på hennes tid var Khadijah, dotter till Khuwaylid." Hon var 40 år gammal när de gifte sig.

Sawda bint Zamʿa

Sawda bint Zam'a var den första kvinnan som invandrade till Abessinien på Allahs väg.

Aisha

Aisha var en ung flicka. Hon beskrivs som mycket intelligent och har ett mycket gott minne. Aisha tillbringade de kommande nio åren av sitt liv med Muhammed, hon kom ihåg allt hon såg och hörde med stor tydlighet och rapporterade många av Muhammeds berättelser. Hon gifte sig med Muhammed när hon var nio år gammal.

Hafsa bint Umar

Genom att gifta sig med Hafsa stärkte Muhammed banden mellan två av sina närmaste följeslagare, de två som skulle bli de två första rättrådiga kaliferna efter hans död. Han var nu gift med Abu Bakrs dotter A'isha och med Umars dotter Hafsa.

Zaynab bint Khuzayma

Hon erbjöd sig till Muhammed som accepterade hennes frieri och gifte sig med henne. Zaynab bint Khuzayma sågs av samhället som mycket generös mot föräldralösa och fattiga och blev senare känd som "de fattigas mor". Hon dog endast åtta månader efteråt.

Umm Salama

Hon var inte den enda hustru som blev änka till följd av slaget vid Uhud, och på grund av detta äktenskap följde många av följeslagarna Muhammeds exempel och gifte sig med änkor och tog in dem och deras barn i sina familjer i stället för att lämna dem att kämpa på egen hand.

Zaynab bint Jahsh

Som med alla Muhammeds äktenskap fanns det mycket för alla muslimer att lära sig av det. Detta var för att visa att Zayed ibn Haretha inte var Muhammeds son och för att visa att den sociala nivån spelar roll när det gäller äktenskap. Hon skröt om att hennes äktenskap hade arrangerats av Allah. Det var vid denna tidpunkt som Muhammed ändrade hennes namn från Barra till Zaynab.

Juwayriyya bint al-Harith

Muhammed tänkte på hur han skulle kunna rädda henne och hela sin stam från fara. Genom att gifta sig med Juwayriyya skulle Banu Mustaliq kunna träda in i islam med heder och med förödmjukelsen av sitt senaste nederlag borttagen, så att de inte längre skulle känna sig tvungna att inleda ett hämndkrig som skulle ha fortsatt tills en av de två parterna hade utplånats.

Ramla bint Abi Sufyan

Hon berättade att Muhammed en gång sa till henne: "Ett hus kommer att byggas i himlen för den som inom loppet av en dag och en natt ber tolv frivilliga böner" och hon tillade: "Jag har aldrig slutat göra detta sedan dess."

Safiyya bint Huyayy

Den enda person som kunde rädda henne från att bli slav efter att ha haft en så hög position var Muhammed. Trots att hennes far hade planerat att mörda Muhammed efter slaget vid Uhud och hade konspirerat med Banu Qurayza för att utrota alla muslimer under slaget vid al-Khandaq. Muslimerna anser att detta var karakteristiskt för Muhammed, eftersom han tros inte hysa något agg.

Maymunah bint al-Harith

Muhammed gav henne namnet Maymuna, som betyder "välsignad", och Maymuna levde med Muhammed i drygt tre år, fram till hans död. Hon sades vara mycket godmodig och sägs ha kommit bra överens med alla och inget gräl eller oenighet med någon av Muhammeds andra fruar har kunnat relateras till henne. Aisha sade: "Bland oss var hon den som fruktade Allah mest och gjorde mest för att upprätthålla släktskapsbanden".

Maria al-Qibtiyya

Maria sägs ha blivit hedrad och respekterad av Muhammed, hans familj och följeslagare. Hon tillbringade tre år av sitt liv med Muhammed, fram till hans död, och dog fem år senare. Under de sista fem åren av sitt liv förblev hon en enstöring och gick nästan aldrig ut utom för att besöka Muhammeds grav eller sin sons grav. Efter hennes död ledde Umar ibn al Khattab bönen över henne och hon begravdes i al Baqi.