Muhammed (ca 570–8 juni 632) var en arabisk religiös, politisk och social ledare. Han grundade religionen islam och hans anhängare kallas muslimer. Hans liv och verksamhet har haft avgörande betydelse för Mellanösterns och världens historia.

Tidiga år och familj

Muhammed föddes i Mecka omkring år 570 i en gren av Quraysh-stammen. Hans far dog före hans födelse och hans mor dog när han var liten, varför han växte upp som föräldralös. Han togs om hand av sin farfar Abd al‑Muttalib och senare av sin farbror Abu Talib. I unga år följde Muhammed sin farbror på handelsresor, vilket gav honom erfarenhet av kontakter mellan olika folk och religioner i Arabien.

Uppenbarelserna och Koranen

År 610 e.Kr., vid omkring fyrtio års ålder, fick Muhammed enligt islamisk tradition sin första uppenbarelse när han bad i en grotta på berget Hira. Enligt traditionen framträdde ängeln Gabriel och förmedlade Guds (Allahs) ord. Dessa uppenbarelser fortsatte under resten av hans liv och utgör tillsammans Koranen, islams heliga skrift. Muslimer ser Koranen som Guds ord, uppenbarat för Muhammed.

Till en början delade Muhammed budskapet med nära vänner och familj. Senare började han offentligt predika monoteism, social rättvisa och omsorg om de svaga. Detta mötte starkt motstånd från många i Mecka, där religionen och samhällsordningen i stor utsträckning var knuten till lokal elitens polyteistiska kult. Motståndet inkluderade förföljelse, bojkott och våld från vissa grupper i staden.

Förföljelse, Taif och utvandringen

På grund av förföljelse i Mecka sökte Muhammed efter stöd på andra håll. Han reste till staden Taif och predikade där, men blev utsatt för hård motreaktion — stenar kastades mot honom och han lämnade i dåligt skick. Situationen i Mecka förvärrades till slut så att Muhammed och hans följare tvingades planera för utvandring.

År 622 genomförde Muhammed tillsammans med några följare den så kallade hijra — utvandringen till Medina (då kallad Yathrib). Denna händelse markerar början på den islamiska tideräkningen (år 1 i den islamiska kalendern). I Medina etablerade han en muslimsk gemenskap (umma) och blev både religiös och politisk ledare för staden.

Ledarskap, lagstiftning och samhällsordning

I Medina fungerade Muhammed som ledare, domare och befälhavare. Han ingick fördrag och löften mellan olika stammar och religiösa grupper — bland annat en konstitution (ibland kallad ”Medinakonstitutionen” i modern litteratur) som försökte reglera relationerna mellan muslimer, judiska stammar och andra medborgare.

Under dessa år formulerades många av de regler som senare blev en del av islamisk rätt (sharia) och sedvänja. Muhammeds uttalanden och handlingar, nedtecknade i hadith-litteraturen, tillsammans med Koranens texter, utgör grunden för muslimsk teologi och juridik. Hans undervisning berörde bland annat:

  • trosbekännelsen till en enda Gud, bön och fasteseder (som senare formaliserades i de fem pelarna),
  • samhällsordning och rättvisa, inklusive förbättrat skydd för änkor och barn,
  • handelsregler och avtal, samt uppmaning till välgörenhet.

Konflikter och militära händelser

Relationerna mellan muslimerna i Medina och Mecka ledde till flera militära konfrontationer. Några av de mest kända slagen under Muhammeds tid är:

  • Badr (624) — en tidig och symboliskt viktig seger för muslimerna,
  • Uhud (625) — där muslimerna led bakslag,
  • Skyttegravskriget/Khandaq (627) — då en allians av fiender belägrade Medina utan att lyckas slå ner den.
År 630 återvände Muhammed till Mecka med en stor styrka och staden erövrades i stort sett utan blodspillan; många av stadens invånare accepterade islam efter detta. Denna händelse stärkte Muhammeds ställning över den arabiska halvön.

Senare år och död

Efter erövringen av Mecka fortsatte Muhammed att konsolidera muslimernas ställning i Arabien genom fördrag och militära kampanjer mot flera stammar. Han fortsatte att förmedla uppenbarelser som senare ingick i Koranen. Muhammed avled den 8 juni 632 i Medina. Enligt traditionen ligger han begravd i profetens moské (Al‑Masjid an‑Nabawi) i Medina.

Religiös ställning och arv

Enligt islamisk tradition var Muhammed den siste profeten — profeternas sigill — och han ses av muslimer som en förebild för hur ett gott liv ska levas. Enligt traditionen härstammar han från Ismael, en son till Abraham, vilket kopplar islams profettradition till de bibliska patriarkerna.

Hans liv påverkar muslimers religiösa praktik (genom Koranen och hadith), rättsregler och etik än i dag. Muhammeds efterföljare delade sig dock i frågor om ledarskap efter hans död, vilket ledde till olika traditioner inom islam — framför allt sunniter och shiiter — med skilda synsätt på vem som skulle leda den muslimska gemenskapen.

Källor och historisk forskning

Viktigaste källorna till Muhammeds liv är Koranen, sira‑litteraturen (biografier) och hadith‑samlingar (uttalanden och handlingar tillskrivna Muhammed). Dessa texter skrevs ned i generationer efter hans död och tolkningen av dem är föremål för omfattande forskningsdiskussioner. Modern historisk forskning jämför dessa muslimska källor med arkeologiska och samtida icke‑muslimska källor för att bygga en bild av perioden.

Sammanfattning

Muhammed framstår både som religiös profet och politisk ledare. Hans förkunnelse om monoteism, de uppenbarelser som blev Koranen, samt hans organisering av en religiös och politisk gemenskap i Medina ligger till grund för islam och dess utveckling. Hans liv och läror påverkar miljarder människors tro och vardag än i dag.