Asteroid spektrala typer

Nuvarande klassificeringar

Den nuvarande klassificeringen infördes 1975 av Clark R. Chapman, David Morrison och Ben Zellner^[1] med tre kategorier: C för mörka kolhaltiga föremål, S för steniga (silikatiska) föremål och U för föremål som inte passade in i vare sig C eller S. Denna klassificering har sedan dess utvidgats och förtydligats.

Det finns för närvarande ett antal klassificeringssystem^[2][3] , och även om de strävar efter att upprätthålla en viss ömsesidig överensstämmelse, sorteras en hel del asteroider i olika klasser beroende på vilket system som används. Detta beror på att olika kriterier används för varje metod. De två mest använda klassificeringarna beskrivs nedan:

Klassificering av Tholen

Den mest använda taxonomin under mer än ett decennium har varit David J. Tholens taxonomi, som först föreslogs 1984. Denna klassificering utvecklades utifrån bredbandsspektra (mellan 0,31 μm och 1,06 μm) som erhölls under Eight-Color Asteroid Survey (ECAS) på 1980-talet, i kombination med albedomätningar^[4] . Den ursprungliga formuleringen baserades på 978 asteroider.

Detta system omfattar 14 typer där majoriteten av asteroiderna faller in i en av de tre stora kategorierna och flera mindre typer. Dessa är, med sina största exemplar:

• C-gruppen mörka kolhaltiga föremål, inklusive flera undertyper:

• B-typ (2 Pallas)
• F-type (704 Interamnia)
• G-typ (1 Ceres)
• C-typ (10 Hygiea) den återstående majoriteten av "vanliga" asteroider av C-typ. Denna grupp innehåller ungefär 75 % av asteroiderna i allmänhet.

• S-typ (15 Eunomia, 3 Juno) kiselhaltiga (dvs. steniga) föremål. Denna klass innehåller ungefär 17 % av asteroiderna i allmänhet.
• X-grupp

• metalliska objekt av M-typ (16 Psyche), den tredje mest populära gruppen.
• E-typ (44 Nysa, 55 Pandora) skiljer sig från M-typ främst genom hög albedo.
• P-typ (259 Aletheia, 190 Ismene; CP: 324 Bamberga) skiljer sig från M-typ främst genom låg albedo.

och de små klasserna:

• A-typ (446 Aeternitas)
• D-typ (624 Hektor)
• T-typ (96 Aegle)
• Q-typ (1862 Apollo)
• R-type (349 Dembowska)
• V-typ (4 Vesta)

Objekt tilldelades ibland en kombinerad typ, t.ex. CG, när deras egenskaper var en kombination av dem som är typiska för flera typer.

SMASS-klassificering

Detta är en nyare taxonomi som introducerades av Schelte J. Bus och Richard P. Binzel 2002, baserad på SMASS (Small Main-Belt Asteroid Spectroscopic Survey) av 1447 asteroider^[5] . Denna undersökning producerade spektrum med en mycket högre upplösning än ECAS och kunde lösa upp en mängd smala spektrala egenskaper. Ett något mindre våglängdsområde (0,44μm till 0,92μm) observerades dock. Dessutom beaktades inte albedos. I ett försök att hålla sig till Tholens taxonomi så mycket som möjligt med tanke på de olika uppgifterna, sorterades asteroiderna in i de 24 typer som anges nedan. Majoriteten av kropparna faller återigen in i de tre breda kategorierna C, S och X, med några få ovanliga kroppar som kategoriseras i flera mindre typer:

• C-gruppen av kolhaltiga föremål, inklusive:

• B-typ som till stor del överlappar med Tholen B- och F-typerna.
• C-typ den mest "standardiserade" av de kolhaltiga föremålen som inte är av B-typ.
• Cg Ch Cgh är något besläktad med Tholen G-typen.
• Cb övergångsobjekt mellan vanliga C och B typer.

• S-gruppen av silikatiska (steniga) föremål, inklusive:

• A-typ
• Q-typ
• R-typ
• K-typ en ny kategori (181 Eucharis, 221 Eos)
• L-typ en ny kategori (83 Beatrix)
• S-typ den mest "standardiserade" av S-gruppen
• Sa, Sq, Sr, Sk och Sl är övergångsobjekt mellan vanlig S och de andra typerna i gruppen.

• X-grupp av mestadels metalliska föremål, inklusive:

• X-typ den mest "standardiserade" av X-gruppen, inklusive objekt som av Tholen klassificeras som M-, E- eller P-typ.
• Xe, Xc och Xk är övergångstyper mellan X och de typer som har rätt bokstavsbeteckning.

• T-typ
• D-typ
• Ld-typ: en ny typ med mer extrema spektrala egenskaper än L-typen.
• O-typ en liten kategori (3628 Boznemcová)
• V-typ

Ett betydande antal små asteroider befanns tillhöra Q-, R- och V-typerna, som endast representerades av en enda kropp i Tholens schema. I Bus och Binzels SMASS-system tilldelades endast en enda typ till en viss asteroid.

Några få jordnära objekt har spektrum som skiljer sig kraftigt från någon av SMASS-klasserna. Detta beror förmodligen på att dessa kroppar är mycket mindre än de som upptäckts i huvudbältet, och som sådana kan de ha yngre, mindre förändrade ytor eller bestå av en mindre varierad blandning av mineraler.

Bedömning

Dessa klassificeringssystem förväntas förfinas och/eller ersättas i takt med att forskningen fortskrider. För tillfället är dock den spektrala klassificering som bygger på de två ovan nämnda spektroskopiska undersökningarna med grov upplösning från 1990-talet fortfarande standard. Forskarna har inte kunnat enas om ett bättre taxonomiskt system, vilket till stor del beror på svårigheten att få fram detaljerade mätningar på ett konsekvent sätt för ett stort urval av asteroider (t.ex. skulle finare upplösande spektrum eller icke-spektrala data som t.ex. densitet vara mycket användbara).

De tre huvudgrupperna av asteroider tros vara relaterade till de tre grundläggande meteorittyperna:

• C-typ - Karbonhaltiga kondritmeteoriter.
• S-typ - Steniga meteoriter
• M-typ - Järnmeteoriter