Territoriet Nebraska (1854–1867) – historia, huvudstad & gränser
Upptäck Territoriet Nebraska (1854–1867): dess historia, huvudstad Omaha och föränderliga gränser över dagens Nebraska, Wyoming, Dakotas, Colorado och Montana.
Territoriet Nebraska var ett organiserat införlivat territorium i Förenta staterna. Det existerade från den 30 maj 1854 till den 1 mars 1867, då en del av territoriet upptogs i unionen som delstaten Nebraska. Nebraska Territory skapades genom Kansas-Nebraska Act från 1854. Territoriets huvudstad var Omaha. Territoriet omfattade områden i dagens Nebraska, Wyoming, South Dakota, North Dakota, Colorado och Montana.
Bildande och politisk bakgrund
Kansas–Nebraska Act gav kongressen rätt att organisera nya territorier väster om Mississippi och införde begreppet "popular sovereignty" — det vill säga att bosättarna själva skulle bestämma om slaveri skulle tillåtas. Lagen avskaffade i praktiken Missouri-kompromissens restriktioner och öppnade stora områden för bosättning. Nebraska Territory bildades i denna politiska våg av västexpansion och inflyttning från öststaterna.
Gränser och förändringar
Initialt var Nebraska Territory mycket större än dagens delstat. Det sträckte sig västerut över stora prärieområden och bergsland, norrut mot gränsen mot Kanada och söderut mot Kansas-territoriet. Under territoriets existens minskades dess yta successivt när nya territorier bildades:
- Colorado Territory bildades 1861 och tog delar i sydväst.
- Dakota Territory organiserades 1861 och inbegrep områden norr om den kvarvarande Nebraskadelen.
- Idaho Territory inrättades 1863 och ledde till ytterligare avgränsningar i nordväst.
Dessa omdragningar gjorde att den slutliga ytan som blev delstaten Nebraska 1867 var betydligt mindre än det ursprungliga territoriet från 1854.
Huvudstad och förvaltning
Omaha utsågs till territoriell huvudstad och blev snabbt administrativt centrum. Territorialstyret leddes av guvernörer utsedda av USA:s president, kompletterat av en territoriell lagstiftande församling. I de första åren fanns praktiska svårigheter med administrationen — det första guvernörsnamnet som utsågs, Francis Burt, avled kort efter ankomsten, och Thomas B. Cuming tjänstgjorde tillförordnad guvernör. Under 1860‑talets första hälft fortsatte flera guvernörer att styra territoriet fram till att Alvin Saunders fungerade som sista territoriella guvernör inför delstatbildningen.
Befolkning, ekonomi och infrastruktur
Under 1850‑ och 1860‑talen ökade antalet nybyggare snabbt. Viktiga migrationsleder som Oregon Trail, California Trail och Mormon Trail passerade genom territoriet och bidrog till inflyttning. Ekonomin byggde främst på jordbruk (särskilt odling och boskapshållning), handel längs Missourifloden, och tidigare pälsjägarverksamhet. Städer vid floden, framför allt Omaha, växte fram som hamn‑ och handelsplatser. Byggandet av järnvägar och frågor om järnvägssträckningar var viktiga i lokalpolitiken och för länkskap till övriga USA.
Relationer med ursprungsbefolkningen
Området beboddes länge av många indianstammar, bland dem Omaha, Otoe, Pawnee, Lakota (Sioux), Cheyenne och Arapaho. Konflikter om mark och jaktmarker, samt en rad fördrag och tvångsförflyttningar, kännetecknade relationerna mellan den federala regeringen, nybyggarna och stammarnas samhällen under dessa år. Militär närvaro och episodiska strider förekom i samband med den snabba expansionen västerut.
Vägen till delstat
Efter stadigt ökande befolkning och organiserad bosättning ansökte de östra delarna av territoriet om delstatskap. Den 1 mars 1867 antogs Nebraska som USA:s 37:e delstat. Vid delstatbildningen hade man fasta gränser och en statlig författning antagen av invånarna; huvudstaden för den nya delstaten blev Lincoln och Omaha fortsatte som regionens största stad och ekonomiska centrum.
Sök