Neokeynesianism: IS/LM, neoklassisk syntes och nykeynesiansk utveckling

Neokeynesianism, IS/LM och den neoklassiska syntesen — historik, kritik och nykeynesiansk utveckling för att förstå modern makroekonomi och penning- och finanspolitik.

Neo-keynesiansk ekonomi är en skola av makroekonomiskt tänkande som utvecklades efter andra världskriget utifrån John Maynard Keynes skrifter. En grupp ekonomer – särskilt John Hicks, Franco Modigliani och Paul Samuelson – försökte tolka och formalisera Keynes texter och sammanföra dem med neoklassiska idéer. Resultatet blev bland annat den välkända IS/LM-modellen och det som kom att kallas den neoklassiska syntesen, vilken dominerade det makroekonomiska tänkandet under 1950-, 60- och 70-talen.

IS/LM-modellen och den neoklassiska syntesen

IS/LM-modellen används för att analysera jämvikten i två delmarknader samtidigt: varu- och tjänstemarknaden (IS) och penningmarknaden (LM). IS-kurvan visar kombinationer av ränta och real BNP där varumarknaden är i jämvikt (sparande = investeringar). LM-kurvan visar kombinationer där penningefterfrågan motsvarar penningutbudet. Skärningspunkten bestämmer den kortsiktiga jämviktsnivån för ränta och produktion.

Genom modellen kunde man formellt visa hur fiskal och penningpolitik påverkar efterfrågan: en expansiv finanspolitik (t.ex. högre offentliga utgifter) skjuter IS-kurvan utåt och höjer BNP i kort sikt, medan en expansiv penningpolitik (ökning av penningmängden) skjuter LM-kurvan nedåt/utåt och sänker räntan vilket också stimulerar efterfrågan. Modellen gjorde det lätt att diskutera policy i termer som kunde förstås inom ramen för allmän jämviktsteori, vilket var en viktig orsak till dess stora spridning.

Kritik och 1970-talets kris

Under 1970-talet utmanades den neokeynesianska skolan av flera händelser och kritiker. Den utvecklade världen upplevde samtidigt låg tillväxt och hög inflation (stagflation), något som standardmodellerna hade svårt att förklara. Samtidigt lyfte monetarister som Milton Friedman fram kritik – bland annat betonandet av penningmängdens betydelse för inflationen och idén om ett naturligt arbetslöshetsmål som inte kan permanent pressas ner genom expansiv penningpolitik.

Ytterligare kritik kom från förespråkare av rationella förväntningar och den nyklassiska skolan. Robert Lucas och andra påpekade att traditionella keynesianska modeller ofta saknade stabila mikrofundament och därför kunde ge missvisande policyrekommendationer (Lucas-kritiken). Denna kritik bidrog till en våg av metodologisk förnyelse där ekonomer sökte ge makroekonomin en tydligare grund i individuellt optimerande agenter och marknadsmekanismer.

Nykeynesiansk utveckling och mikrofundament

Som svar på kritiken började man under 1970- och 1980-talen bygga nyare modeller som kombinerade neoklassiska mikroantaganden med nyckelelement från keynesiansk analys, framför allt nominala trögheter (pris- och lönestelhet). Dessa antaganden förklaras med modeller för t.ex. kontrakt, kostnader vid prisändringar (menu costs), och Calvo-prissättning där företag endast kan ändra pris med viss sannolikhet i varje period.

Denna forskning gav upphov till vad som ofta kallas den "nya neoklassiska syntesen" eller helt enkelt den nya keynesianska skolan. Nyckelidéer är:

• Att väva in rationella förväntningar och optimerande hushåll/företag i modellerna.
• Att introducera nominala rigiditeter som ger utrymme för real effekter av penningpolitik på kort sikt.
• Att utveckla dynamiska stokastiska allmänjämviktsmodeller (DSGE) som används för både teoretiska analyser och politikevalueringar.

Konsekvenser för politik och forskning

Den nykeynesianska teorin har haft stor påverkan på hur man tänker om penningpolitik: viktiga inslag är att förutse och påverka förväntningar (t.ex. genom inflationsmål och centralbankers oberoende), att betona stabiliseringspolitikens roll vid pris- och löne-trögheter, och att använda regelbaserad politik snarare än godtycklig diskretion. Modellerna ger också ett ramverk för att analysera situationer som nollräntegränsen och behovet av okonventionella penningpolitiska verktyg.

Samtidigt har debatten fortsatt: frågan om hur stora reella effekter nominala chocker och policy kan ha i olika situationer beror på vilka rigiditeter som antas och på ekonomins struktur. Empiriska studier visar att effekterna av finans- och penningpolitiska åtgärder varierar med konjunkturläget, finanssystemets skick, och hur väl förväntningar är förankrade.

Sammanfattning

Neo-keynesiansk ekonomi formades av efterkrigstidens försök att kombinera Keynes analys med neoklassiska verktyg. IS/LM och den neoklassiska syntesen gav en användbar plattform för efterkrigstidens makroekonomi, men mötte stark kritik under 1970-talet. Den nykeynesianska utvecklingen svarade genom att ge Keynesianska slutsatser mikroekonomiska grundvalar, framför allt genom att införa reala effekter av nominella trögheter i modeller med rationella förväntningar. Dessa idéer ligger idag till grund för mycket av modern makroekonomisk teori och policymodellering.

Frågor och svar

F: Vad är neokeynesiansk ekonomi?

F: Vem försökte tolka och formalisera Keynes texter?

F: Hur blev denna modell populär bland ekonomer efter andra världskriget?

F: Vad orsakade en serie utvecklingar på 1970-talet som skakade om den neokeynesianska teorin?

F: Vad skapades av nykeynesianerna för att ge keynesianska makroekonomiska resonemang en mikroekonomisk grund?

F: Hur kallas neo-keynesianer ibland nu?

Sök med bokstav