Stagflation
Inom ekonomin används begreppet stagflation när produktionen nästan inte ökar, men inflationen är hög och arbetslösheten hög. Detta skulle vara omöjligt enligt den typ av ekonomi som Keynes beskrev (keynesiansk ekonomi).
Stagflation är ett portmanteau-ord av stagnation och inflation. Det används inom ekonomin när inflationen är hög, tillväxten avtar och arbetslösheten förblir hög. Det ger upphov till ett dilemma för den ekonomiska politiken eftersom åtgärder som syftar till att sänka inflationen kan förvärra arbetslösheten, och vice versa.
Termen tillskrivs i allmänhet en brittisk politiker som blev finansminister 1970, Iain Macleod, som myntade uttrycket i sitt tal till parlamentet 1965.
Keynes använde inte begreppet, men i en del av hans arbete hänvisas till de förhållanden som de flesta skulle känna igen som stagflation. I den version av den keynesianska makroekonomiska teorin som var dominerande mellan slutet av andra världskriget (WWII) och slutet av 1970-talet ansågs inflation och recession utesluta varandra, och förhållandet mellan de två beskrevs av Phillipskurvan. Stagflation är mycket kostsam och svår att stoppa när den väl har börjat.
Ett politiskt mått som kallas misärindex erhålls genom att lägga till inflationen och arbetslösheten.
Denna situation börjar vanligtvis med att saker och ting börjar bli dyrare samtidigt som färre saker tillverkas. Eftersom färre saker tillverkas behövs färre människor för att tillverka dem. Detta leder till att arbetslösheten ökar. Alla dessa tre faktorer tillsammans orsakar stagflation - stagnation i produktion och sysselsättning och ökande inflation. Det beror också på "cost push"-faktorer. När det börjar kosta mer att tillverka en vara kommer priset att öka. Människor kommer att vara mindre benägna att investera pengar i företaget. Detta kommer att leda till ökad arbetslöshet.
Procentuell förändring från föregående period i reell bruttonationalprodukt Källa: Bureau of Economic Analysis
1970-talets recession
Recessionen 1973-75 eller 1970-talets recession var en period av ekonomisk stagnation i stora delar av västvärlden under 1970-talet, vilket satte stopp för den allmänna ekonomiska boomen efter andra världskriget. Den skilde sig från många tidigare recessioner genom att vara en stagflation, där hög arbetslöshet sammanföll med hög inflation.
Frågor och svar
F: Vad är stagflation?
S: Stagflation är en ekonomisk term som används för att beskriva en situation där det nästan inte finns någon produktionstillväxt, samtidigt som det råder hög inflation och arbetslöshet.
F: Vem myntade begreppet stagflation?
S: Termen "stagflation" myntades av den brittiske politikern Iain Macleod som blev finansminister 1970.
Fråga: Hur påverkar stagflation den ekonomiska politiken?
S: Stagflation innebär ett dilemma för den ekonomiska politiken, eftersom åtgärder som syftar till att sänka inflationen kan förvärra arbetslösheten och vice versa.
Fråga: Vad sa den keynesianska ekonomin om stagflation?
S: Enligt keynesiansk ekonomi ansågs inflation och recession utesluta varandra och förhållandet mellan dem beskrevs av Phillipskurvan.
F: Hur kan stagflation stoppas när den väl har börjat?
S: Att stoppa stagflation när den väl har börjat är mycket kostsamt och svårt. Det kräver politiska åtgärder som att öka investeringarna i företagen och sänka priserna på varor.
F: Vad orsakar stagflation?
S: Stagflation orsakas av en kombination av faktorer, bland annat stigande produktionskostnader som leder till högre priser, färre varor som tillverkas vilket leder till att färre personer behövs för att tillverka dem, och kostnadsdrivande faktorer som höjda löner eller skatter som leder till högre priser på varor.
