Nestorianismen: läran, Nestorius och Assyriska kyrkan i öst
Nestorianismen är en teologisk riktning inom kristendomen som betonar en skarp åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga sida. En förenklad, men vanlig beskrivning av läran säger att det finns två realiteter eller “personer” i Jesus — den mänsklige Jesus och den gudomlige Logos eller Guds Son — som står i förening men bevarar sina särdrag. Den mest kända företrädaren för denna ståndpunkt var Nestorius, ärkebiskop i Konstantinopel, verksam omkring 380–450 e.Kr. Hans formuleringar och polemik mot benämningen Theotokos (“Guds bärare”) för Jungfru Maria ledde till stark konflikt med samtida teologer och politiska ledare.
Nestorius och konciliet i Efesos
År 431 sammankallades Konciliet i Efesos där Nestorius läror fördömdes som kätteri. Han avsattes och skickades i exil. Anklagelserna handlade framför allt om att hans språkbruk kunde uppfattas som att dela upp Kristi person i två separata personer, vilket stred mot den etablerade kyrkliga formuleringen om en person (hypostasis) med två naturer. Tvisten var både teologisk och politisk och bidrog till djupa splittringar mellan östromerska kyrkan och kristna i Perserriket.
Lärans innehåll och terminologi
Begreppsanvändningen skiljer sig mellan grekisk och syrisk teologi. Där grekiska skolor talar om ousia (väsen/essens) och hypostasis (person), använde syriska teologer begrepp som qnoma (plural qnome; ungefär “individuell natur/realitet”) och parsopa (person). Förespråkare inom den så kallade nestorianska traditionen betonade att Kristus har två qnome — en gudomlig och en mänsklig — som förenats i en parsopa. Denna vokabulär skiljde sig från den grekiska, vilket bidrog till missförstånd och anklagelser om delning av Kristi person.
Efterdyningar och kyrkohistoria
Den kyrka som i praktiken kom att stå utanför bysantinsk kontroll och som därför ofta kallats “nestoriansk” utvecklades i Perserriket och senare i relativt självständig ställning. Denna kyrka spreds österut genom mission till Centralasien, Indien (bland de så kallade Thomas-kristna) och Kina — ett känt vittnesbörd är den så kallade “nestorianska stenen” i Xi’an från 700-talet. Under medeltiden utvecklades teologin vidare genom teologer som Theodore av Mopsuestia och senare Babai den store.
Nutida situation och modern ekumenik
Idag finns endast ett fåtal kyrkor som bär vidare denna östligt orienterade teologiska tradition. Den största är den assyriska kyrkan i öst (Assyrian Church of the East). Det finns också andra avknoppningar och grupper i diasporan som bevarar delar av traditionen. Begreppet “nestorianism” används ofta historiskt och polemiskt; många inom dessa kyrkor avvisar själva etiketten som missvisande eller nedsättande.
Under 1900- och 2000-talen har det förts teologiska dialoger mellan Assyriska kyrkan i öst och andra kristna samfund. Ett viktigt steg var en gemensam christologisk deklaration mellan Katolska kyrkan och Assyriska kyrkan i öst (1994) som erkände att vissa historiska formuleringar varit missförstådda och att man delar en gemensam grundläggande tro på den enfödde Messias, Jesus Kristus.
Sammanfattning
Nestorianismen betecknar både en historisk tvist och en längre teologisk tradition som betonar en klar distinktion mellan Kristi mänskliga och gudomliga realiteter. Konflikten kring Nestorius och uttrycket för Maria som Theotokos ledde till avsättning och splittring på 400-talet, och i praktiken till att en självständig kyrklig tradition utvecklades öster om det bysantinska riket. I dag är arvet efter denna tradition främst levande i de östliga kyrkor som vuxit ut ur Church of the East, samtidigt som modern ekumenisk dialog har dämpat vissa av de gamla anklagelserna och fördjupat förståelsen över konfessionella gränser.
Frågor och svar
F: Vad är nestorianism?
S: Nestorianism är en rörelse inom kristendomen som hävdar att det fanns två olika personer av Jesus - mannen Jesus och aspekten av Guds son, eller Logos.
F: Vem var Nestorius?
S: Nestorius var ärkebiskop i Konstantinopel och kanske den mest framträdande anhängaren av nestorianismen. Han levde från ca 380 till ca 450 e.Kr.
F: Vad hände vid konciliet i Efesos?
S: Vid konciliet i Efesus 431 e.Kr. fördömdes nestorianismen, vilket ledde till en splittring av kyrkan i Österns assyriska kyrka och den bysantinska kyrkan.
Q: Varför kallas den assyriska kyrkan i öst ibland för nestoriansk?
S: Österns assyriska kyrka kallas ibland för nestoriansk eftersom det är den enda kyrka som fortfarande lär ut nestorianismen.
F: Vilken syn har Österns assyriska kyrka på Kristi väsen?
S: Österns assyriska kyrka har uppfattningen att Kristus har två väsen (qnome) som är förenade i en person (parsopa).
F: Finns det fortfarande kyrkor som lär ut nestorianismen idag?
S: Ja, det finns bara två kyrkor som lär ut nestorianismen idag - Österns assyriska kyrka och Österns och utlandets kyrka.
F: Vad blev resultatet av kyrkans splittring på grund av fördömandet av nestorianismen?
S: Splittringen av kyrkan på grund av fördömandet av nestorianismen ledde till bildandet av Österns assyriska kyrka och den bysantinska kyrkan.
