Nicenska trosbekännelsen

Första konciliet i Nicea (325)

Första konciliet i Konstantinopel (381)

Vi tror på en enda Gud, den allsmäktige Fadern, skapare av allt synligt och osynligt.

Vi tror på en enda Gud, den allsmäktige Fadern, skapare av himmel och jord och av alla synliga och osynliga ting.

Och i en enda Herre, Jesus Kristus, Guds Son, född av Fadern [den enfödde, det vill säga av Faderns väsen, Guds Gud], ljus av ljus, mycket Gud av mycket Gud, född, inte gjord, och av samma väsen som Fadern;

Och i en enda Herre Jesus Kristus, Guds enfödde Son, av Fadern född före alla världar (æoner), ljus av ljus, mycket Gud av mycket Gud, född, inte skapad, och av samma väsen som Fadern;

Genom honom har allting skapats [både i himlen och på jorden];

genom vilken allting har skapats;

som för oss människor och för vår frälsning steg ner och blev inkarnerad och blev människa;

som för oss människor och för vår frälsning kom ner från himlen och förkroppsligades av den helige Ande i Jungfru Maria och blev människa;

Han led, och på tredje dagen uppstod han igen och steg upp till himlen;

Han blev korsfäst för oss under Pontius Pilatus och led och blev begravd, och på tredje dagen uppstod han igen, enligt Skrifterna, och han steg upp till himlen och sitter på Faderns högra sida;

därifrån skall han komma för att döma levande och döda.

därifrån skall han komma tillbaka med härlighet för att döma de levande och de döda;

vars rike inte har något slut.

Och i den heliga anden.

Och i den helige Ande, livets Herre och givare, som utgår från Fadern, som tillsammans med Fadern och Sonen dyrkas och förhärligas, och som talade genom profeterna. I en enda helig katolsk och apostolisk kyrka; vi erkänner ett enda dop för syndernas förlåtelse; vi ser fram emot de dödas uppståndelse och livet i den tillkommande världen. Amen.

[Men de som säger: "Det fanns en tid då han inte fanns" och "Han fanns inte innan han skapades" och "Han skapades av ingenting" eller "Han är av en annan substans" eller "väsen" eller "Guds son är skapad" eller "föränderlig" eller "förändringsbar" - de fördöms av den heliga katolska och apostoliska kyrkan].

Första konciliet i Nicea (325)

Första konciliet i Konstantinopel (381)

Πιστεύομεν εἰς ἕνα Θεὸν Πατέρα παντοκράτορα, πάντων ὁρατῶν τε και ἀοράτων ποιητήν.

Πιστεύομεν εἰς ἕνα Θεὸν Πατέρα παντοκράτορα, ποιητὴν οὐρανοῦ καὶ γῆς, ὁρατῶν τε πάντων και ἀοράτων.

Πιστεύομεν εἰς ἕνα κύριον Ἰησοῦν Χριστόν, τὸν υἱὸν τοῦ θεοῦ, γεννηθέντα ἐκ τοῦ πατρὸς μονογενῆ, τουτέστιν ἐκ τῆς ουσίας τοῦ πατρός, θεὸν εκ θεοῦ ἀληθινου, γεννηθέντα, οὐ ποιηθέντα, ὁμοούσιον τῳ πατρίρί

Και εἰς ἕνα κύριον Ἰησοῦν Χριστόν, τὸν υἱὸν τοῦ θεοῦ τὸν μονογενῆ, τὸν ἐκ τοῦ πατρὸς γεννηθέντα πρὸ πάντων τῶν αἰώνων, φῶς ἐκ φωτός, θεὸνν ἀληθινὸν ἐκ θεοῦ ἀληθινοῦ, γεννηθέντα οὐ ποιηθέντα, ὁμοούσιον τῷ πατρί-

δι' οὗ τὰ πάντα ἐγένετο, τά τε ἐν τῳ ούρανῳ καὶ τὰ ἐπὶ τῆς γῆς

δι' οὗ τὰ πάντα ἐγένετο-

τὸνν δι' ἡμᾶς τοὺς ἀνθρώπους καὶ διὰ τὴν ἡμετέραν σωτηρίαν κατελθόντα καὶ σαρκωθέντα και ενανθρωπήσαντα,

τὸν δι' ἡμᾶς τοὺς ἀνθρώπους καὶ διὰ τὴν ἡμετέραν σωτηρίαν κατελθόντα ἐκ τῶν οὐρανῶν καὶ σαρκωθέντα ἐκ πνεύματος ἁγίου καὶ Μαρίας τῆς παρθένου καὶ ἐνανθρωπήσαναντα,

παθόντα, καὶ ἀσναστάντα τῇ τριτῇ ἡμέρᾳ, καὶ ἀνελθόντα εἰς τοὺς οὐρανούς,

σταυρωθέντα τε ὑπὲρ ἡμῶν ἐπὶ Ποντίου Πιλάτου, καὶ παθόντα καὶ ταφέντα, καὶ ἀναστάντα τῇ τρίτῃ ἡμέρα κατὰ τὰς γραφάς, καὶ ἀνελθόντα εἰς τοὺς οὐρανοὺς, καὶ καθεζόμενον ἐκ δεξιῶν τοῦ πατρόςς

καὶ ἐρχόμενον κρῖναι ζῶντας καὶ νεκρούς.

καὶ πάλιν ἐρχόμενον μετὰ δόξης κρῖναι ζῶντας καὶ νεκρούς-

οὗ τῆς βασιλείας οὐκ ἔσται τέλος.

Καὶ εἰς τὸ Ἅγιον Πνεῦμα.

Καὶ εἰς τὸ Πνεῦμα τὸ Ἅγιον, τὸ κύριον, (καὶ) τὸ ζωοποιόν, τὸ ἐκ τοῦ πατρὸς ἐκπορευόμενον, τὸ σὺν πατρὶ καὶ υἱῷ συμπροσκυνούμενον καὶ συνδοξαζόμενον, τὸ λαλῆσαν διὰ τῶν προφητῶν. εἰς μίαν, ἁγίαν, καθολικὴν καὶ ἀποστολικὴν ἐκκλησίαν- ὁμολογοῦμεν ἓν βάπτισμα εἰς ἄφεσιν ἁμαρτιῶν- προσδοκοῦμεν ἀνάστασιν νεκρῶν, καὶ ζωὴν τοῦ μέλλοντος αἰῶνος. Ἀμήν.

Τοὺς δὲ λέγοντας, ὁτι ἦν ποτε ὅτε οὐκ ἦν, καὶ πρὶν γεννηθῆναι οὐκ ἦν, καὶ ὅτι ἐξ ἑτέρας ὑποστάσεως ἢ οὐσίας φάσκοντας εἶναι, [ἢ κτιστόν,] τρεπτὸν ἢ ἀλλοιωτὸν τὸν υἱὸν τοῦ θεοῦ, [τούτους] ἀναθεματίζει ἡ καθολικὴ [καὶ ἀποστολικὴ] ἐκκκλησία.