Nimbaphrynoides – viviparösa paddor från Mount Nimba, akut hotade i Västafrika

Nimbaphrynoides — viviparösa paddor från Mount Nimba i Västafrika, akut hotade av habitatförlust och gruvdrift. Läs om deras unika födsel och bevarandeinsatser.

Nimbaphrynoides är ett släkte av äkta paddor. De lever på höglandet i Mount Nimba-regionen i de västafrikanska länderna Guinea, Liberia och Elfenbenskusten. De är akut hotade på grund av förlust av livsmiljöer och järn- och bauxitbrytning i deras små områden.

De två arterna är viviparösa. Det betyder att de har intern befruktning. Honan föder fullt utvecklade, små paddor. Nectophrynoides och Nimbaphrynoides är de enda grodor/ paddor som inte lägger ägg.

Utseende och biologi

Nimbaphrynoides-paddor är relativt små och diskreta i färgteckningen, anpassade till ett liv på marken i höglandsvegetation. De livnär sig huvudsakligen på små ryggradslösa djur som insekter och spindeldjur. Som vivipara arter genomgår embryona hela utvecklingen inne i moderns kropp, och honan föder fullt utvecklade ungepaddor i stället för att lägga ägg eller ha fritt simmande yngelstadier (tadpoles). Detta är en ovanlig reproduktionsstrategi bland groddjur och gör arterna särskilt sårbara eftersom fortplantningen ofta ger få ungar åt gången.

Habitat och utbredning

Arterna är endemiska för Mount Nimba-området, ett bergsområde med unika höglands- och skogslandskap i Västafrika. Deras utbredning är mycket begränsad; de förekommer endast på små ytor i höglandet vilket gör populationerna känsliga för lokala förändringar. Mount Nimba har skyddade områden, bland annat Mount Nimba Strict Nature Reserve, men även dessa områden har påverkats av mänsklig verksamhet och dålig tillsyn.

Hot och bevarande

Hot: De största hoten är förlust och fragmentering av livsmiljöer genom järn- och bauxitbrytning, avskogning för jordbruk, svedjebruk, vägar samt bränder och introduktion av invasiva arter. Eftersom arterna har så små populationer och korta, specialiserade livsmiljöer kan även små påverkanseffekter leda till snabba populationstapp.

Bevarandeåtgärder: För att rädda Nimbaphrynoides krävs förstärkt skydd av deras livsmiljöer, striktare reglering och övervakning av gruvverksamhet, habitatrestaurering, samt regelbundna fältinventeringar för att följa populationernas status. Ex situ-åtgärder som avelsprogram i fångenskap kan bli nödvändiga om vilda populationer fortsätter minska. Internationellt samarbete, stöd till lokala bevarandeorganisationer och att säkerställa att miljökonsekvensbedömningar vid gruvprojekt är trovärdiga och genomförs är också viktiga delar av arbetet.

Vad kan göras och var man kan läsa mer

Stöd till naturvårdsorganisationer som arbetar i Västafrika, spridning av kunskap om arternas särskilda behov och tryck på beslutsfattare att prioritera skydd av högländer och kritiska naturområden kan bidra. För uppdaterad information om arternas status rekommenderas att konsultera internationella rödlistor och vetenskapliga rapporter om Mount Nimba-regionen.

Sök med bokstav