Observation i vetenskapen — definition, metoder och upprepbarhet
Guide till observation i vetenskapen: definition, metoder och upprepbarhet. Lär dig om objektivitet, instrument och tekniker för noggranna, reproducerbara observationer.
Observation är en medveten aktivitet där en intelligent levande varelse (t.ex. en människa), med sina sinnen och tidigare kunskaper, uppfattar och registrerar egenskaper hos ett fenomen. En observation innefattar inte bara den rena registreringen av intryck utan även tolkning och sökande efter kunskap som kan förklara vad som iakttagits. I vetenskapligt arbete syftar observationer till att ge data som kan användas för att pröva hypoteser, bygga modeller och dra slutsatser.
Typer av observation
- Direkt observation: forskaren ser eller mäter fenomenet direkt, till exempel med blotta ögat eller med optiska instrument.
- Indirekt observation: mätning via instrument eller indikatorer som inte direkt är fenomenet men avspeglar dess egenskaper (t.ex. spektraldata, temperatursignaler).
- Kvalitativ observation: beskrivande iakttagelser av former, beteenden eller mönster.
- Kvantitativ observation: mätbara värden som antal, längd, temperatur eller intensitet med tillhörande osäkerhetsuppskattning.
- Participant vs. icke‑participant: i samhällsvetenskap kan observatören vara delaktig i situationen eller observera utifrån.
- Kontrollerad vs. naturlig: observation i laboratorium (kontrollerade betingelser) jämfört med fältobservation i naturlig miljö.
Metoder och verktyg
I många vetenskaper används tekniska hjälpmedel för att förbättra precision, räckvidd och dokumentation. Observationsdata från människor är värdefulla men kan vara subjektiva och påverkas av förväntningar och bias. Därför används ofta instrument som inte "definierar sig själva" för att få mer repeterbara resultat. Exempel på sådana instrument är spektrometrar, oscilloskop, kameror, teleskop, interferometrar, bandspelare, termometrar samt grundläggande hjälpmedel som klockor och vågar. Dessa tekniska verktyg bidrar till att förbättra noggrannheten, kvaliteten och användbarheten av den information som erhålls från en observation.
Viktiga metoder för att öka tillförlitligheten i observationer är:
- Kalibrering: regelbunden kontroll och justering av instrument mot kända standarder.
- Standardiserade protokoll: tydliga instruktioner för hur mätningar och observationer ska utföras och dokumenteras.
- Blindade och dubbelblindade försök: för att minska påverkan av observatörens förväntningar.
- Automatisering och digital inspelning: minskar mänskliga felkällor och möjliggör exakt tidsstämpling och hög datatäthet.
- Kvantifiering av osäkerhet: uppskattning och rapportering av mätosäkerheter och felkällor.
Begränsningar och felkällor
Observationer kan påverkas av flera faktorer som minskar deras tillförlitlighet:
- Observatörsbias: förutfattade meningar och förväntningar kan forma vad som noteras och hur det tolkas.
- Hawthorne‑effekten: att det observerade beteendet förändras när personer vet att de blir observerade.
- Instrumentfel och drift: felaktigt kalibrerade eller defekta instrument ger missvisande data.
- Miljövariabler: förändringar i omgivningen som inte kontrollerats kan påverka mätresultat.
- Reproducerbarhetsproblem: observationer som kommer från självdefinierande instrument är ofta opålitliga. Sådana observationer är svåra att reproducera eftersom de kan variera även med avseende på samma stimuli.
Upprepbarhet, reproducerbarhet och objektivitet
Vetenskapens styrka ligger i att observationer och mätningar kan upprepas och oberoende verifieras. Upprepbarhet betyder att samma forskare under samma förutsättningar kan få samma resultat, medan reproducerbarhet innebär att oberoende forskargrupper med samma metodik kan nå samma slutsatser. Vetenskapens noggrannhet och enorma framgång beror därför i hög grad på den precision och objektiviteten (dvs. upprepningsbarheten) i observationerna av den verklighet som vetenskapen utforskar.
Dokumentation och öppenhet
God dokumentation är avgörande: rådata, metoder, instrumentinställningar, kalibreringsjournaler och metadata bör sparas och, när möjligt, publiceras tillsammans med studiens resultat. Detta ökar möjligheten för andra att granska, reproducera och bygga vidare på arbetet. Öppen data och öppna protokoll stärker både tillit och vetenskaplig utveckling.
Tillämpningar i olika discipliner
Olika fält ställer olika krav på observationer. Inom fysik, där det ofta krävs extrem precision, används sofistikerade instrument och noggranna statistiska analyser. Inom biologi och ekologi kombineras fältobservationer med laboratoriemätningar. I samhällsvetenskaperna kan kvalitativa observationer av beteenden och interaktioner vara centrala, ofta kompletterade med kvantitativa mätningar.
Etiska aspekter
Observationer som involverar människor eller känsliga miljöer kräver etisk prövning: informerat samtycke, skydd av privatliv och ansvarsfull hantering av insamlad data är viktiga principer. Forskare måste balansera kunskapsintresse med respekt för individer och miljö.
Sammanfattningsvis är observation en central vetenskaplig metod som, kombinerad med noggrann metodik, kalibrerade instrument och öppen dokumentation, ger pålitliga data för att beskriva och förklara natur- och samhällsfenomen.
Observationens roll i den vetenskapliga metoden
Vetenskaplig metod avser tekniker för att undersöka fenomen, skaffa ny kunskap eller korrigera och integrera tidigare kunskap. För att kallas vetenskaplig måste en undersökningsmetod baseras på insamling av observerbara, empiriska och mätbara bevis som är underkastade specifika principer för resonemang. En vetenskaplig metod består av insamling av data genom observation och experiment samt formulering och testning av hypoteser.
Även om förfarandena varierar från ett undersökningsområde till ett annat, finns det identifierbara egenskaper som skiljer den vetenskapliga undersökningen från andra kunskapsmetoder. Vetenskapliga forskare föreslår hypoteser som förklaringar till fenomen och utformar experimentella studier för att testa dessa hypoteser. Dessa steg måste kunna upprepas för att man på ett tillförlitligt sätt ska kunna förutsäga framtida resultat. Teorier som omfattar större undersökningsområden kan binda samman många hypoteser till en sammanhängande struktur. Detta kan i sin tur bidra till att skapa nya hypoteser eller sätta grupper av hypoteser i ett sammanhang.
Bland andra aspekter som är gemensamma för de olika undersökningsområdena finns övertygelsen om att processen måste vara objektiv för att undvika en partisk tolkning av resultaten. En annan grundläggande förväntan är att dokumentera, arkivera och dela med sig av alla data och metoder så att de är tillgängliga för noggrann granskning av andra forskare, vilket ger andra forskare möjlighet att verifiera resultaten genom att försöka reproducera dem. Denna praxis, som kallas fullständig öppenhet, gör det också möjligt att fastställa statistiska mått på uppgifternas tillförlitlighet.
Testning och förbättring
Den vetenskapliga processen är iterativ. I varje skede är det möjligt att en viss övervägning leder till att forskaren upprepar en tidigare del av processen. Om man inte lyckas utveckla en intressant hypotes kan det leda till att forskaren omdefinierar det ämne han eller hon överväger. Om en hypotes inte ger intressanta och testbara förutsägelser kan det leda till att hypotesen eller definitionen av ämnet omprövas. Om experimentet inte ger intressanta resultat kan det leda till att forskaren omprövar experimentmetoden, hypotesen eller definitionen av ämnet.
Andra forskare kan påbörja sin egen forskning och delta i processen i vilket skede som helst. De kan anta karakteriseringen och formulera sin egen hypotes, eller de kan anta hypotesen och dra slutsatser av sina egna förutsägelser. Ofta görs experimentet inte av den person som gjorde förutsägelsen och karakteriseringen baseras på experiment som gjorts av någon annan. Publicerade resultat av experiment kan också fungera som en hypotes som förutsäger deras egen reproducerbarhet.
Frågor och svar
F: Vad är observation?
S: Observation är en aktivitet hos en intelligent levande varelse (t.ex. människa) som känner av och assimilerar kunskapen om ett fenomen inom ramen för sina tidigare kunskaper och idéer.
F: Hur skiljer sig observation från att bara observera?
S: Observation kräver mer än att bara observera; det innebär att aktivt söka kunskap, ofta genom experiment.
F: Varför är observationer som kommer från självdefinierande instrument opålitliga?
S: Självdefinierande instrument kan ge varierande resultat även om de utsätts för samma stimuli, vilket gör dem svåra att reproducera och inte särskilt användbara för exakta vetenskaper som fysik som kräver exakta mätningar.
F: Vilka typer av konstruerade instrument används för att förbättra noggrannheten och kvaliteten på den information som erhålls genom observation?
S: Exempel på tekniska instrument är spektrometrar, oscilloskop, kameror, teleskop, interferometrar, bandspelare, termometrar etc. samt verktyg som klockor och vågar som bidrar till att öka noggrannheten och användbarheten.
F: Hur har noggrannhet uppnåtts inom vetenskapen?
S: Vetenskapens noggrannhet och framgång har tillskrivits noggranna och objektiva (dvs. repeterbara) observationer av den verklighet som utforskas av vetenskapen.
Sök