Old Synagogue (Erfurt)
Den gamla synagogan (tyska: Alte Synagoge) i Erfurt i centrala Tyskland är en av de bäst bevarade medeltida synagogorna i Europa. De äldsta delarna byggdes i slutet av 1000-talet. De flesta delar av byggnaden är från omkring 1250 till 1320. År 2015 föreslogs den som ett världsarv.
Det har varit ett museum för lokal judisk historia sedan 2009. Erfurtskatten förvaras där. Det är en samling medeltida mynt, smycken och metallarbeten som hittades 1998. Museet har också kopior av Erfurts hebreiska manuskript. Detta är en samling sällsynta religiösa manuskript som tillhörde den judiska församlingen i Erfurt under medeltiden.
Historia och bevarande
De äldsta delarna av byggnaden är från 1094. Omkring 1270 byggdes en större synagoga, som innehöll delar av den äldre byggnaden. Byggnadens västra vägg är från denna tid. Den har sina sex ursprungliga fönster. Ytterligare en våning lades till i början av 1300-talet.
År 1349 dog många människor av den svarta döden. Folk sa att det var judarnas fel. Judarna mördades och tvingades lämna staden. Denna pogrom är känd som Erfurtmassakern. Synagogan skadades och Erfurts stadsfullmäktige tog kontroll över byggnaden. De sålde den senare till en lokal affärsman. Han använde den som lagerlokal och gjorde ändringar i interiören, bland annat byggde han en källare. Under de följande 500 åren användes den för lagring av varor.
Från 1800-talet användes byggnaden som balsal, restaurang och till och med som bowlinghall. Dessa förändringar innebar att den gamla synagogan för det mesta glömdes bort. Dess historia erkändes inte, vilket bidrog till att skydda den under nazisttiden.
I slutet av 1980-talet väcktes ett nytt intresse för den gamla byggnaden. Arkitekturhistorikern Elmar Altwasser började undersöka den 1992. Erfurts stadsfullmäktige köpte fastigheten 1998 och undersökte och bevarade den. Alla skeden av byggnadens historia bevarades, inte bara dess användning som synagoga.
År 2007 upptäckte arkeologer ett sällsynt och välbevarat judiskt rituellt bad, en mikveh, inte långt från den gamla synagogan. Det byggdes omkring 1250.
År 2015 föreslogs den gamla synagogan och Mikveh samt ett stenhus i Erfurts medeltida stadskärna, som också byggdes runt 1250 och som tillhörde judar, som världsarv. Detta har preliminärt tagits upp på listan, men inget slutgiltigt beslut har fattats.
Museum
Den gamla synagogan öppnade som museum den 27 oktober 2009.
Erfurtskatten visas i museet. Det är en samling mynt, smycken och metallarbeten som tros ha tillhört judar som gömde dem vid tiden för Erfurtmassakern 1349. Den hittades 1998 i en husvägg i ett medeltida judiskt kvarter i Erfurt.
Museet visar också kopior av Erfurts hebreiska manuskript. Detta är en samling medeltida manuskript skrivna från 1100- till 1300-talet. De kom i Erfurts stadsfullmäktiges ägo efter Erfurtmassakern 1349. De förvarades i biblioteket i Augustinusklostret i Erfurt från mitten av 1600-talet. År 1880 såldes de till det kungliga biblioteket i Berlin, som nu är Berlins statsbibliotek. Där förvaras originalmanuskripten.
Erfurt Tosefta
En av Erfurtmanuskripten är Tosefta från 1100-talet. Tosefta är en samling gamla judiska muntliga lagar som samlades in av forskare under de första 200 åren efter Kristus. Kopior av Tosefta gjordes inte särskilt ofta. Tosefta från Erfurt är det äldsta av endast tre kända manuskript till Tosefta. Det skrevs på 1100-talet. De andra två Tosefta-manuskripten är Wien-Tosefta, som gjordes i slutet av 1200-talet och som innehas av Österrikes nationalbibliotek, och London-Tosefta, som gjordes på 1400-talet och som innehas av British Library.
Moses Samuel Zuckermandel var den förste som påpekade vikten av Erfurt Tosefta. Han publicerade en viktig studie om den 1876.
