Stillahavssalamandrar (Dicamptodon) – stora nordamerikanska salamandrar

Upptäck Stillahavssalamandrar (Dicamptodon) — stora, ljudliga nordamerikanska salamandrar upp till 30 cm, fyra arter, land- och vattenlevande.

Stillahavssalamandrar (Dicamptodon) är ett släkte av stora salamandrar och ingår i familj Dicamptodontidae. De kallas på engelska ofta "Pacific giant salamanders" och är kända för sin relativt stora storlek, robusta byggnad och kraftiga käkar.

Utseende

Arterna i släktet blir vanligtvis upp till cirka 30 cm långa, ibland något större. Kroppen är kraftig med bred huvudform och stora tänder som gör dem väl anpassade för att ta större byten. Färgteckningen varierar mellan arter och populationer — från mörkbruna till fläckiga eller randiga mönster som hjälper till med kamouflage i skogs- och bärrikt habitat.

Utbredning och habitat

Stillahavssalamandrar finns i nordvästra Stilla havet i Nordamerika. De lever främst i kalla, skuggiga skogar nära rinnande vatten, bäckar och små floder. De flesta arterna och populationerna är knutna till fuktiga miljöer där larverna kan utvecklas i vattnet.

Biologi och beteende

De flesta salamandrar är tysta, men vissa individer i släktet kan faktiskt avge ljudliga läten — stillahavssalamandern är en av få salamandrar som kan göra hörbara ljud när de störs eller hanteras. Vuxna individer kan vara antingen terrestra (levande på land) eller helt eller delvis akvatiska beroende på art och ekologiska förhållanden.

Fortplantning sker genom spermatoforöverföring; honorna brukar lägga ägg i vatten under stenar eller i lugnare partier av bäckar. Larvstadiet kan vara långt och variera mellan arter och lokaler — från ungefär ett år upp till flera år innan metamorfos. Hos vissa populationer förekommer paedomorfos, det vill säga att vuxna behåller larvkaraktärer (till exempel yttre gälar) och förblir vattenlevande.

Föda

Stillahavssalamandrar är rovdjur och äter en mängd byten: ryggradslösa djur som insekter och maskar, men även fiskyngel, groddjur och mindre salamandrar. De använder sina kraftiga käkar för att fånga och hålla bytet.

Hot och bevarande

Hot mot stillahavssalamandrar inkluderar habitatförlust och fragmentering (t.ex. skogsavverkning och vattenreglering), föroreningar, införda fiskarter som kan äta larver, samt vägtrafik som skadar vandrande individer. Ett antal populationer är känsliga och vissa lokala bestånd kan vara hotade. Skydd av skogs- och vattendemark samt minskad påverkan från introducerade arter är viktiga åtgärder för deras bevarande.

Arter

• Dicamptodon copei — Copes jättesalamander
• Dicamptodon aterrimus — Idaho jättesalamander
• Dicamptodon tenebrosus — kustjättesalamander
• Kaliforniens jättesalamander (Dicamptodon ensatus)

Sammanfattningsvis är stillahavssalamandrar robusta, långlivade rovdjur i de tempererade skogarna och bäckarna i nordvästra Nordamerika. De spelar en viktig roll i sina ekosystem som topp-predatorer bland små ryggradslösa djur och unga fiskar/groddjur, och de är intressanta från ett biologiskt perspektiv på grund av sin varierande livshistoria och förmåga till paedomorfos.

Sök med bokstav