Pallas katt eller manul (Otocolobus manul) är en liten vild katt som lever i vidsträckta delar av Centralasien. Den skiljer sig tydligt från vanliga tamkatter genom sin kompaktare kroppsbyggnad, långa tjocka päls och karakteristiska platta ansikte. Fler fakta om artgruppen.
Utseende och anpassningar
Manulen har tät, lång päls som isolerar mot kyla och kamouflerar i gräs och stenlandskap. Öronen sitter lågt placerade, kroppen är kort och robust och svansen är buskig med mörka ringar. Typiska kännetecken:
- tjock, gråaktig päls med fläckar och band
- kort kropp och långa tjocka pälslager
- buskig svans och ett platt ansikte
Utbredning och habitat
Arten finns på stäpper, bergsstäpper och steniga sluttningar i stora delar av Centralasien. Den förekommer i områden med låg eller glest växtlighet där smågnagare är vanliga byten. Exempel på habitattyper är gräsmarker och bergssidor. Gräsmarker, bergsstäpper och bredare Centralasien-regionen ingår i artens nisch.
Föda och beteende
Manulen jagar framförallt små däggdjur som pikas, sorkar och sorkarliknande gnagare samt ibland fåglar. Den är i huvudsak solitär och är mest aktiv i gryning och skymning, men kan även vara dagaktiv i kalla delar av utbredningsområdet. Fortplantning sker genom kullar med flera ungar per hona, och ungarna blir självständiga efter några månader.
Hotbild och bevarande
Pallas katt påverkas av habitatförsämring, minskat bytesbestånd och jakt. Försämring av livsmiljöer och användning av bekämpningsmedel påverkar födotillgången. Livsmiljö-förlust och direkt jakt är betydande risktagare. Artnivån listas som nära hotad på rödlistan och bedöms av internationella organisationer. IUCN-bedömningar och regionala skyddsprogram finns för att följa populationtrender.
Taxonomi och historik
Arten beskrevs vetenskapligt 1776 av naturforskaren Peter Simon Pallas, som gav upphov till det svenska trivialnamnet. Den systematiska placeringen är i släktet Otocolobus; forskningen om genetisk variation och populationsstruktur pågår fortfarande. Mer om Pallas.