Trajanus (Marcus Ulpius Nerva Traianus, 18 september 53–9 augusti 117) var romersk kejsare från 98 till 117. Han föddes i provinsen Hispania Baetica, i kolonin Italica (nära dagens Sevilla), i en icke-patrikerlig familj som tillhörde den romerska eliten i provinsen. Trajanus gjorde snabbt karriär i armén och i den civila administrationen och blev särskilt framstående under kejsar Domitians regeringstid.

Tidigt liv och karriär

Trajanus stammande från en välbärgad familj med militär tradition. Han innehade flera militära befattningar och kommandoposter längs Roms gränser. Som general i den romerska armén längs den tyska gränsen slog han ner Antonius Saturninus' revolt år 89, vilket ökade hans anseende både bland trupperna och i Rom.

Vägen till makten

I september 96 efterträddes Domitian av Nerva, en åldrad och barnlös senator som snabbt blev impopulär bland armén. Under Nervas korta regeringstid uppstod spänningar med pretoriangardet. Efter ett tumultartat år tvingade en revolt från medlemmar av pretoriangardet Nerva att anta den mer populäre och militärt meriterade Trajanus som sin arvinge (adoptio). Nerva dog den 27 januari 98 och Trajanus efterträdde honom utan större motstånd.

Regeringstid och militära kampanjer

Trajanus är känd som en aktiv och framgångsrik militär härskare. Under hans regeringstid expanderade det romerska riket till sin största historiska utsträckning.

  • Daciska krigen (101–102 och 105–106): Trajanus besegrade kung Decebalus och annekterade Dacia (ungefär dagens Rumänien), en viktig seger som gav stora rikedomar till Rom genom erövrade guldgruvor.
  • Östliga fälttåg och partiska kriget (114–117): Trajanus startade fälttåg mot Partien, intog bland annat delar av Armenien och Mesopotamien och nådde framgångar i öster. Dessa erövringar var dock svåra att konsolidera och efter Trajanus död drog hans efterträdare Hadrianus sig tillbaka från vissa östliga områden.
  • Annexionspolitik: Under Trajanus skapades eller reorganiserades flera provinser, bland annat Arabia Petraea (genom annektering av Nabatea år 106) och den nya provinsen Dacia.

Inrikespolitik, reformer och byggnadsverk

Trajanus genomförde flera administrativa och sociala reformer. Han är känd för att ha initierat eller utökat alimenta, ett program som gav stöd och lån för att underlätta uppfostran av fattiga barn i Italien. Han främjade också rättsskipning, effektiviserade skatteuppbörd och grundade kolonier för veteraner som stärkte Roms kontroll i de erövrade provinserna.

Trajanus stod bakom ett omfattande byggnadsprogram i Rom och i provinsstäder. Bland de mest kända konstruktionerna finns:

  • Trajanus forum och Trajanuskolonnen (Columna Traiana) — kolonnen skildrar i relief de daciska krigen och är ett av de viktigaste visuella vittnesmålen om hans militära kampanjer.
  • Trajanusmarknaden — ofta betraktad som ett tidigt exempel på ett " köpcentrum " med butiker och administrativa lokaler.
  • Vägbyggnad, hamnförbättringar och anläggningar i provinserna som stärkte handel och kommunikation.

Personligt liv och efterträdare

Trajanus var gift med Pompeia Plotina, känd för sin dygd och lärdhet. Mot slutet av sitt liv utsåg han Hadrianus som sin efterträdare — en utnämning som sägs ha stötts av Plotina och andra i hans närhet. Efter Trajanus död bekräftade senaten ofta den efterträdare som kejsaren lämnat utsett.

Död och eftermäle

Trajanus avled den 9 augusti 117 i Selinus i provinsen Cilicia (i nuvarande Turkiet). Han hade vid sin död uppnått stor popularitet och hyllades i Rom som en av de mest framstående kejsarna. Han fick hederstiteln Optimus Princeps ("den bäste fursten") och blev efter sin död avsatt som gudomlig (divus) av senaten. Hans regeringstid brukar räknas som en höjdpunkt i den romerska imperialperioden, och han ingår ofta i gruppen som kallas "de fem goda kejsarna" (Nerva, Trajanus, Hadrianus, Antoninus Pius och Marcus Aurelius).

Arv

Trajanus lämnar efter sig ett tydligt materiellt och institutionellt arv: de monumentala byggnadsverken i Rom, den territoriella expansionen och reformerna som stärkte rikets ekonomi och administration. Hans militära erövringar och offentliga byggnationer formade bilden av Rom som en världsmakt under lång tid framöver.