Partisaner: definition, juridisk status och krigsrättens kriterier

Partisaner: vad de är, deras rättsliga status och de fyra krigsrättsliga kriterierna (ledning, synligt tecken, öppna vapen, följa lagar) samt 1977 års protokoll.

En partisan är en väpnad kämpe som inte ingår i ett lands eller en stats reguljära trupper. Termen härstammar från italienska och betyder ursprungligen medlem av ett politiskt parti, men har historiskt använts om gerillagrupper och motståndsfighter, till exempel de italienska "partigiani" under andra världskriget. Det finns ingen separat rättslig status som heter "partisan" i internationell rätt; en persons rättsliga ställning (laglig kombattant/krigsfånge eller civil/olaglig kombattant) bestäms utifrån om och hur denne uppfyller de kriterier som krigsrätten ställer.

Kriterier för att betraktas som laglig kombattant / fångas som krigsfånge

I krigsrätten används i praktiken fyra huvudkriterier för att avgöra om en person som deltar i väpnad kamp kan betraktas som laglig kombattant och därmed omfattas av skyddet som krigsfånge vid tillfångatagande. Dessa kriterier återfinns i Genèvekonventionerna och har förtydligats i Tilläggsprotokoll I (1977):

1. Organisation och ansvarig ledning – stridande måste tillhöra en grupp som har en tydlig ledning/kommandokedja som kan hållas ansvarig.
2. Distinkt kännetecken – medlemmarna bör kunna identifieras genom ett tecken eller märke som är synligt på avstånd, så att de kan skiljas från civilbefolkningen.
3. Bära vapen öppet – de ska bära sina vapen öppet när de deltar i strid eller i situationer där de är synliga för motståndaren.
4. Följa krigets lagar och sedvänjor – i sin verksamhet måste de respektera reglerna i internationell humanitär rätt (t.ex. åtskillnad mellan civila och militära mål, proportionalitet, samt förbud mot tortyr och övergrepp).

Tilläggsprotokollen 1977 — förtydligande om bärande av vapen

Tilläggsprotokoll I (1977) till Genèvekonventionerna klargjorde att kravet på att "bära vapnen öppet" inte nödvändigtvis innebär att stridande alltid måste bära uniform i traditionell mening. Enligt protokollet är det ofta tillräckligt att medlemmar av miliser eller frivilligkårer bär sina vapen öppet under varje militär engagemang och under den tid då de är synliga för motståndaren i den militära dispositionen som föregår en insats. Denna formulering gjordes för att bättre spegla motståndsrörelsers och irreguljära styrkors verklighet utan att urholka skyddet för civilbefolkningen.

Konsekvenser vid fångenskap och vid utebliven uppfyllnad av kriterierna

Om en person uppfyller kriterierna räknas denne som laglig kombattant och kan, vid tillfångatagande, betraktas som krigsfånge enligt Tredje Genèvekonventionen och därmed få särskilda rättigheter (t.ex. skydd mot våld, rätt till anständig vård och att inte straffas för lagliga handlingar som utförts som kombattant). Om kriterierna inte är uppfyllda kan personen behandlas som civil eller som olaglig kombattant och bli föremål för civilrättslig eller straffrättslig prövning i den berörda staten.

Oavsett rättslig klassificering gäller dock grundläggande skydd i internationell humanitär rätt. Vid icke-internationella väpnade konflikter ger Common Article 3 i Genèvekonventionerna minimiskydd (t.ex. förbud mot tortyr, summariska avrättningar och förnedrande behandling). Även om någon inte erkänns som krigsfånge får personen alltså inte utsättas för godtyckliga övergrepp.

Praktiska och moderna utmaningar

I moderna asymmetriska konflikter är det ofta svårt att tillämpa kriterierna i praktiken: gerillagrupper, terrorgrupper och andra icke-statliga aktörer kan agera utan uniform, använda civilbefolkningen som skydd eller sakna tydlig kommandokedja, vilket komplicerar klassificeringen. Stater kan också välja att märka vissa grupper som "terrorister" eller brottslingar, vilket påverkar både militär och rättslig hantering.

Sammanfattning

Begreppet "partisan" beskriver i grunden en icke-reguljär väpnad aktör, men det finns ingen särskild internationell rättslig kategori med det namnet. Huruvida en partisan vid tillfångatagande får status som krigsfånge avgörs efter rättsliga kriterier — organiserad ledning, synligt kännetecken, öppet vapenbärande i relevanta situationer och efterlevnad av krigets lagar — där Tilläggsprotokoll I (1977) har förtydligat några av kraven. Även de som inte erhåller krigsfångestatus omfattas dock av grundläggande humanitära skydd mot grym behandling.

Sök med bokstav