Ett personligt försvarsvapen (PDW) brukar beskrivas som ett lätt, kompakt och lättanvänt skjutvapen avsett för självförsvar eller skydd av personal som inte är frontlinjesoldater. Definitionen varierar dock beroende på sammanhang, teknisk klassificering och vem man frågar. I praktiken används begreppet både om specialkonstruerade vapen i nya kalibrar och om kortare varianter av vanliga karbiner.

Tekniskt kan PDW överlappa med andra kategorier: många kommer fortfarande att kalla vissa modeller för ett kortfattat gevär (Short-barreled rifle, SBR). Dessa regleras i Förenta staterna av ATF och i andra länder av motsvarande myndigheter, ofta med särskilda lagkrav för mycket korta pipor eller för automateld. Många SBR finns dessutom i utföranden med selektiv eldgivning (möjlighet att växla mellan halvautomatisk och helautomatisk eldgivning).

Ibland används PDW-begreppet i bredare mening. Förenta staternas Department of Homeland Security uppger exempelvis att en karbin som en M4 karbin (eller en civilt tillgänglig Colt AR-15-variant som ofta är halvautomatisk) kan fungera som ett personligt försvarsvapen i vissa roller. Andra myndigheter inkluderar även kompaktare handeldvapen eller pistolkalibriga karbiner i sina definitioner.

Historik och exempel: begreppet PDW populariserades av moderna konstruktioner som var avsedda att ge ökad genomslagskraft och längre räckvidd än traditionella submachine guns samtidigt som vapnet förblev lätt och kompakt. Kända kommersiella exempel som ofta nämns i facklitteraturen är exempelvis FN P90 och Heckler & Koch MP7, men även kortare varianter av allmänt förekommande karbiner ingår i samtalet.

Tekniska egenskaper som ofta förknippas med PDW:

  • kort pipa och kompakt konstruktion för enklare förvaring och användning i trånga utrymmen,
  • låg vikt och ofta hopfällbart eller avtagbart kolvsystem,
  • magasinsmatning och ergonomi anpassade för snabb hantering,
  • användning av speciella eller pistolkalibrar (t.ex. 5,7×28 mm, 4,6×30 mm eller vanliga pistolkammare) — eller i vissa fall mellan- och gevärskalibrar beroende på avsedd roll.

Juridik och begränsningar: klassificering och tillståndskrav skiljer sig kraftigt mellan länder. I vissa länder räknas mycket korta gevär som särskilda föremål under regelverk för kortpipiga gevär eller automatvapen och kräver särskilda tillstånd, registrering eller är förbjudna för civilt bruk. I andra länder kan PDW i praktiken regleras som vanliga gevär eller som handeldvapen beroende på kaliber och funktion.

Som exempel har Tjeckien diskuterat förändringar i sin lagstiftning — inklusive en författningsändring — som skulle påverka möjligheten för medborgare att äga och behålla PDW:s som ett sätt att bland annat avskräcka terrorister. Sådana förslag visar hur politiska och säkerhetsmässiga överväganden påverkar regleringen.

Sammanfattning: PDW är en relativt vid term som omfattar flera olika vapentyper med gemensamma drag: kompakt format, lätt hantering och avsikt att ge skydd åt personal utanför den reguljära infanterirollen. Exakt vad som räknas som ett PDW bestäms av tekniska egenskaper och av de lagar och definitioner som gäller i respektive land. För juridisk rådgivning eller vid osäkerhet om vad som är tillåtet i din jurisdiktion bör man alltid vända sig till lokal vapenmyndighet eller juridisk expertis.