Pierre Curie (15 maj 1859 i Paris - 19 april 1906 i Paris) var en fransk fysiker. Han delade 1903 Nobelpriset i fysik med sin fru Marie Curie och Henri Becquerel för arbetet med "spontan radioaktivitet" som Becquerel upptäckte.

 

Biografi och utbildning

Pierre Curie föddes i en familj med intresse för vetenskap. Han visade tidigt stor begåvning för matematik och fysik. Efter grundläggande studier arbetade han både självständigt och i samarbete med kolleger, och fick så småningom akademiska tjänster där han undervisade och bedrev forskning inom experimentell fysik.

Viktiga vetenskapliga bidrag

  • Piezoelektricitet: Tillsammans med sin bror Jacques Curie upptäckte Pierre 1880 piezoelektrisk effekt i vissa kristaller — att elektrisk spänning uppstår när kristallen utsätts för mekanisk tryck eller deformation. Denna upptäckt fick stora tekniska följder och används fortfarande i sensorer och mätinstrument.
  • Magnetism och Curés lag: Curie studerade magnetiska egenskaper hos material och formulerade det som kallas Curie-lagen för paramagnetiska ämnen: magnetisk susceptibility är omvänt proportionell mot temperaturen. Han identifierade också den temperatur vid vilken ett ferromagnetiskt ämne förlorar sin magnetism — den så kallade Curie-temperaturen (Curie-punkten).
  • Radioaktivitet och arbete med Marie Curie: Efter upptäckten av spontan radioaktivitet av Henri Becquerel intresserade sig Pierre och hans fru Marie för fenomenet. Parets arbete omfattade noggranna mätningar av strålningens styrka och kemisk separation av de radioaktiva ämnena i malm (så kallad pitchblende). Deras forskning ledde till upptäckten av de nya grundämnena polonium och radium (1898) och till utveckling av bättre mätinstrument för radioaktivitet.
  • Experimentell metodik: Pierre Curie var känd för sin skicklighet inom experimentell fysik: precisa mätningar, noggrann instrumentering och systematiska metoder. Hans tekniska och metodiska bidrag stärkte vetenskapens förmåga att studera svaga och svårmätta fenomen.

Nobelpriset 1903

1903 års Nobelpris i fysik delades mellan Henri Becquerel och paret Marie och Pierre Curie. Priset gavs med motiveringen att de bidragit till förståelsen av de nya strålningsfenomenen — Becquerel för själva upptäckten av spontan radioaktivitet och Pierre och Marie Curie för deras gemensamma arbeten med att påvisa och karakterisera de radioaktiva ämnena.

Personligt liv och familj

Pierre Curie gifte sig 1895 med Marie Skłodowska (senare känd som Marie Curie). De hade ett nära vetenskapligt samarbete. Paret fick två döttrar: Irène, som senare tillsammans med sin make Frédéric Joliot-Curie belönades med Nobelpriset i kemi 1935 för arbeten om konstgjord radioaktivitet, och Ève, som levde ett annat slags offentligt liv som författare och journalist.

Dödsfall och eftermäle

Pierre Curie avled plötsligt 1906 i en olycka i Paris, då han blev överkörd av en hästdragen vagn och fick en allvarlig skallfraktur. Hans död var en stor förlust för det vetenskapliga samfundet. Pierre och Marie Curie hedras idag både genom namn som uppkallats efter dem (till exempel Curie-temperaturen och den äldre enheten curie (Ci) för radioaktivitet) och genom institutioner som bär familjens namn och fortsätter forskning inom fysik och medicinsk strålning.

Betydelse

Pierre Curie räknas som en av de centrala experimentella fysikerna i slutet av 1800‑talet och början av 1900‑talet. Hans arbete inom piezoelektricitet, magnetism och radioaktivitet lade viktiga grunder för modern fysik och för de tekniska tillämpningar som följde. Tillsammans med Marie Curie bidrog han till en vetenskaplig tradition som kombinerade noggrann experimentering med praktisk nytta för forskning och medicin.