Maria Salomea Skłodowska-Curie (Marie Curie) (7 november 1867–4 juli 1934) var en polsk fysiker, kemist och feminist. Hon bedrev banbrytande forskning om radioaktivitet och myntade i praktiken begreppet i vetenskapligt bruk. Hon var den första kvinnan som tilldelades ett Nobelpris och blev senare den första personen som fick två Nobelpris. Hon utsågs också till första kvinnliga professorn vid universitetet i Paris.
Uppväxt och utbildning
Marie Curie föddes som Maria Skłodowska i Warszawa i det dåvarande ryska Polen. Efter att ha avslutat studier i Polen flyttade hon till Paris för att få möjlighet till högre studier. Vid universitetet i Paris (Sorbonne) studerade hon fysik och matematik och tog examen med utmärkta betyg, trots svåra ekonomiska förhållanden.
Vetenskapliga upptäckter
Tillsammans med sin make, Pierre Curie, genomförde hon systematiska studier av den strålning som upptäckts av Henri Becquerel. Marie Curie identifierade och isolerade två nya grundämnen: polonium (uppkallat efter hennes hemland Polen) och radium. Hennes arbete innefattade både kvantitativa mätningar av strålning och utveckling av metoder för att rena och isolera radioaktiva ämnen. Hon var särskilt känd för sin noggrannhet och uthållighet i laboratoriearbetet.
Nobelpris och erkännanden
- 1903 – Nobelpriset i fysik (delat med Pierre Curie och Henri Becquerel) för deras gemensamma forskning om de strålningsfenomen som Becquerel upptäckte och som Curie‑makarna fördjupade.
- 1911 – Nobelpriset i kemi för upptäckten av polonium och radium samt för hennes arbete med att isolera radium.
Dessa priser cementerade hennes ställning som en av tidens främsta vetenskapskvinnor och gav stort internationellt erkännande. Senare hedringar inkluderar bland annat att strålenheten curie (Ci) är uppkallad efter Marie och Pierre Curie.
Praktisk tillämpning och första världskriget
Under första världskriget organiserade och utrustade Marie Curie mobila röntgenstationer, de så kallade "petites Curies", för att hjälpa till med medicinsk diagnostik vid fronten. Hon utbildade även röntgentekniker och körde personligen utrustning i fält vid flera tillfällen. Hennes insatser räddade många liv och visade hur grundforskning snabbt kan omsättas i praktisk nytta.
Personligt liv och arv
Marie gifte sig med Pierre Curie 1895. Tillsammans fick de två döttrar, varav dottern Irène Joliot‑Curie senare också tilldelades Nobelpriset i kemi (1935) tillsammans med sin make Frédéric Joliot, för upptäckten av konstgjord radioaktivitet. Efter Pierres tragiska död 1906 tog Marie över hans stol vid universitetet i Paris och blev därmed dess första kvinnliga professor.
Marie Curies vetenskapliga arv lever vidare genom institutioner som Institut du Radium (Radiuminstitutet) i Paris, genom en mängd vetenskapliga publikationer och genom den stora påverkan hon hade på kvinnors möjligheter inom vetenskapen.
Sjukdom och död
Marie Curie avled 1934 av benmärgssvikt (aplastic anemi), en följd av långvarig exponering för joniserande strålning. På hennes tid fanns liten kunskap om strålningens långtidseffekter och skyddsutrustning var otillräcklig eller obefintlig. Hennes laboratorier och papper var länge kontaminerade av radioaktiva ämnen; först senare infördes rutiner för säker hantering.
Eftermäle
Marie Curie hedras som en pionjär inom både fysik och kemi, och som en förebild för kvinnor i akademin. År 1995 blev hon den första kvinnan som gravsattes i Panthéon i Paris för sina egna meriter. Hennes liv och arbete visar på vikten av grundforskning, mod och envishet — och på de risker och etiska frågor som följer med nya vetenskapliga upptäckter.