Tallmård (Martes martes) – fakta, utbredning och livsmiljö

Tallmård (Martes martes) — upptäck fakta, utbredning, beteende och tallskogens livsmiljö. Lär dig om föda, klättringsförmåga och skydd för arten i Europa.

Tallmård (Martes martes) är ett medelstort rovdjur i familjen mustelider, som också omfattar arter som mink, utter, grävling, järv och vessla. Tallmården är ursprunglig i stora delar av norra Europa och förekommer över större delen av Europa samt i delar av västra Asien. Den lever helst i skogrika landskap, särskilt i äldre tall- och blandskogar.

Utseende och storlek

Tallmården har en slank, smidig kropp med lång, buskig svans och mjuk päls. Färgen är oftast brun med ett karakteristiskt ljusare, krämfärgat till orangefärgat strupsäckmärke på halsen och bröstet. Vuxna individer har vanligtvis en kroppslängd på cirka 45–54 cm, en svanslängd på 25–33 cm och väger oftast mellan 0,9–2,2 kg beroende på kön och årstid.

Utbredning och livsmiljö

Tallmården trivs i skogsmiljöer med gott om håligheter och gamla träd, där den kan finna lya och födokällor. Den är anpassad både för att röra sig i träden och på marken och utnyttjar ofta trädgropar, gamla fågelbon, klippskrevor eller nedfallna stockar som viloplatser. Typisk livsmiljö är särskilt tallskogar, men arten återfinns även i blandskogar och lövskogar.

Föda och beteende

Tallmården är en opportunistisk allätare: den jagar små däggdjur (t.ex. sorkar och ekorrar), fåglar och fågelägg, fångar insekter och äter även bär, frukt och andra vegetabiliska inslag. Under vissa tillfällen tar den även as, och den kan utnyttja honung eller människoföda om möjligheten ges. Den är mest aktiv i skymning och natt (krepuskulär–nattaktiv) och är en skicklig klättrare.

• Jakt och föda: små däggdjur, fåglar och ägg, insekter, bär och frukt.
• Territoriellt: ensamlevande, markerar revir med urin och sekret.
• Aktivitet: främst natt- och skymningsaktiv; rör sig både i träd och på marken.

Fortplantning

Parning sker under sensommaren, men tallmården uppvisar fördröjd implantation vilket innebär att embryot inte fäster i livmoderväggen förrän senare. Ungarna föds därför på våren (ofta i mars–april). Kullen består vanligtvis av 1–5 ungar, vanligen 2–3. Ungarna vistas i lyan de första månaderna och avvänjs efter några månader.

Hot, skydd och förvaltning

Historiskt har tallmården drabbats av jakt och avverkning av äldre skogar, vilket minskat dess populationer lokalt. Andra hot är fragmentering av skogslandskapet, trafikdöd och olaglig jakt eller fällfångst för päls. I många områden har bestånden återhämtat sig i takt med förändrad lagstiftning och förbättrade skogsmiljöer.

I vissa länder finns särskilt skydd för tallmårdars bon och viloplatser. I Förenade kungariket skyddas tallmård och deras lyor bland annat genom Wildlife and Countryside Act 1981 och genom bestämmelser i Environmental Protection Act 1990.

Internationellt bedöms arten i dagsläget som relativt livskraftig (IUCN: Least Concern), men lokal övervakning och skydd av gamla skogsmiljöer är viktiga för att säkra bestånden på lång sikt.

Intressanta fakta

• Tallmården är en duktig klättrare och kan jaga i träd bland annat ekorrar och fåglar.
• Den karakteristiska ljusa strupsäckens form och färg kan variera mellan individer och populationer.
• Trots att den är ett rovdjur, är bär och frukter särskilt viktiga födokällor under sensommar och höst.

Frågor och svar

Fråga: Vad är en pine marten?

F: Vilka är några alternativa namn för tallmård?

Fråga: Vad äter mårdar?

F: Var lever tallmårdar?

F: Vilka är tallmårdens främsta fiender?

F: Har tallmården något rättsligt skydd i Storbritannien?

F: Vilka andra djur tillhör familjen mustelider?

Sök med bokstav