Påve Anterus – romersk biskop och helgon (235–236 e.Kr.)
Läs om Påve Anterus (235–236) — kortlivad romersk biskop och helgon: hans liv, död, grav på Callistus-kyrkogård och högtidsdagar.
Påve Anterus (21 november 235–3 januari 236 e.Kr.) var den nittonde påven (den officiella titeln är biskop av Rom) i den katolska kyrkan. Mycket lite är känt om hans ursprung och tidiga liv; namnet Anterus (grekiska Antheros) tyder på grekiskt ursprung.
Han valdes till biskop av Rom kort efter den föregående påvens (Pontianus) tid i exil och inträdde i ämbetet den 21 november 235. Hans pontifikat var mycket kort — mindre än två månader — och avslutades vid hans död den 3 januari 236. Enligt den tidiga kyrkans tradition och enligt Liber Pontificalis avled han en naturlig död; det finns inga säkra samtida uppgifter som bekräftar att han blev martyr.
Trots sin korta tid som ledare för den romerska kyrkan tillskrivs Anterus en administrativ insats: Liber Pontificalis nämner att han beordrade insamling och bevarande av martyrernas berättelser och inrättade ordning för kyrkans arkiv genom att tillsätta en ansvarig för biblioteket (bibliothecarius). Detta visar på en tidig omsorg om att bevara kyrkans dokumentation och minnet av de som dött för sin tro.
Han begravdes på Callistus kyrkogård vid den appiska vägen, en av de stora katakomberna där många av de tidiga biskoparna och martyrerna vilar.
Den katolska kyrkan betraktar honom som ett helgon, och hans minnesdag i den romersk‑katolska kyrkans kalender är den 3 januari.
- Tillträde: 21 november 235
- Avled: 3 januari 236
- Begravningsplats: Callistus kyrkogård (vid den appiska vägen)
- Vördnadsdag: 3 januari
Sammantaget är Anterus en påve som framträder sparsamt i historiska källor; uppgifter om hans gärningar kommer främst från senare kyrkohistoriska register och Liber Pontificalis, och betonar framför allt hans insatser för att samla och bevara de tidiga kyrkans skrifter och martyrberättelser.
Sök