Por avser i allmänhet en liten öppning eller kanal i en yta. Begreppet används i flera fackområden — exempelvis biologi, materialvetenskap och geologi — för att beskriva strukturer som tillåter passage av vätska, gas eller partiklar.
Allmänt
Porer kan vara mikroskopiska eller i vissa fall synliga med blotta ögat, beroende på skala och funktion. Storlek och form varierar och påverkar hur ämnen transporteras genom ytan eller materialet. Mätningar av porositet och porstorleksfördelning används för att beskriva och kvantifiera sådana egenskaper.
Människans hud
I hudens sammanhang avses ofta epidermala öppningar som leder till hårsäckar eller till körtelgångar. Dessa strukturer kan ha funktioner i utsöndring och temperaturreglering; exempelvis mynnar svettkörtlar och talgkörtlar i små öppningar på hudytan. För mer detaljer om hudens porer se Pore (hud).
Växter
I växter betecknar porer på bladyten stomata, som styr gasutbyte och transpiration. Varje stomata består vanligen av två slutarceller som reglerar öppningens storlek som svar på ljus, koldioxidkoncentration, vattenstatus och hormonell signalering. Mer information finns under Stomata.
Andra betydelser och områden
- Materialvetenskap och teknik: Porer i fasta material (porösa material) påverkar transportegenskaper och används i filter, katalysatorer och batterier.
- Geologi: Porositet i bergarter och jord påverkar vatten- och oljeansamling samt grundvattenrörelser.
- Cellbiologi: I cellmembran och organeller finns porer eller kanalproteiner som möjliggör selektiv passage av joner och molekyler. Ett speciellt exempel är kärnporer i eukaryota cellers kärnmembran.
Vid osäkerhet om en specifik betydelse är det vanligt att ange det sammanhang (till exempel hud, växter, material eller geologi) i vilket ordet används, eftersom funktion och struktur varierar betydligt mellan områdena.