Prekocialitet – definition och utvecklingsstrategi hos fåglar & däggdjur

En checklista används för att fastställa om en art är precocial eller altricial. I varje fall betyder "ja" precociala djur:

1. Dyna eller päls i present?
2. Ögonen öppna?
3. Mobil?
4. Mäta sig själva?
5. Är föräldrarna närvarande?

Kontrasten mellan de två ytterligheterna syns tydligast hos fåglar. Precociala arter lämnar boet kort efter födseln eller kläckningen. Megapoder är en familj av fåglar som finns i Australasien. Deras ägg ruvas inte av föräldrarna. De grävs ner i kompost, täcks med sand och lämnas kvar, även om hanarna testar temperaturen i högen och gör små justeringar. Äggen, som har en stor äggula, kläcks med fulla vingfjädrar. Kläckarna kan springa och purka byten, och många arter kan flyga redan första dagen. Dessa fåglar är superprecociala.

I den andra änden finns de mest intelligenta fåglarna: passeriner (den dominerande gruppen av fåglar, inklusive kråkor) och hökar, ugglor och papegojor.

Däggdjur äter aldrig sig själva till en början. Modersmjölken är en del av det "kontrakt" som ett däggdjur ärver. Men det är stor skillnad mellan vissa nyfödda hjortar och antiloper, som kan springa inom en timme eller så efter födseln, och en pungdjurbebis som ligger i sin pung i flera dagar eller veckor.

Av de avancerade däggdjuren har människan en lång tid på sig innan hon blir självständig. Detta beror dels på att deras hjärnor måste växa och mogna efter födseln, dels på att människor är mer beroende av inlärning och mindre av nedärvda beteenden än andra däggdjur. Det tar lång tid för däggdjurens köttätare att finslipa sina färdigheter i att fånga byten, och vissa flockarter som elefanter måste också lära sig mycket.

De flesta beskrivningar av skillnaderna mellan altriciala och precociala djur påpekar att det är en kompromiss. Ungar som är i åldern kräver mycket tid och omsorg av föräldrarna och är i ständig fara för rovdjur. Detta system möjliggör dock en lång period av övervakad inlärning. Dessutom växer deras hjärnor mer efter födseln, tack vare den rika mat som föräldrarna tillhandahåller.

De unga som inte är tidigt födda behöver mer förberedelser före födseln för att få större ägg, men de är mindre utsatta för rovdjur och behöver mindre föräldravård efter födseln. Deras hjärnor är redo att användas, men blir mindre i förhållande till kroppsstorleken.

"Varför har dessa olika utvecklingssätt utvecklats? De är uppenbarligen knutna till två viktiga aspekter av fågelns miljö: tillgång till föda och rovdjurstryck...

"Ett komplext evolutionärt problem med att balansera behovet av att ge näring till ungarna och att skydda dem från rovdjur har "löst" av varje grupp av fåglar - och lösningarna är de olika utvecklingsmönster som vi nu observerar hos fåglarna. Liknande problem har lösts, också på olika sätt, under däggdjurens utveckling. Men många fler grupper av däggdjur än fåglar har lyckats bli storhjärniga både som unga och vuxna".

Människor

Människor är ett specialfall, eftersom ett barn ställer stora krav på föräldern både före och efter födseln. Med sitt hår, sina blå ögon och sitt stora huvud ser en bebis ut att vara prekocial. Men få av bitarna fungerar, och en bebis är helt hjälplös på egen hand. Det viktigaste faktumet är att hjärnbarken ännu inte fungerar som den ska. Nervtillväxten pågår fortfarande. Under de första 18 månaderna blir hjärnbarken större och börjar fungera. Sedan, efter ungefär 18 månader till två år, börjar spädbarnet lära sig språket och från och med då finns det inget som kan stoppa dem.

Det finns en intressant anledning till att hjärnan inte är mer utvecklad vid födseln. Det beror på att barnets huvud (vid en naturlig förlossning) måste ta sig igenom den kvinnliga förlossningskanalen, som är ett utrymme mellan benen i det kvinnliga bäckenet. Om det är större skulle barnets huvud inte komma igenom.

Det finns en kostnad för den mänskliga metoden. Den minskar kraftigt det genomsnittliga antalet barn som ett par kan föda upp.