Ett possessivt kasus är ett ord eller en form som används inom språkvetenskapen för att visa att ett ord är besittning. Till exempel betyder "Rays cykel" att han äger den.

De flesta europeiska språk har possessiva former av personliga pronomen, som engelskan my, mine, your, yours, his och så vidare. Det finns två huvudsakliga sätt att använda dessa:

Två funktioner: bestämmande form och fristående form

  • Possessiv determiner (bestämmande form) placeras före ett substantiv och anger ägande: exempel på engelska my (my book), på svenska min, mitt, mina (min bok, mitt hus, mina böcker).
  • Possessivt pronomen (fristående form) står ensam och ersätter substantivet: engelska mine (the book is mine), svenska använder ofta samma form som determinern efter substantivet i bestämd form: "Boken är min." Här fungerar min som possessivt pronomen.

Possessiva pronomen i svenska — former och överensstämmelse

Svenska possessiva pronomen böjs efter grammatisk genus (utrum/neutrum) och numerus:

  • Jag → min (utrum, sing.), mitt (neutrum, sing.), mina (plural)
  • Du → din, ditt, dina
  • Han → hans (ingen genusböjning)
  • Hon → hennes (ingen genusböjning)
  • Den/det → dess (för objekt/icke-personer)
  • Vi → vår, vårt, våra
  • Ni → er, ert, era
  • De → deras (ingen genusböjning)
  • Reflexivt → sin, sitt, sina (visar att subjektet äger något som också är objekt i samma sats)

Exempel:

  • Min bok ligger på bordet. (bok = utrum → min)
  • Mitt hus är blått. (hus = neutrum → mitt)
  • Anna läste sin bok. (hennes egen bok)
  • Anna läste hennes bok. (boken tillhör någon annan kvinna som nämnts tidigare)
  • Boken är min. (fristående possessiv form)

Genitiv-s och andra sätt att markera ägande

Förutom possessiva pronomen finns i många språk en genitivform som markerar ägande. I svenskan används ofta genitiv-s med egennamn och substantiv: "Rays cykel", "kungens krona". I skrift lägger man normalt till ett s utan apostrof (till skillnad från engelska där man ofta skriver "Ray's").

Skillnader mellan språk

Hur ägande uttrycks varierar mellan språk:

  • Engelska: har både possessiva determiners (my, your) och possessiva pronomen (mine, yours) samt genitiv-s (John's book).
  • Germanska språk (t.ex. tyska): kan använda både possessiva pronominalformer och genitivkasus ("das Buch meines Bruders").
  • Romanska språk (t.ex. franska, spanska): använder possessiva adjektiv framför substantivet och ofta artikel + possessiv (franska: le livre de Jean eller son livre).
  • Finska och ungerska: använder possessiva suffix som fästs direkt på substantivet (finska: kirjani "min bok").
  • Slaviska språk: använder genitiv eller possessiva adjektivformer beroende på konstruktion (ryska använder genitiv för många possessiva betydelser).
  • Latinska språk med kasus (t.ex. latin): genitiv kasus ändrar substantivets böjningsform för att visa ägande.

Tydlighet: när använda sin kontra hans/hennes

En viktig regel i svenska är att använda det reflexiva possessiva pronomenet sin/sitt/sina när ägaren är subjektet i samma sats. Det undviker tvetydighet:

  • Per tog sin jacka. (Per tog sin egen jacka.)
  • Per tog hans jacka. (Per tog någon annans jacka — vanligtvis en annan mans jacka.)

Sammanfattning

Possessivt kasus och possessiva pronomen visar ägande eller tillhörighet. I svenska finns både böjda possessiva former (min/mitt/mina, din/ditt/dina etc.) och genitiv-s för att markera relationer. Andra språk använder andra strategier — prepositioner, kasusändelser eller suffix — men målet är samma: att ange vem som äger eller hör ihop med något.