Engelsk grammatik

Dialekt grammatik

Dialekter på engelska varierar inte bara i uttal utan även i grammatik. Personer som använder det som kallas allmän amerikansk engelska eller BBC-engelska kan till exempel säga "I didn't do anything", medan någon som talar det som kallas afroamerikansk vernakulär engelska kan säga "I didn't do nothing". Version för arbetarklassen i London: I ain't done nuffink! Vilken dialekt en person använder bestäms vanligtvis av var han eller hon bor.

Även om dialekterna använder olika ord eller ordföljd har de fortfarande grammatiska regler. När man skriver på amerikansk engelska används dock grammatiken enligt reglerna för allmän amerikansk engelska. När folk talar om att använda "korrekt engelska" menar de vanligtvis att de använder grammatiken för allmän brittisk engelska, som beskrivs i standardreferensverk. Modellerna för talad engelska i Storbritannien kallas ofta Received Pronunciation eller BBC English.

Ordändelser

Engelskan gör få ändringar i sina ordändelser. Dessa kallas ("suffix"): plural och possessiv (John's) är de vanligaste. Engelska verb släpper de flesta ändelser utom en: I love, you love, they love, but she loves. Det sista "s" är en kvarleva från anglosaxiskan, som hade fler suffix. Verb har ändelser som visar förändringar i tempus: walked, walking.

Ordföljd

Ordföljden är den andra stora skillnaden. På engelska kommer adjektiv vanligtvis före substantivet. De flesta romanska språk sätter normalt sina adjektiv efter substantivet. På engelska kan en person till exempel säga I like fast cars, men på spanska är det Me gustan los coches rápidos [coches = bilar; rápidos = snabba]. Ordningsföljden har ändrats: om bara orden, utan grammatiken, översätts till engelska skulle det betyda "to me they please the cars fast". Detta beror på att spanskan och engelskan har olika regler för ordföljd. På tyska kommer huvudverben ofta i slutet av meningarna, men på engelska brukar vi placera dem mellan subjekt och objekt, till exempel: the cat sat on the matts.

Taldelar

Grammatiken studerar språkets olika delar. Språkets delar kallas "taldelar". Språkdelarna är substantiv, pronomen, verb, adjektiv, adverbier, prepositioner, konjunktioner och interjektioner.

Substantiv

Substantiv är saker. De kan vara en enda sak, till exempel ett äpple. De kan också vara plural, till exempel en låda med äpplen. Det finns en speciell typ av substantiv som kallas egennamn, vilket är ett namn. Till exempel Johnny Appleseed.

Pronomen

Pronomen är särskilda typer av substantiv. De är inte en särskild sak. De kan betyda många olika saker. Ett exempel är ordet "det". I meningen "Jag gillar bollen, den är blå" måste du titta på vad som kommer före "det" för att veta att "det" talar om bollen. Det substantiv före ett pronomen som pronomenet verkligen betyder kallas antecedent.

Verben

Den grundläggande verbformen kallas infinitiv. Infinitiv för existens är "vara". Ett berömt exempel är Hamlets tal: Att vara eller inte vara? Variationer av infinitivformen skapar verbtider.

Adjektiv

Ord som berättar om substantiv kallas adjektiv. När ett adjektiv används får du veta mer om substantivet. Ett exempel är orden "röd" och "saftig" i frasen "det röda äpplet är saftigt". De har inga ändelser. Även om substantivet de talar om är i plural förblir de desamma. Du kan se detta i meningen "de röda äpplena är saftiga".

Adverbier

Adverbier är ord som berättar om ord som inte är substantiv. Ett adverb kan beskriva ett verb, som ordet "snabbt" i meningen "Han sprang snabbt". De kan också beskriva ett adjektiv. Adverbet "mycket" beskriver adjektivet "sjuk" i meningen "Pojken är mycket sjuk". Adverben kan till och med beskriva andra adverb, som i meningen "Han sprang mycket snabbt".

Prepositioner

En preposition är ett ord som beskriver hur ett substantiv (eller pronomen) förhåller sig till ett annat i meningen som helhet. Prepositionen kommer vanligtvis före det substantiv som den lägger till i meningen, vilket kallas prepositionens objekt. Ett exempel är ordet "över" i meningen "han gick över bron".

Konjunktioner

En konjunktion är ett ord som förbinder andra delar av en mening. Den kan koppla ihop två ord som båda gör samma sak i en mening. "Och" i meningen "pojken och flickan springer" förbinder pojken med flickan eftersom de båda springer. Konjunktioner kan till och med koppla ihop två klausuler som normalt sett skulle vara olika meningar. Ordet "men" i meningen "Jag gillar katter, men han gillar hundar" är en konjunktion som gör detta.

Interjektioner

Interjektioner är ord som inte passar in i de normala grammatikreglerna. Interjektioner kan ersätta en hel mening och gör det ofta, eftersom de kan ge en hel mening i ett enda ord. De kan användas för att visa känslor, till exempel ordet "Hooray", som betyder att talaren är glad eller tycker om något. De används också för att förkorta vanliga fraser som annars skulle behöva en hel mening för att tala om. Att säga ordet "ja" är till exempel mycket enklare än att säga "det du säger är sant", så det brukar användas i stället. Interjektioner som dessa kan vara till hjälp för att spara tid och göra komplexa meningar mycket enkla. Ofta kan dock interjektioner inte ha någon betydelse alls, till exempel ordet "um".

Syntax

Grammatiken studerar också hur språkets delar fungerar tillsammans. Detta kallas "syntax". Några vanliga sätt på vilka orden passar ihop är meningar, fraser, klausuler och stycken.