Qaumī Tarāna (Urdu: قومی ترانہ, urduuttal: (قومی ترانہ, urduuttal: [ˈqɔːmiː təˈɾaːnə], "National Anthem") är Pakistans nationalsång. Vid självständigheten, den 14 augusti 1947, hade Pakistan ingen nationalsång. När flaggan hissades vid självständighetsceremonin ackompanjerades den av sången "Pakistan Zindabad, Azadi Paendabad". Själva flaggan hade bara godkänts av Pakistans konstituerande församling tre dagar tidigare. Pakistans nationalsång skrevs en tid senare av urdupoeten Abu-Al-Asar Hafeez Jullundhri.
Historia
Efter självständigheten 1947 fanns alltså ingen officiell nationalsång. Melodin som senare blev Pakistans nationalsång komponerades av Ahmad G. Chagla år 1949. Texten skrevs senare av Abu-Al-Asar Hafeez Jullundhri. Den färdiga nationalsången antogs av staten under 1950-talet och ersatte de provisoriska patriotiska sånger som tidigare användes vid officiella ceremonier.
Musik och text
Musiken är orkestral och skapas med västerländska instrument i kombination med karaktäristiska tondrag som passar det urdu-poetiska uttrycket. Texten är skriven på formell Urdu och innehåller många lånord från persiska och arabiska, vilket ger en högtidlig och klassisk ton. Tematiskt hyllar nationalsången fosterlandet, enheten, självständigheten och trohetskänslan gentemot nationen.
En officiell framförande av Qaumī Tarāna är relativt kort; i vanlig radio- och TV-version räknar man ofta med en längd på omkring 70–90 sekunder beroende på arrangemanget.
Författare och kompositör
Textförfattaren Abu-Al-Asar Hafeez Jullundhri var en välkänd urdupoet som även skrev andra patriotiska dikter och sånger. Melodin komponerades av Ahmad G. Chagla före textens färdigställande och valdes ut av statliga organ som det lämpliga musikaliska temat för en officiell nationalsång.
Användning och betydelse
Pakistans nationalsång spelas vid officiella tillfällen som statsceremonier, vid statsbesök, i samband med militärparader, vid sportevenemang där landet deltar, samt vid vissa sändningsstarter och avslutningar i radio och TV. Nationalsången är en viktig symbol för nationell identitet och används för att uttrycka samhörighet, respekt och patriotism.
Språk och förståelse
Eftersom texten är formell och innehåller många persiska och arabiska ord kan den vara svår att förstå för dem som talar mer vardagligt Urdu. Det finns flera översättningar och förklaringar till engelska och andra språk som används för undervisning och ceremonier, men den officiella versionen är alltid den ursprungliga urdutexten.
Fakta i korthet
- Namnet på Urdu: Qaumī Tarāna
- Musik: komponerad av Ahmad G. Chagla (1949)
- Text: skriven av Abu-Al-Asar Hafeez Jullundhri
- Officiellt antagen under 1950-talet
- Språk: Urdu med många persiska och arabiska lånord
- Används vid statliga ceremonier, sportevenemang och i radio/TV
Pakistans nationalsång förblir ett centralt nationellt kännetecken och används både vid högtid och i vardagliga officiella sammanhang för att stärka nationell enhet och identitet.