Frågetecknet är ett interpunktionstecken som används i slutet av en mening när man ställer en fråga. Det markerar att satsen är frågande i skrift och motsvarar i tal ofta en stigande intonation. Frågetecknet används för direkta frågor, för retoriska frågor och ibland i parentetiska frågor, men används normalt inte för indirekta frågor.

Ursprung och historia

Symbolen tros komma från latinets quæstio, som betyder "fråga", vilket förkortades till Qo. Det stora Q skrevs ovanför det lilla o, och detta märke förvandlades till den symbol som vi använder i dag. En annan gissning om varifrån frågetecknet kommer säger att det kommer från 800-talet, då det var en punkt följt av den böjda delen som skrevs snett.

När tryckkonsten spreds under sen medeltid och renässans började frågetecknet standardiseras i europeisk typografi. Formen har utvecklats något med handskrift och typografiska stilar, men i princip består den fortfarande av en krok eller båge med en punkt under.

Utseende och teknisk information

Frågetecknets form — en böjd linje med en punkt — är välkänd i de flesta språk som använder latinska alfabetet. I datorer och digital text representeras frågetecknet av teckenkoden ASCII 63 och Unicode U+003F. På tangentbord för svenska och engelska ligger det vanligtvis på samma tangent som snedstreck eller på en synlig tangent längst upp till höger beroende på tangentbordslayout.

Regler för användning

  • Direkta frågor: Använd frågetecken i slutet av direkta frågor. Exempel: "Kommer du imorgon?"
  • Indirekta frågor: Indirekta frågor avslutas normalt inte med frågetecken. Exempel: "Hon undrade om du skulle komma."
  • Rhetoriska frågor: Retoriska frågor som inte väntar svar skrivs oftast med frågetecken. Exempel: "Vem skulle tro det?"
  • Parenteser: Om hela parentesen utgör en fråga placeras frågetecknet innanför parentesen: "(Kommer du?)" Om parentesen däremot är en del av en större mening, placeras frågetecknet utanför om hela meningen är frågande: "Kommer du (trots allt) imorgon?"
  • Citat: Frågetecknet sätts innanför citattecknen om den citerade satsen är en fråga: Hon frågade, "Ska vi gå nu?" Om hela meningen är en fråga men citatet inte är det, står frågetecknet utanför.
  • Kombination med utropstecken: I informell skrift används ofta kombinationer som "?!", men i formellt skriftspråk rekommenderas att undvika flera skiljetecken i följd och istället välja det tecken som bäst uttrycker avsikten.

Typografiska skillnader och mellanslag

Vissa författare sätter ett mellanslag mellan slutet av meningen och frågetecknet. Detta tros komma från en fransk praxis och kallas fransk distansering. På franska sätts alltid ett mellanslag före frågetecken, utropstecken, kolon och semikolon. På engelska anses det däremot vara dålig stil att använda detta mellanslag. Oxford English Dictionary uppmuntrar det inte. Vissa engelska böcker har dessa mellanslag, men det är ofta ett mycket tunt mellanslag, som inte är fullständiga mellanslag utan ett försök att göra orden lättare att läsa.

I svenskt skriftspråk används normalt ingen extra mellanslag före frågetecken. Modern typografisk praxis i svenska och engelska texter placerar frågetecknet direkt efter ordet utan mellanrum.

Särskilda fall och vanliga misstag

  • Att sätta frågetecken efter indirekta frågor är ett vanligt misstag: fel: "Jag undrar om han kommer?" — rätt: "Jag undrar om han kommer."
  • Överdriven användning av "?!": fungerar ofta i informell kommunikation men bör undvikas i formell text.
  • I rubriker kan frågetecken användas, men tänk på tydlighet och läsbarhet.

Sammanfattningsvis är frågetecknet ett enkelt men viktigt tecken som tydligt markerar att en sats är frågande. Kännedom om när det ska användas — särskilt skillnaden mellan direkta och indirekta frågor — gör skriften tydligare och mer korrekt.