R.E.M. – banbrytande amerikanskt alternativrockband (1980–2011)

R.E.M. – banbrytande amerikanskt alternativrockband (1980–2011) från Athens. Ikoner i college-rock med Michael Stipe, hits som "The One I Love" och plats i Rock and Roll Hall of Fame.

Författare: Leandro Alegsa

R.E.M. är ett amerikanskt rockband. Det bildades i Athens, Georgia 1980. Bandet bestod ursprungligen av Michael Stipe (sång), Peter Buck (gitarr), Mike Mills (bas, kör, keyboard) och Bill Berry (trummor). R.E.M. var ett av de första populära alternativa rockbanden och fick tidigt uppmärksamhet via campusradio. Bandet släppte sin första singel "Radio Free Europe" 1981 (Hib-Tone-versionen) och fick ett större genombrott med debuten Murmur (1983), producerad av Mitch Easter och Don Dixon.

Musik, stil och influenser

R.E.M. kännetecknades av Peter Bucks jangliga gitarrspel (ofta med Rickenbacker-liknande ljud), Mike Mills melodiska basgångar och rika körarrangemang samt Michael Stipes distinkta, ibland gåtfulla sångtexter och scenpersonlighet. Tidiga inspelningar hade ett sparsmakat, atmosfäriskt uttryck med fokus på melodier och textens känsla snarare än konventionella refränger. Bandet drog influenser från såväl folk- och rocktraditioner som post-punk och bidrog starkt till att forma den alternativa rockscenen under 1980- och 1990-talen.

Karriär i korthet

  • 1980-talet: Efter Murmur följde album som Reckoning (1984), Fables of the Reconstruction (1985) och Lifes Rich Pageant (1986). Internationellt genombrott kom 1987 med singeln "The One I Love" från albumet Document, som gjorde dem till ett av de största amerikanska alternativenamn internationellt.
  • Senare 1980-tal: 1988 skrev R.E.M. kontrakt med ett större skivbolag och släppte Green, vilket markerade början på ökad kommersiell framgång.
  • 1990-talet: Bandets största kommersiella genombrott kom i början av 1990-talet. Out of Time (1991) innehöll hitten "Losing My Religion" och Automatic for the People (1992) innehöll bland annat "Everybody Hurts". Under 1990-talet fortsatte de att utveckla sitt uttryck med album som Monster (1994) och New Adventures in Hi-Fi (1996).
  • Senare år och medlemssituationen: Trummisen Bill Berry lämnade bandet 1997; kvarvarande medlemmar fortsatte som trio och gav senare ut album som Up (1998), Reveal (2001), Around the Sun (2004), Accelerate (2008) och Collapse into Now (2011).

Betydelse och arv

Under 1980-talet var R.E.M. ett av de viktigaste rockbanden i campusradiorörelsen och de anses allmänt som pionjärer för alternativ rock. De sålde miljontals skivor globalt, fick flera utmärkelser inklusive Grammys och turnerade världen över. Bandet engagerade sig också i politiska och humanitära frågor och deltog i välgörenhetskonserter och kampanjer för miljö- och mänskliga rättigheter.

Avslutning

R.E.M. meddelade officiellt sin splittring 21 september 2011 via ett uttalande på bandets webbplats. Splittringen beskrevs som ett gemensamt och vänskapligt beslut efter mer än tre decennier som band. Deras inflytande på senare generationers artister och deras roll i att etablera den alternativa rocken som en kommersiell och kritisk kraft är fortfarande tydligt.

Bandet har även blivit invalda i Rock and Roll Hall of Fame och deras låtkatalog innehåller klassiker som "Radio Free Europe", "The One I Love", "It's the End of the World as We Know It (And I Feel Fine)", "Losing My Religion" och "Everybody Hurts".

Associerad med

R.E.M. har varit associerade med många olika band under åren. De flesta av dem från olika delar av världen.

  • Warren Zevon
  • Merkurius återkomst
  • Radiohead
  • Dude3
  • Mikroband
  • Bruce Springsteen
  • Pearl Jam
  • Foo Fighters
  • Coldplay
  • Chris Martin
  • Michael Stipe (sångare i REM)
  • Mike Mills (REM:s gitarrist)
  • Peter Buck (REM:s gitarrist)
  • Bill Berry (REM dummer 1979 - 1997)
  • William Thomas (REM-trummis från 1998)
  • Neil Young (REM-gitarrist på "Country Feedback" på Bridge School Benefit Festival - 17, 18 och 19 oktober 1998)
  • Thom Yorke (REM-gitarrist och bakgrundssångare på "E-Bow The Letter" vid Tibetan Freedom Concert - 14 juni 1998)
  • Michael Casi
  • Patti Smith
  • Foot Fighters
  • Stipe: R.E.M. Tribute Band
  • Monster: R.E.M. Tribute Band
  • Kör: R.E.M. Tribute Band
  • Dead Letter Office: R.E.M. Tribute Band

Diskografi

Album och DVD-skivor

  • Chronic Town (1982)
  • Murmur (1983)
  • Räkningen (1984)
  • Fabler om återuppbyggnaden (1985)
  • Lifes Rich Pageant (1986)
  • Dead Letter Office (1987)
  • Dokument (1987)
  • Green (1988)
  • Tourfilm (1989)
  • Parallell (1990)
  • The Best Of R.E.M. - IRS Years (1991)
  • Utan tid (1991)
  • Automatisk för folket (1992)
  • Monster (1994)
  • Nya äventyr i Hi-Fi (1995)
  • Road Movie (1996)
  • Upp (1998)
  • Soundtrack till Man on the Moon (1999)
  • Rock In Rio (2001)
  • Live i Köln (2001)
  • Reveal (2001)
  • In Time: The Best Of R.E.M. 1988 - 2003 (2003)
  • T In The Park (2003)
  • Perfect Square (2004)
  • iTunes Origanals (2004)
  • Runt solen (2004)
  • The Best Of R.E.M. - IRS Years #2 (2006)
  • Album:#9 Dream (2007)
  • R.E.M. Live (2007)
  • Live på Olympia (2007)
  • Accelerera (2008)
  • Oxygen [fem låtar] (2008)
  • Movistar Arena - 3 november 2008 (2009)
  • Austin City Limits (2010)
  • Delvis lögner, delvis sanning, delvis hjärta, delvis skräp (2011)
  • Collapse into Now (2011)
  • Urkopplad: The Complete 1991 and 2001 Sessions (2014)
  • Fullständiga rariteter: Warner Bros. 1988 - 2011 (2014)
  • REMTV (2014)

Singlar

  • Permanent Vacation (1980)
  • Bubblegum Pop (1981)
  • Wolves, Lower (1981)
  • Radio Free Europe (1982)
  • Prata om passionen (1983)
  • Perfect Circle (1983)
  • Vi går (1984)
  • Haborcoat (1984)
  • 7 Chinese Bros. (1984)
  • Pretty Persuasion (1984)
  • Så. Central Rain (1985)
  • (Don't Go Back To) Rockville (1985)
  • Lilla Amerika (1985)
  • Att känna gravitationens dragningskraft (1985)
  • Kartor och legander (1985)
  • Hyena (1985)
  • Börja börja (1986)
  • Dessa dagar (1987)
  • Fall on Me (1987)
  • Cuyahoga (1987)
  • Stålmannen (1987)
  • Det brinnande helvetet (1987)
  • Välkommen till ockupationen (1987)
  • Bästa verk (1988)
  • Poplåt 89 (1988)
  • Upp med dig (1988)
  • Du är allt (1988)
  • Stand (1989)
  • Världsledaren låtsas (1989)
  • Jag minns Kalifornien (1989)
  • Elva spår utan titel (1989)
  • Radiosång (1991)
  • Att förlora min religion (1991)
  • Landåterkoppling (1992)
  • Me in Honey (1992)
  • Försök att inte andas (1992)
  • Sidewinder sover ikväll (1992)
  • Drive (1993)
  • Alla gör ont (1993)
  • Kärlek med eyeliner (1993)
  • Vad är frekvensen, Kenneth? (1994)
  • Electrolite (1994)
  • Tongue (1995)
  • Bang and Blame (1995)
  • Hur västvärlden vanns och hur det ledde oss dit (1995)
  • Bomben för att väcka upp (1995)
  • Undertow (1995)
  • Binky dörrmattan (1995)
  • Bittersweet Me (1995)
  • Be Mine (1996)
  • Så snabbt, så tyst (1996)
  • Airportman (1997)
  • Lotus (1998)
  • Misstanke (1999)
  • Fall att klättra (1999)
  • Det stora bortom (2000)
  • Lyftningen (2000)
  • Jag har varit hög (2001)
  • Hela vägen till Reno (2001)
  • Hon vill bara vara (2001)
  • Imitation of Life (2002)
  • Animal (2003)
  • Dålig dag (2003)
  • Det värsta skämtet någonsin (2003)
  • Att lämna New York (2005)
  • Electron Blue (2005)
  • Att leva bra är den bästa hämnden (2008)
  • Krans i mansstorlek (2009)
  • Upptäckaren (2010)
  • ÜBerlin (2012)


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3