Radiografi (röntgen): hur röntgenbilder skapas och tolkas

Radiografi är namnet på användningen av röntgenstrålar för att se vad som händer med delar av kroppen. Det är en bildteknik som använder annan elektromagnetisk strålning än ljus, vanligtvis röntgenstrålar.

För att skapa en bild produceras en stråle av röntgenstrålar av en röntgenapparat och projiceras mot objektet. En viss mängd röntgenstrålar absorberas av objektet, vilket beror på objektets densitet och sammansättning. De röntgenstrålar som passerar genom objektet fångas upp bakom objektet av en detektor (antingen fotografisk film eller en digital detektor). Detektorn ger en överlagrad 2D-representation av objektets inre strukturer.

Hur röntgenbilder skapas i praktiken

Vid en vanlig radiografisk undersökning sitter eller ligger patienten mellan röntgenröret och detektorn. Röntgenröret alstrar röntgenstrålar genom att snabba elektroner bromsas mot en metallplatta. När strålarna passerar kroppen absorberas de olika mycket i olika vävnader:

• Ben absorberar mycket och framträder som ljusa (vita) områden på bilden.
• Mjukdelar (muskler, organ) absorberar måttligt och syns i gråtoner.
• Luft absorberar lite och ger mörka områden (till exempel lungor och tarmar).

Resultatet blir en tvådimensionell projektion där olika lager av vävnad ligger över varandra. Därför ger en vanlig röntgenbild inte djupinformation på samma sätt som tomografi (CT).

Detektorer: film och digital teknik

• Fotografisk film (historiskt vanlig): ljuskänsligt material som exponerats av röntgenstrålar och sedan framkallas kemiskt.
• Computed Radiography (CR): bildplattor som scannas för att skapa en digital bild.
• Digital flat-panel (DR): direkt digital detektion med snabb bildvisning, bättre kontrast och möjlighet att bearbeta bilden (t.ex. justera ljus/kontrast).

Tolkning av röntgenbilder — grundprinciper

Några enkla tumregler när man tittar på en röntgenbild:

• Kontrollera patientuppgifter, datum och orientering (höger/vänster).
• Bedöm teknisk kvalitet: exponering, rotation, andningsläge och om hela området är med.
• Titta systematiskt: jämför sidorna, bedöm skelett, mjukdelar och eventuella främmande föremål.
• Förstå bildkontraster: radiopak = vitt (t.ex. metall, ben), radiolucent = mörkt (t.ex. luft).
• Jämför med tidigare bilder om sådana finns för att se förändringar över tid.

Användningsområden och kliniska exempel

• Bröströntgen (thorax) för lunginflammation, vätska i lungsäcken, hjärtstorlek och vissa tumörer.
• Skelettundersökning för att upptäcka frakturer, ledförändringar eller benskador.
• Undersökningar med kontrastmedel (t.ex. gastrografinjektion, intravenös kontrast vid vissa specialstudier) för att avgränsa kärl och hålrum.
• Mammografi (specialiserad röntgen) för bröstcancer-screening och utredning.

Säkerhet och stråldos

Röntgen använder joniserande strålning, vilket innebär en liten risk för cellskada. Principen ALARA (As Low As Reasonably Achievable) styr att man alltid ska minska dosen så mycket som möjligt utan att försämra diagnostiken. Praktiska åtgärder:

• Använda skärmar och skydd (blyförkläden, sköldar) när det är lämpligt.
• Undvika onödiga undersökningar, speciellt hos gravida kvinnor och barn.
• Anpassa exponeringen efter patientens storlek och undersökningsområde.

Begränsningar och vanliga felkällor

• Eftersom bilden är en 2D-projektion kan strukturer överlappa och dölja förändringar.
• Felaktig positionering eller rörelse ger suddiga bilder.
• Metallimplantat och tejp kan ge störningar (artefakter) som försvårar tolkning.
• Vissa sjukdomar kräver andra modaliteter (CT, ultraljud, MRI) för bättre diagnostik.

Vem gör och tolkar röntgen?

Undersökningen utförs vanligtvis av en röntgensjuksköterska eller radiograf som positionerar patienten och ställer in maskinen. Själva tolkningen görs oftast av en radiolog (läkare med specialistutbildning i radiologi). I akuta situationer kan även kliniska läkare göra preliminära bedömningar.

Sammanfattning

Radiografi är en snabb, vanlig och ofta första bilddiagnostisk metod för att bedöma skelett, lungor och vissa andra organ. Tekniken bygger på hur olika vävnader absorberar röntgenstrålar. Modern digital teknik har förbättrat bildkvalitet och möjligheter till bildbehandling, men det är viktigt att alltid väga nyttan mot stråldosen och använda riktlinjer för säker användning.

Sök med bokstav