Rullband (ljudmedium)
Bandspelare med rullband (ofta kallade R2R, Open reel decks etc.) användes under 1900-talet, främst i professionella studior från 1940-talet och spreds snabbt in i hemmen på 1950- och 1960-talen. Den största populariteten var på 1970-talet, förmodligen för att folk behövde inspelningar av högre kvalitet. Denna teknik var som en revolution, eftersom alla kunde spela in alla typer av ljud (vinylskivor, radiosändningar, röst och musik) och sedan spela upp det många gånger utan att kvaliteten försämrades, och de kunde skriva över det många gånger. Denna teknik har dock vissa svaga punkter: rullarnas storlek, känslighet, hållbarhet; men den har ändå vissa fördelar jämfört med dagens "digitala medieformat". Dessutom använde vissa kända band och artister reel to reel-tekniken som ett musikinstrument eller till och med som ett separat band.
Teknisk information
Dessa rullbandsdiskar är vanligtvis analoga ljudenheter som använder ett magnetband med en bredd på ¼ tum (dvs. 6,25 cm). Plastbandet är täckt av ett särskilt magnetiskt ämne som omvandlas till magnetiska områden när det spelas in. Bandspelaren måste ha ett inspelnings-, ett uppspelnings- och ett raderingshuvud som överför signalen till bandet. De dyrare bandspelarna har tre eller sex separata huvuden. Bandspelare kombinerar kunskaper om både mekanik och elektronik. Det måste finnas mycket exakta motorer och rörliga delar, men också ett komplicerat kretskort. Den måste innehålla transistorer, förstärkare osv.
De vanliga funktionerna för bandspelare är:
- Uppspelning (play)
- Stoppa
- Spola tillbaka
- Snabbt framåt
- Pausa
Dessa funktioner kan skötas mekaniskt (system med gummiband och metallspakar) eller elektroniskt (magneter, spolar, integrerade kretsar).
Bandhastighet
Bandhastigheten är en av de saker som bestämmer uppspelningstiden. Denna tabell ger information om bandhastighet och uppspelningstid med en 18 cm spole.
| Bandhastighet (cm/s) | Beskrivning | Uppspelningstid (min) |
| 9.52 | Lägre, men okej kvalitet | 128 |
| 19.05 | Standardkvalitet för hemmabruk | 64 |
| 38.10 | Semi-professionell eller högkvalitativ användning | 32 |
| 76.20 | Professionell studiokvalitet | 16 |
Större producenter
Det fanns många tillverkare under bandspelarnas tid, till exempel Sony, Akai, Revox, Teac, Pioneer, Technics, Tesla och många andra. Dessa tillverkare hade vanligtvis flera produktserier som skilde sig åt i pris och funktioner. De bästa hade digitala programmerbara räknare, backmekanik, elektroniska knappar och kunde använda stora rullar (t.ex. 26,5 cm). Det fanns också ett stort urval av bandtillverkare - Maxell, Basf (Emtec), Quantegy, Agfa osv.
Spolbandspelare i Tjeckoslovakien
Det fanns bara ett fåtal tillverkare av bandspelare i Tjeckoslovakien. Den viktigaste var Tesla, n.p. Den huvudsakliga utvecklingen skedde i Tesla Pardubice, men massproduktionen skedde i Tesla Přelouč. Produktnumren var i tusentals stycken och tiotals modellserier. Ett av de mest populära däcken var monofoniska Tesla Sonet Duo (1959). Det var kompakt, bärbart och pålitligt. Samlare av Tesla-däck är överens om att den förmodligen mest progressiva modellen var Tesla B73 Hi-Fi Stereo (1978), som utgjorde grunden för de senare modellerna. De högsta modellerna var Tesla B115, B116 (1981) och Tesla CM130, CM160 (1986) som kunde konkurrera med liknande modeller från världens producenter. Ändå fanns det (politiska) restriktioner, så de bästa idéerna och lösningarna kunde inte förverkligas. Tillverkningen upphörde 1990 eftersom tekniken visade sig vara föråldrad.
Jämförelse med dator
Bandspelare var ett sätt att lagra digitala data. De som hade TTL-gränssnitt kunde hanteras av särskilda enheter och data kunde registreras som en sekvens av toner med en viss frekvens. Nuförtiden är denna metod inte särskilt bra, eftersom kapaciteten på en spole vanligtvis är låg.
Frågor och svar
F: Vad är en rullbandspelare?
S: Rullbandspelare är apparater som användes under 1900-talet för att spela in och spela upp ljud.
F: Var användes rullbandspelare mest?
S: De användes främst i professionella studior från 1940-talet och spred sig snabbt till hemmen under 1950- och 1960-talen.
F: När nådde rullbandspelarnas popularitet sin kulmen?
S: Populariteten för rullbandspelare nådde förmodligen sin topp under 1970-talet, sannolikt på grund av att människor behövde inspelningar av högre kvalitet.
F: Vilka fördelar hade rullbandspelare jämfört med andra tekniker?
S: Med rullbandspelare kunde vem som helst spela in alla typer av ljud och sedan spela upp det många gånger utan att kvaliteten försämrades, och de kunde skriva över det många gånger.
F: Vilka var några av de svaga punkterna med rullbandspelare?
S: Några av de svaga punkterna med rullbandspelare är storleken på rullarna, känsligheten och hållbarheten.
F: Vilka kända band och artister använde reel-to-reel-teknik?
S: Vissa kända band och artister använde reel-to-reel-teknik som ett musikinstrument eller till och med som ett separat band.
F: Hur är rullbandstekniken jämfört med dagens digitala mediaformat?
S: Reel-to-reel-tekniken har vissa fördelar jämfört med dagens digitala mediaformat.
