Italiens regioner och provinser: fakta, specialregioner och karta

Upptäck Italiens 20 regioner och provinser: fakta, specialregioner som Südtirol, Sardinien & Sicilien, interaktiva kartor, språk, självstyre och regionala skillnader.

Italien är ett land i södra Europa. Landet är indelat i 20 administrativa enheter som kallas regioner. Varje region har en egen regional regering och ett regionalt parlament som leds av en president; den politiska ledningen ansvarar för regional planering och politiska prioriteringar. Den regionala förvaltningen leds av en regering (giunta) och ett regionalt råd (consiglio regionale).

Regionernas uppgifter

Regionerna i Italien har ansvar för en rad områden som ofta påverkar människors vardag. Exempel på typiska ansvarsområden är:

• Hälso- och sjukvård och drift av sjukhus.
• Utbildning och lokala skolor, främst på regional nivå (planering och finansiering av vissa skolformer).
• Regional infrastruktur och transporter, inklusive vägar, kollektivtrafik och regionala transportplaner.
• Ekonomisk utveckling, företagsstöd och regionala bidrag till lokala företag.
• Miljöfrågor, planering och samordning mellan kommuner.

Precis vilka befogenheter en region har bestäms av nationell lagstiftning och — i vissa fall — av särskilda självstyrelseregler. Regionerna har också egna budgetar och kan i varierande grad påverka lokal skattepolitik och satsningar.

Särskilda regioner (autonoma)

Vissa regioner i Italien har särskilda rättigheter och ett utökat självstyre. Ett tydligt exempel är Alto Adige/Südtirol, där många talar huvudsakligen tyska och där regionalt självstyre skyddar språk- och minoritetsrättigheter. Sådana regioner kan fatta fler beslut på egen hand för att ta hänsyn till lokala förhållanden.

Sardinien och Sicilien är öar och har egna historiska och ekonomiska utmaningar kopplade till geografin. Därför gäller särskilda bestämmelser som ger dem större handlingsutrymme i vissa frågor. Dessa regioner kallas på italienska ibland för Regione a statuto speciale (italienska) och omfattar, utöver Sicilien och Sardinien, även Trentino‑Alto Adige/Südtirol, Valle d'Aosta (Aostadalen) och Friuli‑Venezia Giulia.

Orsakerna till särskilda stadgar varierar: språkliga och kulturella minoriteter, gränspositioner eller öns geografi och behov av särskilda ekonomiska åtgärder är vanliga skäl bakom det utökade självstyret.

Provinser och storstadsområden

Varje region är vidare indelad i mindre enheter — provinser (italienska: province) och i flera fall i città metropolitane (storstadsområden) som ersatt eller kompletterar provinser i större stadsområden. Provinserna ansvarar ofta för frågor som samordning mellan kommuner, viss väg- och transportinfrastruktur, samt teknisk och administrativ support till kommunerna. Storstadsområden (t.ex. Rom, Milano, Neapel) hanterar frågor där flera tätorter behöver samordnas, som kollektivtrafik och storstadsplanering.

Språk och minoriteter

I flera regioner talas förutom italienska även andra språk eller dialekter. Exempel:

• Alto Adige/Südtirol: tyska och ladinska.
• Valle d'Aosta: franska är ett viktigt minoritetsspråk.
• Friuli‑Venezia Giulia: slovenska förekommer i gränsområden.
• Sardinien: sardiska och andra lokala språk/dialekter.

Regionernas autonomi används ofta för att skydda dessa språkliga och kulturella rättigheter genom utbildning och offentlig service på minoritetsspråk.

Kort fakta och exempel

• Antal regioner: 20.
• Den folkrikaste regionen är Lombardia (Lombardiet) med Milano som största stad och ekonomiskt centrum.
• Sicilien och Sardinien är de största öarna och har särskilda administrativa regler.
• Regionerna styrs lokalt men samarbetar med den nationella regeringen i frågor som rör hela landet.

För en tydlig överblick rekommenderas att titta på en karta över Italien som visar regiongränserna och var öarna ligger — detta gör det lättare att förstå både de geografiska skillnaderna och varför vissa regioner har särskilda lagar och större självstyre.

Sök med bokstav