Tyska (Deutsch): Västgermanskt språk — utbredning, grammatik
Tyska (Deutsch) — en tydlig guide till utbredning, dialekter och grammatik: kasus, ordföljd och särdrag. Upptäck språkets historia och roll i Europa och världen.
Det tyska språket (tyska: Deutsch eller [die] deutsche Sprache) är ett västgermanskt språk i den indoeuropeiska språkfamiljen. Det har omkring 95–100 miljoner modersmålstalare och hör till de största språken i Europa.
Utbredning och status
Det talas i Tyskland, Österrike, Schweiz, Liechtenstein och Luxemburg, av cirka 100 miljoner människor. Det är det mest talade modersmålet i Europeiska unionen. Det finns också betydande grupper tysktalande i Belgien och Nederländerna samt i Frankrike och Norditalien. Vidare finns det talare i många andra länder — bland annat i USA och Kanada, där stora emigrationer från tyskspråkiga områden skedde under 1700– och 1800‑talen. Tyska förekommer också i delar av Östeuropa, Bulgarien, Rumänien och Ryssland, ofta som arvsspråk i gamla tyska kvarter eller bland efterkommande till emigranter.
Språkfamilj och relation till andra språk
Tyska är en del av den västgermanska språkfamiljen (en grupp av språk som liknar varandra) och har nära släktskap med engelska och nederländska. En stor del av ordförrådet är besläktat med engelskan, men grammatiken skiljer sig på flera områden och upplevs ofta som mer komplex.
Dialekter och standardisering
Det tyska språket består av ett dialektkontinuum med stora regionala variationer. De två huvudsakliga dialektgrupperna är lågtyska (Plattdeutsch) i norr och högtyska (bland annat alemanniska och bayerska) i söder. Standardtyskan (Hochdeutsch eller Standarddeutsch) utvecklades som en gemensam skriftspråksnorm och används i formell kommunikation, utbildning och medier. I Schweiz talar många invånare i vardagligt tal olika alemanniska dialekter (schweizerdeutsch), vilka kan vara svåra att förstå för tysktalande från Tyskland. I skrift används i Schweiz oftast en variant av standardtyskan (även kallad Schweizer Hochdeutsch), men det finns även skillnader i ortografi; exempelvis ersätts bokstaven ß ofta med ss i schweizisk skrift.
Alfabet, uttal och skrift
Tyska skrivs med det latinska alfabetet kompletterat med tre diakritiska tecken: ä, ö, ü, samt den särskilda bokstaven ß (scharfes S). Uttalet skiljer sig regionalt; vissa ljudförändringar, som den tyska konsonantförskjutningen (Zweite Lautverschiebung), är typiska för högtyska dialekter och skiljer tyska från andra germanska språk.
Grundläggande grammatik
Tyskan har följande utmärkande drag:
- Genus: tre grammatiska genus — maskulinum, femininum och neutrum.
- Kasus: ett kasusystem med nominativ, ackusativ, dativ och genitiv som påverkar artiklar och adjektivböjning.
- Verb: starka och svaga verb; separabla verbpartiklar (t.ex. anrufen) och hjälpverb (haben, sein, werden) för tempusbildning.
- Ordföljd: huvudsatsordföljden är V2 (verbet står andra plats), medan bisatser och konstruktioner med hjälpverb typiskt har verbet eller participet i slutet av satsen. Exempel: Jemand hat mein Auto gestohlen. (Någon har stulit min bil.) eller Jemand hat mich letzte Nacht angerufen. (Någon ringde mig i går kväll.)
- Substantivkapitalisering: alla substantiv skrivs med stor bokstav, en regel som skiljer tyska från de flesta andra moderna germanska språk.
Historia och standardisering
Standardiseringen av tyskan har historiska rötter i bland annat översättningar av Bibeln (särskilt Martin Luthers bibelöversättning på 1500‑talet) och senare 1800‑talsarbete inom språkvetenskap och utbildning som skapade en mer enhetlig skriftspråksnorm. Modern tyska ortografin reformerades senast i slutet av 1990‑talet och början av 2000‑talet för att förenkla stavningen, även om vissa regler fortfarande debatteras.
Funktion i världen och lärande
Tyska är ett viktigt språk inom vetenskap, teknik, filosofi och litteratur. Det är också ett vanligt andraspråk i Centraleuropa och ett populärt språk att studera utanför Tyskland. Många ord i engelskan och andra språk har tyskt ursprung eller lånats från tyskan, och vice versa sker omfattande lånord, särskilt inom vetenskap och teknik.
Ytterligare anteckningar
I Schweiz påverkar historiska och politiska faktorer hur språket används. Under andra världskriget ville många tysktalande schweizare markera sin distans till nazisterna och betonade istället lokala dialekter och schweizisk identitet. Detta bidrog till att bevara och stärka de lokala talemålen i landet. Schweizertyskan är därför inte bara en variant av standardtyska, utan ett samlingsnamn för flera starkt differentierade alemanniska dialekter.
Dialekter
- Alsace
- Bayersk dialekt
- Franska dialekt
- Kölsch
- Lågsachsiska
- Schweizisk dialekt
- Mannheimerisch dialekt
- Palatinate Tyska
Frågor och svar
F: Vilket språk är tyska?
S: Tyska är ett västgermanskt språk.
F: Hur många människor talar tyska som modersmål?
S: Omkring 100 miljoner människor talar tyska som modersmål.
F: Var talas tyska utanför Tyskland, Österrike, Schweiz, Liechtenstein och Luxemburg?
Svar: Tyska talas också i Belgien, Nederländerna, Frankrike, Norditalien, Östeuropa, Bulgarien, Rumänien och Ryssland.
F: Hur är tyskans grammatik jämfört med engelskans?
S: Ordförrådet på tyska är besläktat med engelskan, men grammatiken är mer komplicerad. Den har ett system med kasus och när hjälpverb används måste huvuddelen av verbet flyttas till slutet av meningen.
F: Är standardtyska ett officiellt språk i Schweiz?
Svar: Ja, standardtyska är ett officiellt språk i Schweiz.
F: Varför skiljer sig de schweiziska dialekterna fortfarande så mycket från standardtyska i dag?
Svar: Under andra världskriget ville schweizertyskarna skilja sig från nazisterna genom att välja dialekt framför standardtyska, vilket har lett till att de fortfarande är olika än idag.
F: Används det några bokstäver i schweiziskan som inte används i andra former av skriven eller talad tyska? Svar: Ja, bokstaven ß, som endast används i standardtyska, ersätts av ss i schweizertyska.
Sök