Romanisering av grekiska

Romanisering av grekiskan är ett sätt att skriva det grekiska språket (antingen antik eller modern grekiska) med det romerska alfabetet. Detta kan antingen göras genom att mappa bokstäver (så kallad translitterering) eller genom att mappa ljud (så kallad transkription). Det grekiska namnet Ἰωάννης kan translittereras till Johannes, som blev John, på modern engelska. På modern grekiska skrivs det i allmänhet Γιάννης, vilket translittereras till Yannis. Det maskulina grekiska ordet Ἅγιος eller Άγιος kan på olika sätt förekomma som Hagiοs, Agios, Aghios eller Ayios, eller helt enkelt översättas med "Holy" eller "Saint" i engelska former av grekiska ortnamn.

Traditionella engelska omskrivningar av grekiska namn har sitt ursprung i romerska system från antiken. Det romerska alfabetet i sig var en form av det kuméiska alfabetet som utvecklades från det euboeiska skriptet som värderade Χ som /ks/ och Η som /h/ och använde olika former av Λ och Σ som blev L och S. När denna skrift användes för att skriva det klassiska grekiska alfabetet ersattes ⟨κ⟩ med ⟨c⟩, ⟨αι⟩ och ⟨οι⟩ blev ⟨æ⟩ och ⟨œ⟩, och ⟨ει⟩ och ⟨ου⟩ förenklades till ⟨i⟩ (mer sällan - motsvarande ett tidigare uttal -⟨e⟩) och ⟨u⟩. Aspirerade konsonanter som ⟨θ⟩, ⟨φ⟩, initial-⟨ρ⟩ och ⟨χ⟩ skrev helt enkelt ut ljudet: ⟨th⟩, ⟨ph⟩, ⟨rh⟩ och ⟨ch⟩. Eftersom den engelska ortografin har förändrats så mycket från den grekiska originalspråket, ger modern vetenskaplig translitterering nu vanligtvis ⟨κ⟩ som ⟨k⟩ och diftongerna ⟨αι, οι, ει, ου⟩ som ⟨ai, oi, ei, ou⟩. Moderna forskare återger också allt oftare ⟨χ⟩ som ⟨kh⟩. ljuden i det grekiska språket förändrades: Modern grekiska låter annorlunda än forngrekiska. Detta har också påverkat de lektioner som används på engelska och andra språk. Detta ledde till ett antal olika romaniseringar av namn och ortnamn under 1800- och 1900-talet. Den grekiska organisationen för standardisering (ELOT) utfärdade sitt system i samarbete med Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) 1983. Detta system antogs (med mindre ändringar) av FN:s femte konferens om standardisering av geografiska namn i Montreal 1987, av Förenade kungarikets Permanent Committee on Geographical Names for British Official Use (PCGN) och av USA:s Board on Geographic Names (BGN) 1996, samt av ISO 1997. Romanisering av namn för officiella ändamål (som i pass och identitetskort) krävdes för att använda ELOT-systemet i Grekland fram till 2011, då ett rättsligt beslut tillät grekerna att använda oregelbundna former (t.ex. "Demetrios" för Δημήτριος) under förutsättning att officiella identitetshandlingar och dokument också anger standardformerna (som t.ex. "Demetrios OR Dimitrios"). Andra romaniseringssystem är BGN/PCGN:s tidigare system från 1962 och det system som används av American Library Association och USA:s Library of Congress.

Frågor och svar

Fråga: Vad är romanskt språk för grekiska?

F: Hur kan det göras?

F: Vad är ett exempel på translitterering på engelska?

F: På vilket sätt skiljer sig modern grekiska från gammal grekiska?

F: Vem utfärdade sitt system för romanisering av namn för officiella ändamål?

F: När antogs ELOT:s system av olika organisationer?

F: Får greker använda oregelbundna former när de skriver sina namn officiellt?

Sök med bokstav