Kulstötning är en klassisk gren inom friidrott där utövaren skjuter eller "puttar" en tung metallkula så långt som möjligt. Poängen är att överföra maximal kraft från kroppen till kulan med hjälp av explosiv styrka och tekniskt fotarbete, i stället för att kasta med en armrörelse som i exempelvis spjut. Kulstötning förekommer både utomhus och inomhus i tävlingar.

Redskap och arenanskisser

Den huvudsakliga utrustningen är en solid kula (ofta gjord av järn, stål eller annan metall) som i seniorklasserna väger 7,26 kg för män och 4,00 kg för kvinnor. Ungdomsklasser använder lättare kulor. Kast utförs från en cirkel med diameter 2,135 meter och med en upphöjd stoppbräda i framkant, som förhindrar att utövaren går ut över kanten. Landningssektorn är avgränsad och resultaten mäts i längd från sektorns mittpunkt till den punkt där kulan först slog i marken.

Tekniker och arbetsmoment

Det finns två huvudtekniker i modern kulstötning: glidtekniken och rotationstekniken (även kallad snurrteknik). Glidtekniken, utvecklad och förfinad under 1950-talet, bygger på ett bakåtflyttande steg över cirkeln följt av en explosiv uppstötning. Rotationen lånar rörelsemönster från diskus och innebär ett helkroppsvarv för att generera vridkraft. Båda metoderna kräver god balans, timing och överkroppsstyrka. Innan stöten placeras kulan intill nackens bas, och i stötögonblicket pressas den framåt med en rakt följd av ben- och armmusklerna.

Regler och tävlingsformat

I tävlingar får varje deltagare normalt flera försök (vanligtvis sex i finaler). Ett giltigt försök kräver att utövaren inte lämnar cirkeln förrän kulan har landat och att hen inte rör vid cirkelns kant eller stoppbrädan på fel sätt. Handskar är vanligtvis förbjudna i internationella sammanhang då de kan ge mekaniska fördelar. Mätningen sker från cirkelns mitt ut till den första nedslagsplatsen inom sektorn.

Historia och betydelse

Kulstötning har anor i traditionella kastlekar och har varit en del av de moderna olympiska spelen sedan de första moderna spelen 1896 för män; för kvinnor infördes grenarna i den olympiska programmet senare under 1900-talet. Under 1900- och 2000-talet har teknikutveckling och specialiserad styrketräning höjt prestationerna markant. Kända tekniska genombrott som glidtekniken och senare rotationen har förändrat hur elitidrottare närmar sig grenen.

Träning och tillämpning

Träningen lägger stor vikt vid explosiv styrka (t.ex. tyngdlyftning och hopp), tekniska repetitioner i cirkeln och rörlighet. Kulstötning är en disciplin som kombinerar styrka, snabbhet, koordination och tekniskt sinne, och den ingår i många nationella mästerskap, internationella tävlingar och mästerskap i både inomhus- och utomhussäsonger.