Sigeberht († ca 757) var en västsachsisk adelsman och atheling. Han var kung av Wessex från 756 till 757.

 

Bakgrund

Om Sigeberhts ursprung finns väldigt lite säkert bevarat. Han betecknas i källorna som atheling — alltså en man av kunglig härstamning och med legitimation att göra anspråk på tronen — vilket antyder att han tillhörde den wessexiska kungafamiljen eller dess närmaste krets. Det finns inga bevarade samtida kungliga diplomer eller familjeträd som klart fastställer hans släktskap.

Regeringstid

Sigeberht efterträdde Cuthred som kung i Wessex år 756. Hans regeringstid var mycket kort; samtida och nära-samtida källor uppger att han satt på tronen ungefär ett år. Beskrivningarna av hans regeringstid är knapphändiga och i huvudsak sammanfattade i kronikorna med att han avsattes och fördrevs.

  • 756 — Sigeberht blir kung efter Cuthred.
  • ca 757 — Avsättning efter kort tid som regent; efterträdd av Cynewulf.

Avsättning och senare öde

Källorna säger att Sigeberht avsattes och fördrevs, men de anger inte detaljerade orsaker. Vissa medeltida krönikörer antyder att han förlorade stöd bland stormännen på grund av dåligt uppträdande eller "orättfärdiga handlingar", men vad dessa innebörd exakt omfattade framgår inte. Efter avsättningen kommer han inte längre fram i de större politiska skildringarna; uppgifter om hans död anges vanligen till omkring 757, men exakt tidpunkt och omständigheter är osäkra.

Källor och historisk bedömning

Det korta och oklara styret gör Sigeberht till en svårfigur att bedöma historiskt. De viktigaste källorna är kortfattade krönikenotiser (t.ex. den anglo-saxiska krönikan) och senare medeltida historieskrivare som försökt sammanfoga fragmentariska uppgifter. Modern forskning påpekar ofta bristen på samtida bevis och varnar för att senare författare kan ha fyllt luckorna med spekulation eller förväxlingar med andra samtida personer med samma namn (till exempel Sigeberht av East Anglia).

Sammanfattningsvis framstår Sigeberht som en kortvarig kung i en period av politisk osäkerhet i södra England. Hans avsättning och den snabba successionsväxlingen visar att maktbalansen i Wessex under mitten av 700‑talet kunde vara skör och beroende av stöd från de mäktiga stormännen.