Silkesvit sifaka (Propithecus candidus) – hotad, sällsynt lemur från Madagaskar

Den silkesvita sifaka (Propithecus candidus) är en stor lemur med lång, silkesvit päls. Den har ett litet utbredningsområde i nordöstra Madagaskar, där den lokalt är känd som simpona. Den är ett av de mest sällsynta däggdjuren på jorden och är listad av IUCN som en av världens 25 mest hotade primater. Den silkiga sifaka är en av nio arter i släktet Propithecus. Arten finns endast inom ett fåtal skyddade områden i regnskogarna i nordöstra Madagaskar, med större delen av den kvarvarande populationen i Marojejy nationalpark och Anjanaharibe-Sud specialreservat.

Utseende och anatomi

Silkesvita sifakan har en karaktäristiskt mjuk och lång päls som oftast är nästan helt vit, vilket gör arten lätt att känna igen bland andra lemurer. Den har en lång svans som hjälper till vid balans vid hopp mellan trädgrenar, samt starka bakben anpassade för lodrätt hoppande rörelsemönster som är typiskt för sifakor. Kroppsstorleken gör att arten kan uppfattas som stor bland lemurer, och den har stora ögon som är väl anpassade för att orientera sig i skogens skuggiga miljöer.

Utbredning och habitat

Arten är endemisk för en mycket begränsad del av nordöstra Madagaskar och förekommer främst i täta, fuktiga regnskogar. Den är hårt beroende av intakta skogsområden och hittas främst i kuperade områden och bergsskogen inom skyddade områden som Marojejy nationalpark och Anjanaharibe-Sud. Habitatfragmentering har lett till att populationen är isolerad i mindre skogsöar, vilket ökar sårbarheten för genetisk utarmning och lokala utrotningar.

Beteende och social struktur

Den silkiga sifaka lever i sociala grupper som vanligtvis består av två till nio individer. Grupperna är sammanhållna och visar komplexa sociala beteenden såsom lek, putsning och gemensamma rörelsemönster i trädkronorna. Honor har ofta företräde framför hanar i samband med matning, ett drag som är vanligt hos flera sifakarter. Rörelsemönstret präglas av kraftiga hopp mellan träden och perioder av stillasittande när djuren vilar eller solbadar i trädtopparna.

Kost

Liksom andra östra sifakor har den silkiga sifaka en diet som huvudsakligen består av blad och frön, men den äter även frukt, blommor och ibland jord (geofagi). Kostens sammansättning varierar med årstiderna: under torra perioder ökar andelen blad och hårdare vegetativa delar, medan frukt utnyttjas mer under regnperiodens rikare fruktmognad.

Fortplantning och ungvård

Arten är säsongsbunden och parar sig i huvudsak i början av regnperioden, vilket gör att ungar föds under en tid med god tillgång på föda. Vanligtvis föds en unge per hona efter en dräktighetstid som liknar andra sifakor. Det är vanligt att ungen inte enbart sköts av modern; gruppens medlemmar i alla åldrar och av båda könen deltar ofta i skötsel, lek, bärande och ibland även i amning av ungar som inte är deras egna — ett beteende som kallas alloparenting.

Kommunikation

Silkesvita sifakor är vokala och använder ett spektrum av läten för att hålla kontakt inom gruppen, varna för rovdjur och markera revir. Förutom ljudlig kommunikation förlitar de sig i hög grad på dofter för att kommunicera — doftmarkeringar hjälper till att definiera områden och informera andra individer om ålder, kön och reproduktiv status.

Hot och bevarande

Den största faran för den silkiga sifakan är förlust och fragmentering av habitat genom skogsavverkning, odlingsbränning (tavy), kolning, illegal skogsbruk och utbyggnad av jordbruk. Även jakt och ökad mänsklig närvaro i skogarna hotar populationerna. Den begränsade utbredningen gör arten särskilt sårbar för snabba förändringar i miljön.

För att skydda arten finns skyddade områden som Marojejy nationalpark och Anjanaharibe-Sud, där både nationella och internationella bevarandeprogram arbetar för att motverka skogsskövling och minska konflikter med lokalbefolkningen. Forskning och övervakning av populationer, miljöutbildning för lokalsamhällen samt utveckling av hållbara alternativa försörjningsmöjligheter är viktiga insatser för artens långsiktiga överlevnad.

Vad du kan göra

• Stöd organisationer som arbetar med bevarande i Madagaskar genom donationer eller spridning av information.
• Informera dig om produkters ursprung och undvik produkter som bidrar till avskogning.
• Stöd ekoturism och lokala initiativ som skapar incitament för bevarande och hållbar skogsanvändning.

Forskning och övrigt

Pågående forskning kring arten fokuserar på att bättre förstå dess ekologiska behov, rörelsemönster, reproduktionsbiologi och genetiska mångfald för att kunna utforma effektiva bevarandeåtgärder. Eftersom arten är så sällsynt är fortsatt fältarbete och samarbete med lokalsamhällen avgörande för att förhindra dess utrotning.

Frågor och svar

F: Vad är det vetenskapliga namnet på den silkeslena sifaka?

F: Var finns den silkeslena sifaka?

F: Hur många arter finns det i dess släkte?

F: Vad äter den?

F: När parar den sig?

Sök med bokstav