Sirius
Sirius är den ljusaste stjärnan på natthimlen. Den är ett binärt stjärnsystem i Canis Major, nära Orion. Den har en synlig magnitud på -1,46. Systemet är mellan 200 och 300 miljoner år gammalt. Det bestod ursprungligen av två ljusa blåaktiga stjärnor.
Sirius är ljusstark på grund av sin egen ljusstyrka och sin position (den befinner sig relativt nära jorden). På ett avstånd av 2,6 parsec (8,6 ly) är Sirius-systemet en av jordens närmaste grannar.
Egyptierna kallade denna stjärna för Sopdet. De litade på den för att förutsäga när översvämningssäsongen skulle börja. Sirius kallas ibland för hundstjärnan. Uttrycket the dog days of summer betyder de varmaste dagarna på sommaren.
Stjärnbilden Canis Major
En simulerad bild av Sirius A och B med hjälp av Celestia
Sirius A
Sirius A är ungefär dubbelt så massiv som solen och har en absolut magnitud på 1,42. Den är 25 gånger mer ljusstark än solen, men har en betydligt lägre ljusstyrka än andra ljusstarka stjärnor som Canopus eller Rigel.
Sirius B
Sirius B hade ursprungligen ungefär fem gånger solens massa och var en stjärna av B-typ (ungefär B4-5) när den fortfarande befann sig i huvudsekvensen.
Sirius B förbrukade sina resurser och blev en röd jätte. Sedan tappade den sina yttre skikt och kollapsade till sitt nuvarande tillstånd som en vit dvärg för cirka 120 miljoner år sedan. Dess massa är nu ungefär lika stor som solens.
Relaterade sidor
- Canis Major
