Höga Visan (Sångernas sång) – Salomos Höga Visan i Bibeln

Upptäck Salomos Höga Visan — en poetisk biblisk skildring av kärlek och andlighet. Tolkningar, historik och betydelse i Gamla testamentet.

Höga visan är en bok i den hebreiska Bibeln eller Tanakh, och även i Gamla testamentet i den kristna Bibeln. Den är en av de fem megillot (rullar). Höga Visan är också känd som Salomos Höga Visan eller som Höga Visans sångbok. Den är känd som Aisma i Septuaginta, vilket är en förkortning av ῏Αισμα ᾀσμάτων, Aisma aismatôn, "Höga Visan" på grekiska.

Författarskap och datering

Traditionellt tillskrivs boken kung Salomo, och därför används beteckningar som Salomos Höga Visan eller latinets Canticum Canticorum ("Sångernas sång"). Modern forskning är mer tveksam: många forskare ser verket som en samling kärleksdikter eller sånger skrivna av flera författare och redigerade samman över tid. Dateringen diskuteras, med förslag som spänner från 10:e århundradet f.Kr. till den postexiliska perioden (6–2:e århundradet f.Kr.).

Innehåll och teman

Höga Visan består huvudsakligen av lyriska dialoger och monologer mellan en älskare (brudgummen), en älskad (bruden) och ibland hennes följe (brudens väninnor). Teman i boken är kärlek, åtrå, naturbilder och skönhet. Språket är ofta sensuellt och använder metaforer från naturen, trädgårdar och kroppsliga attribut för att uttrycka innerliga känslor.

Trots det erotiska innehållet har boken undvikit censur i de religiösa kanonerna genom att tolkas allegoriskt:

• I judisk tradition tolkas Höga Visan ofta som en bild av relationen mellan Gud och Israel.
• Inom kristen tradition har texten ofta tolkats som en symbol för Kristi kärlek till kyrkan eller för den själsliga föreningen mellan Gud och människan.

Språk och litterär stil

Boken är skriven på biblisk hebreiska och kännetecknas av poetiska former som parallellism, täta bildspråk och retoriska frågor. Den rytmiska och bildrika framställningen gör Höga Visan till ett av de mest konstfulla lyriska verken i den bibliska litteraturen.

Kanonicitet och tolkning

Höga Visan ingår i både den judiska och kristna kanon, men dess plats väckte historiskt sett diskussioner. Redan i antiken försvarade teologer som Alexandriafilosofer och kyrkofäder bokens kanoniska status genom att framhålla dess andliga tolkningar. Under medeltiden utvecklades en rik allegorisk exeges, och verket fick också nyckelroll i mystiska och liturgiska sammanhang, bland annat inom kabbala- och munktraditioner.

Användning i liturgi och kultur

I judisk praxis ingår Höga Visan i de fem megillot och läses traditionellt under högtiden Pesach (påsken), där dess teman om vår och kärlek knyts till befrielse och förnyelse. I konst, musik och litteratur har Höga Visan inspirerat otaliga tolkningar — allt från medeltida predikningar till moderna poeter och kompositörer.

Tolkningar i modern forskning

Nutida forskare betraktar ofta Höga Visan både som kärlekslyrik av hög konstnärlig kvalitet och som ett verk med flera möjliga läsningar: historisk-literär, folklig, rituell eller symbolisk. Debatten om författarskap, ursprunglig form (en enhetlig dikt eller samling), och vilka funktioner texten hade i antik religiös praxis pågår fortfarande.

Sammanfattning: Höga Visan är ett rikt och mångtydigt poetiskt verk i den bibliska litteraturen, känt för sina sensuella bilder och för de många religiösa och litterära tolkningar det givit upphov till genom historien.

Sök med bokstav