Sophene (armeniska: Tsopk) var en historisk provins och vid flera tillfällen ett självständigt kungarike i det som i dag är sydöstra Turkiet. Regionen ingick under olika perioder i det armeniska riket, i hellenistiska riken och senare i Romarriket. Den omnämns redan i medeltida armeniska källor och beskrivs utförligt i Anania Shirakatsis Ashkharatsuyts från 700-talet.

Geografi och förvaltning

Tsopk/Sophene låg i den sydvästra delen av det forna Stor-Armenien och omfattade bergiga områden och dalar som knöt ihop högslätten i Armenien med lågländerna i Mesopotamien. Enligt Anania Shirakatsi utgjordes provinsen av åtta kantoner (gavars):

  • Khordzyan
  • Hashtyank
  • Paghnatun
  • Balahovit
  • Tsopk (Shahunyats)
  • Andzit
  • Degiq
  • Gavreq (Goreq)

Under romersk tid blev Amida (dagens Diyarbakır) en viktig administrativ och militär centralort i regionen.

Tidig historia

Området hörde tidigt till riken på den armeniska högslätten. Tsopk var en del av kungadömet Urartu under 800–700-talet f.Kr. Enligt inskrifter från Urartu deporterade kung Argishti I många invånare från de erövrade områdena till sin nygrundade stad Erebuni (dagens Jerevan). Vid 600-talet f.Kr. hade området blivit en del av det forntida armeniska kungadömet under Orontiderna.

Hellenistisk och tidig kunglig period

Efter Alexander den stores fälttåg och det achemenidiska imperiets fall behöll Tsopk sin tillhörighet till det armeniska riket. Under 200-talet f.Kr., i en period av seleukidisk inflytande och politisk omorganisation, avskildes Tsopk tillsammans med grannregionen Commagene och bildade ett självständigt hellenistiskt kungadöme ofta benämnt Tsopk–Commagene. Riket styrdes av en gren av Orontid-dynastin.

Den seleukidiske kungen Antiochos III tog kontroll över större delen av Armenien och utsatte lokala befälhavare för myndighetsställning: Artaxias I och Zariadres utsågs till guvernörer/strateger. Efter seleukidernas nederlag mot romarna vid slaget vid Magnesia 190 f.Kr. förklarade sig dessa befälhavare självständiga: Artaxias (Artashes) i öst och Zariadres (Zareh) i väst. Zarehs ätt fortsatte att styra Tsopk tills det åter förenades med Stor-Armenien under Tigranes den store på 80-talet f.Kr.

Romersk period och senare styrning

Under de republikanska och tidiga kejserliga decennierna kom Tsopk/Sophene i perifer kontakt med Romarriket genom diplomati och militära interventioner. Efter Pompejus' kampanjer i öst genomgick området flera ändringar i suveränitet och klientsamband. Senare inkorporerades Sophene i det romerska provinssystemet och fungerade som en gränsprovins (en provins i Romarriket), med Amida som en av huvudorterna. Enligt källor styrdes provinsområdet omkring år 54 av Gaius Julius Sohaemus.

Under bysantinsk reorganisering under 500-talet införlivades Sophene i provinsindelningen Armenien IV år 530, vilket speglar den administrativa omstrukturering som följde de östliga gränskonflikterna mot perserna.

Kultur, religion och befolkning

Regionens befolkning utgjordes huvudsakligen av armenier men präglades också av influenser från urartiska, assyriska, hellenistiska och senare romerska kulturer. Språk och sedvänjor varierade mellan bergsområdena och låglandssamhällena. Efter att kristendomen blev statsreligion i Armenien under 300-talet integrerades Tsopk i det armeniska kyrkans organisation och många lokala kyrkor och kloster grundades eller förstärktes under de följande århundradena.

Arkeologi och kulturarv

Området rymmer ett flertal arkeologiska lämningar från olika epoker: fortifikationer, städer och kyrkomiljöer som visar på regionens komplexa historia. Fyndmaterial speglar både lokala traditioner och importerat hantverk från angränsande centrum. Moderna arkeologiska undersökningar i sydöstra Turkiet bidrar successivt till en tydligare bild av Sophene/Tsopks roll i regionens historia.

Sammanfattning

Tsopk/Sophene var en strategiskt viktig provins i det forna Armenien, ofta utsatt för politiska omförhandlingar mellan lokala dynastier, hellenistiska kungariken och romerska makter. Genom sin position mellan höglandet och Mesopotamien blev området ett möte mellan kulturer och en kontinuerlig länk i de politiska förändringarna i Sydkaukasiska och östliga medelhavsområdet.

Viktiga källor och omnämnanden: Anania Shirakatsis Ashkharatsuyts (700-talet) samt antika grekiska och romerska författare som behandlar de seleukidiska och romerska interventionerna i Armenien. För vidare läsning rekommenderas moderna historiska och arkeologiska studier om Stor-Armenien och dess gränsregioner.