Spanska alfabetet: Bokstäver, uttal och eñe (ñ) – komplett guide

Spanska alfabetet: komplett guide till bokstäver, uttal och eñe (ñ) — lär dig stavning, accenter och uttalsregler enkelt och snabbt.

Författare: Leandro Alegsa

28-01-2026 22:05

Det spanska alfabetet är ett latinskt alfabet med 27 bokstäver som används för att skriva det spanska språket. Det innehåller samma tecken som ISO:s latinska grundalfabet med tilläggsbokstaven ñ, som kallas eñe (uttalas EN-yay). Förutom bokstäverna används accenttecken (akuter) för att markera betonade stavelser och för att skilja mellan ord, och det finns också diéres (ü) i vissa fall. Det spanska alfabetet är i hög grad fonemiskt, vilket innebär att stavning och uttal oftast stämmer bra överens. Trots regionala skillnader i uttal — se skillnader i accenter — överensstämmer ofta stavning och uttal, vilket gör det lättare att läsa spanska än många andra språk. För mer om uttal, se även uttalet.

Bokstäverna: lista och korta uttalstips

A — a (uttal /a/). Exempel: casa.
B — be (uttal ofta /b/ eller mellan /b/ och /β/). Exempel: bueno.
C — ce (uttal /k/ före a, o, u; /θ/ eller /s/ före e, i beroende på dialekt). Exempel: casa, cena.
D — de (uttal /d/; mellan vokaler mjukare, nästan /ð/). Exempel: dedo.
E — e (uttal /e/). Exempel: perro.
F — efe (uttal /f/). Exempel: fiesta.
G — ge (uttal /g/ före a, o, u; /x/ eller hård frikativa före e, i; ofta /h/ i vissa dialekter). Exempel: gato, gente.
H — hache (tyst i vanlig spanska). Exempel: hola (h uttalas ej).
I — i (uttal /i/). Exempel: isla.
J — jota (uttal /x/ eller hårt /h/). Exempel: joven.
K — ka (sällsynt i inhemska ord, vanligt i lånord). Exempel: kilo.
L — ele (uttal /l/). Exempel: libro.
M — eme (uttal /m/). Exempel: mamá.
N — ene (uttal /n/). Exempel: nunca.
Ñ — eñe (uttal /ɲ/; som svensk "nj"). Exempel: año, niño.
O — o (uttal /o/). Exempel: oro.
P — pe (uttal /p/). Exempel: padre.
Q — cu (uttal /k/, alltid följt av -u- i skrivning: que, qui). Exempel: queso.
R — erre/ere (uttal: r rullande i början av ord eller som rr; mjukare intervokalt). Exempel: rato, perro (rr).
S — ese (uttal /s/). Exempel: sola.
T — te (uttal /t/). Exempel: taza.
U — u (uttal /u/). Exempel: uva.
V — uve (även kallad ve i vissa länder; uttalet liknar ofta b). Exempel: vaso.
W — uve doble eller doble u (sällsynt i inhemska ord). Exempel: whisky.
X — equis (uttal /ks/ eller ibland /s/ eller /x/ i vissa lånord). Exempel: examen.
Y — i griega eller ye (kan uttalas /i/ som vokal eller /ʝ/ som konsonant). Exempel: y (och), mayo.
Z — zeta (uttal /θ/ i Spanien, /s/ i Latinamerika). Exempel: zapato.

Digrafer och historiska bokstäver

Historiskt räknades ch och ll som egna bokstäver i spanskt rättskrivningssystem. Sedan 1994 (RAE) räknas de inte längre som separata alfabetiska bokstäver utan som digrafer (två bokstäver som tillsammans ger ett ljud). Uttalet av ll varierar: i många dialekter har det gått över i yeísmo och uttalas som ljudet i y (ungefär /ʝ/ eller /ʒ/), medan andra dialekter bevarar /ʎ/. rr skrivs bara mellan vokaler och ger en stark, rullad r.

Accenttecken, diéres och stavningsregler

Akut accent (´) sätts över vokaler för att markera betonad stavelse när ordets betoningsregel bryts eller för att skilja mellan ord (t.ex. sí = ja vs si = om; tú = du vs tu = din). Generell regel: ord som slutar på vokal, -n eller -s betonas normalt på näst sista stavelsen; övriga ord betonas normalt på sista stavelsen — accenter används när ordet avviker.
Diéres (¨) över u (t.ex. pingüino) visar att u uttalas i kombinationer som otherwise skulle tystna (gue/gui normalt uttalas utan u-ljud; güe/güi uttalas med u).
Tilde på ñ (ñ) är inte ett diakritiskt tecken utan en separat bokstav (eñe) och ger ljudet /ɲ/.

Särskilda uttalsfenomen och regionala variationer

H-ljudet är tyst i kastiljanska spanska (hola uttalas [ola]).
C före e/i uttalas /θ/ i delar av Spanien (kastiljanska) och /s/ i Latinamerika (seseo). I vissa södra delar av Spanien förekommer ceceo/seseo-variationer.
B och V uttalas ofta mycket lika, särskilt i Latinamerika; båda kan realiseras som läppnasalt (/b/) eller approximant (/β/).
G och J ger gutturala frikativor (/x/ eller /h/), styrkan varierar mellan regioner.
Yeísmo innebär att ll och y uttalas lika i många områden; i vissa regioner hålls de isär.

Alfabetisk ordning och sortering

I modern spansk alfabetisk ordning kommer ñ direkt efter n (…n, ñ, o…). Digrafer som ch och ll behandlas vid sortering som separata tecken för varje bokstav (c + h, l + l) sedan rättskrivningsreformen, inte som egna bokstavsposter.

Praktiska tips för den som lär sig spanska

Öva alfabetet högt för att vänja dig vid bokstavsnamn och vanliga stavningar.
Lyssna på inspelningar och repetera ord — det hjälper särskilt med r-rullning, ñ och gutturala ljud.
Lär dig accentreglerna tidigt: de hjälper både med uttal och korrekt stavning.
Var medveten om regionala skillnader — uttal och vissa vokabulärval varierar mellan Spanien och Latinamerika.

Sammanfattningsvis är det spanska alfabetet kompakt och förutsägbart, med en viktig extra bokstav — ñ — och tydliga stavningsregler som gör läsning och stavning relativt lätta att lära sig jämfört med många andra språk.

Sök