Det spanska alfabetet är ett latinskt alfabet med 27 bokstäver som används för att skriva det spanska språket. Det innehåller samma tecken som ISO:s latinska grundalfabet med tilläggsbokstaven ñ, som kallas eñe (uttalas EN-yay). Förutom bokstäverna används accenttecken (akuter) för att markera betonade stavelser och för att skilja mellan ord, och det finns också diéres (ü) i vissa fall. Det spanska alfabetet är i hög grad fonemiskt, vilket innebär att stavning och uttal oftast stämmer bra överens. Trots regionala skillnader i uttal — se skillnader i accenter — överensstämmer ofta stavning och uttal, vilket gör det lättare att läsa spanska än många andra språk. För mer om uttal, se även uttalet.

Bokstäverna: lista och korta uttalstips

  • A — a (uttal /a/). Exempel: casa.
  • B — be (uttal ofta /b/ eller mellan /b/ och /β/). Exempel: bueno.
  • C — ce (uttal /k/ före a, o, u; /θ/ eller /s/ före e, i beroende på dialekt). Exempel: casa, cena.
  • D — de (uttal /d/; mellan vokaler mjukare, nästan /ð/). Exempel: dedo.
  • E — e (uttal /e/). Exempel: perro.
  • F — efe (uttal /f/). Exempel: fiesta.
  • G — ge (uttal /g/ före a, o, u; /x/ eller hård frikativa före e, i; ofta /h/ i vissa dialekter). Exempel: gato, gente.
  • H — hache (tyst i vanlig spanska). Exempel: hola (h uttalas ej).
  • I — i (uttal /i/). Exempel: isla.
  • J — jota (uttal /x/ eller hårt /h/). Exempel: joven.
  • K — ka (sällsynt i inhemska ord, vanligt i lånord). Exempel: kilo.
  • L — ele (uttal /l/). Exempel: libro.
  • M — eme (uttal /m/). Exempel: mamá.
  • N — ene (uttal /n/). Exempel: nunca.
  • Ñ — eñe (uttal /ɲ/; som svensk "nj"). Exempel: año, niño.
  • O — o (uttal /o/). Exempel: oro.
  • P — pe (uttal /p/). Exempel: padre.
  • Q — cu (uttal /k/, alltid följt av -u- i skrivning: que, qui). Exempel: queso.
  • R — erre/ere (uttal: r rullande i början av ord eller som rr; mjukare intervokalt). Exempel: rato, perro (rr).
  • S — ese (uttal /s/). Exempel: sola.
  • T — te (uttal /t/). Exempel: taza.
  • U — u (uttal /u/). Exempel: uva.
  • V — uve (även kallad ve i vissa länder; uttalet liknar ofta b). Exempel: vaso.
  • W — uve doble eller doble u (sällsynt i inhemska ord). Exempel: whisky.
  • X — equis (uttal /ks/ eller ibland /s/ eller /x/ i vissa lånord). Exempel: examen.
  • Y — i griega eller ye (kan uttalas /i/ som vokal eller /ʝ/ som konsonant). Exempel: y (och), mayo.
  • Z — zeta (uttal /θ/ i Spanien, /s/ i Latinamerika). Exempel: zapato.

Digrafer och historiska bokstäver

Historiskt räknades ch och ll som egna bokstäver i spanskt rättskrivningssystem. Sedan 1994 (RAE) räknas de inte längre som separata alfabetiska bokstäver utan som digrafer (två bokstäver som tillsammans ger ett ljud). Uttalet av ll varierar: i många dialekter har det gått över i yeísmo och uttalas som ljudet i y (ungefär /ʝ/ eller /ʒ/), medan andra dialekter bevarar /ʎ/. rr skrivs bara mellan vokaler och ger en stark, rullad r.

Accenttecken, diéres och stavningsregler

  • Akut accent (´) sätts över vokaler för att markera betonad stavelse när ordets betoningsregel bryts eller för att skilja mellan ord (t.ex. sí = ja vs si = om; tú = du vs tu = din). Generell regel: ord som slutar på vokal, -n eller -s betonas normalt på näst sista stavelsen; övriga ord betonas normalt på sista stavelsen — accenter används när ordet avviker.
  • Diéres (¨) över u (t.ex. pingüino) visar att u uttalas i kombinationer som otherwise skulle tystna (gue/gui normalt uttalas utan u-ljud; güe/güi uttalas med u).
  • Tilde på ñ (ñ) är inte ett diakritiskt tecken utan en separat bokstav (eñe) och ger ljudet /ɲ/.

Särskilda uttalsfenomen och regionala variationer

  • H-ljudet är tyst i kastiljanska spanska (hola uttalas [ola]).
  • C före e/i uttalas /θ/ i delar av Spanien (kastiljanska) och /s/ i Latinamerika (seseo). I vissa södra delar av Spanien förekommer ceceo/seseo-variationer.
  • B och V uttalas ofta mycket lika, särskilt i Latinamerika; båda kan realiseras som läppnasalt (/b/) eller approximant (/β/).
  • G och J ger gutturala frikativor (/x/ eller /h/), styrkan varierar mellan regioner.
  • Yeísmo innebär att ll och y uttalas lika i många områden; i vissa regioner hålls de isär.

Alfabetisk ordning och sortering

I modern spansk alfabetisk ordning kommer ñ direkt efter n (…n, ñ, o…). Digrafer som ch och ll behandlas vid sortering som separata tecken för varje bokstav (c + h, l + l) sedan rättskrivningsreformen, inte som egna bokstavsposter.

Praktiska tips för den som lär sig spanska

  • Öva alfabetet högt för att vänja dig vid bokstavsnamn och vanliga stavningar.
  • Lyssna på inspelningar och repetera ord — det hjälper särskilt med r-rullning, ñ och gutturala ljud.
  • Lär dig accentreglerna tidigt: de hjälper både med uttal och korrekt stavning.
  • Var medveten om regionala skillnader — uttal och vissa vokabulärval varierar mellan Spanien och Latinamerika.

Sammanfattningsvis är det spanska alfabetet kompakt och förutsägbart, med en viktig extra bokstav — ñ — och tydliga stavningsregler som gör läsning och stavning relativt lätta att lära sig jämfört med många andra språk.