AlegsaOnline.com

Additional Member System (kompletterande valsystem) – förklaring och definition

Lär dig vad Additional Member System är – hur det fungerar, skillnader mot MMP och FPTP, och hur det ger mer proportionella valresultat.

Författare: Leandro Alegsa Skapandedatum: 17 september 2022 Senast uppdaterad: 12 januari 2026

en.wikipedia.org · CC BY-SA 4.0

Additional Member System är ett valsystem som används för att ge ett mer proportionellt resultat än majoritetsval, även känt som First Past The Post. Det kallas ibland Mixed Member Proportional men dessa två valsystem har olika sätt att fördela listplatser. Termen additional member system används nästan bara i Storbritannien men har använts för att beskriva Italiens valsystem från 1993 till 2005.

Hur systemet fungerar

Grundidén i ett Additional Member System (AMS) är att kombinera enskilda distriktmandat med partilistor för att både ge lokalrepresentation och öka proportionen mellan röster och mandat. Väljaren brukar ha två röster:

en röst på en kandidat i ett enmansvalkrets (FPTP),
en röst på en partilista i en större region eller på nationell nivå.

Mandaten från distriktsvalen fyller först upp sätena. Därefter fördelas listmandaten så att partier som fått färre mandat i distriktsvalen i förhållande till sin andel av partistödrösterna kan kompenseras. I praktiken används ofta metoder som D'Hondt eller Sainte-Laguë för att räkna ut listmandaten.

Skillnad mot Mixed Member Proportional (MMP)

AMS och MMP liknar varandra men skiljer sig i grad av kompensation:

MMP är i regel fullt kompenserande: listmandaten fördelas så att det slutliga mandatfördelningen blir nära proportionell mot partiets andel av den sammanlagda partistödrösten. Exempel: Nya Zeeland använder MMP.
AMS är ofta delvis kompenserande: det ger mer proportionalitet än rena majoritetsval men behöver inte helt utjämna obalanserna från distriktsmandaten. I praktiken leder AMS ibland till att större partier behåller en fördel från distriktsvinstarna.

Varianter och tekniska detaljer

Listorna kan vara stängda (väljarna röstar på partier och partierna bestämmer ordningen på kandidaterna) eller öppna (väljaren kan påverka vilka kandidater på listan som får mandat).
Metoden för att räkna ut listmandaten (D'Hondt, Sainte-Laguë m.fl.) påverkar hur kraftig utjämningen blir.
Vissa system har spärrar (t.ex. 3–5 %) som ett parti måste klara för att få listmandat, vilket påverkar mindre partiers möjligheter.

Fördelar

Ger oftast mer proportionalitet än rena majoritetssystem.
Bibehåller lokal representation genom enmanskretsar.
Gör det lättare för mindre partier att komma in i parlamentet via listorna än vid strikt FPTP.

Nackdelar

Kan skapa två klasser av representanter: de som valts i distrikt och de som kommit in via listor.
Är inte alltid fullt proportionellt — större partier kan fortfarande gynnas beroende på utjämningsmetod och systemdesign.
Kan uppmuntra taktiska röstningar (t.ex. split-voting där väljaren ger sin distriktsröst till en populär kandidat men sin liststödjande röst till ett annat parti).

Exempel på användning

AMS används i flera brittiska valkretsar och församlingar, bland annat i Skotska parlamentet, Walesiska församlingen och London Assembly. Termen är vanligast i Storbritannien, där den också varit föremål för debatt kring hur väl systemet balanserar lokalrepresentation mot proportionalitet.

Sammanfattning: Additional Member System är ett kompromissvalssystem som försöker kombinera fördelarna med både majoritetsval och proportionella listor. Det ger mer rättvis mandatfördelning än rena FPTP-system, men är inte alltid lika fullt kompenserande som Mixed Member Proportional (MMP).

Metod för omröstning och beräkning

Metod för röstning

I systemet med extra ledamöter har väljaren två röster; en röst går till en lokal representant eller flera representanter från ett geografiskt valdistrikt. Detta kallas vanligen en valkretsröst. Den andra rösten går till ett politiskt parti. Detta kallas vanligen en liströst och syftar till att företräda väljaren i en större region.

Beräkning

Först räknas rösterna i valkretsen: rösterna räknas och den kandidat som har flest röster, även om kandidaten inte har uppnått majoritet, vinner platsen.

Därefter beräknas varje parts medlemspoäng med hjälp av en formel:

V S + 1 {\displaystyle {V \over S+1}} ${V \over S+1}$

V = Partiets lista Röster

S = Plats som redan har vunnits

När partiets medlemsantal har beräknats fördelas platserna på listan till varje politiskt parti med hjälp av D'hondt-formeln.

Exempel

I detta hypotetiska exempel finns det 100 000 väljare och det finns: 3 politiska partier, totalt 10 mandat (6 valkretsmandat och 4 listmandat).

Parti	Valkrets			Lista över partier			Totalt Platser	Totalt antal platser Dela
Parti	Röster	Rösta Dela	Platser	Röster	Rösta Dela	Platser	Totalt Platser	Totalt antal platser Dela
Parti X	43,000	43%	4	45,000	45%	1	5	50%
Parti Y	36,000	36%	2	36,000	36%	1	3	30%
Parti Z	21,000	21%	0	19,000	19%	2	2	20%

Beräkning av antalet platser i listan

Parti	Röster	Ledamot Resultat	/1	/2	/3	/4	Platser Tilldelad
Parti X	45,000	9,000	9,000	4,500	3,000	2,250	1
Parti Y	36,000	1,200	12,000	6,000	4,000	3,000	1
Parti z	19,000	19,000	19,000	9,500	6,333	4,750	2

Nuvarande användning

Londonförsamlingen
Det skotska parlamentet
Den walesiska församlingen
Det italienska parlamentet

Det italienska valsystemet

Mattarellum

Italiens parlament använde sig från 1993 till 2005 av ett system som ibland kallas systemet med extra ledamöter men som var känt som Mattarellum. 75 procent av platserna fördelades med hjälp av majoritetsröstning och 25 procent av platserna användes för att skapa en proportionell lagstiftande församling. Det hade ett komplicerat system för att fördela proportionella platser som kallades Scorporo.

Rosatellum

Rosatellum, officiellt känd som den italienska vallagen från 2017, är ett system med fler ledamöter där 36 procent av platserna fördelas med majoritetsval och 64 procent av platserna används för att skapa en proportionell lagstiftare. Den nya vallagen stöddes av den nuvarande regeringens Demokratiska partiet och koalitionspartnern Populäralternativet, men även av oppositionspartierna Forza Italia, Lega Nord och Liberal Popular Alliance. Två partier (Femstjärnerörelsen och Demokratiska och progressiva rörelsen) stödde dock inte det nya valsystemet. Vallagen godkändes den 12 oktober av deputeradekammaren med 375 röster för och 215 röster emot och den 26 oktober av senaten med 214 röster mot 61.

Frågor och svar

F: Vad är systemet för extra medlemmar?

S: Systemet med ytterligare ledamöter är ett valsystem som syftar till att ge ett mer proportionellt resultat jämfört med majoritetsval.

F: Hur skiljer sig systemet med ytterligare ledamöter från pluralitetsomröstning?

S: Systemet med ytterligare ledamöter syftar till att ge ett mer proportionellt resultat än majoritetsval, även känt som först till kvarn.

F: Vad är ett annat namn för systemet med ytterligare ledamöter?

S: Systemet med ytterligare ledamöter kallas ibland för proportionellt system med blandade ledamöter.

F: Hur fördelas listplatserna i systemet med ytterligare ledamöter?

S: Systemet med ytterligare medlemmar har sitt eget sätt att fördela listplatser, vilket skiljer sig från proportionellt system med blandade medlemmar.

F: Var används termen system med ytterligare ledamöter oftast?

S: Termen Additional Member System används nästan uteslutande i Storbritannien.

F: Har Italien någonsin använt ett valsystem som liknar systemet med ytterligare ledamöter?

S: Ja, Italien använde systemet med ytterligare ledamöter för att beskriva sitt valsystem från 1993 till 2005.

F: Vad är syftet med systemet med ytterligare ledamöter?

S: Syftet med systemet med ytterligare ledamöter är att ge ett mer proportionellt resultat i valen.