Strukturell färgning är en färgning som beror på ytans speciella struktur. Ibland kombineras strukturell färgning med pigment: t.ex. är påfågelns stjärtfjädrar pigmenterade bruna, men deras struktur gör att de framstår som blå, turkosa och gröna, och ofta är de iriserande.
De engelska vetenskapsmännen Robert Hooke och Isaac Newton var de första som observerade strukturell färgning. Thomas Young beskrev principen ett sekel senare och kallade den för våginterferens. Young beskrev iriseringen som ett resultat av interferens mellan reflektioner från flera olika ytor på tunna filmer, i kombination med brytning när ljuset går in i och ut ur dessa filmer. Geometrin bestämmer sedan att i vissa vinklar adderar ljuset som reflekteras från båda ytorna (interfererar konstruktivt), medan ljuset subtraherar i andra vinklar. Som ett resultat av detta uppträder olika färger i olika vinklar.
