Irans högste ledare: statschef, religiös auktoritet och maktstruktur

Utforska Irans högste ledare: statschef och högsta religiösa auktoritet, maktstruktur och inflytande över regering, militär och rättsväsen.

Irans högste ledare är statschef i Islamiska republiken Iran.

Högsta ledaren är också den högst rankade islamiska präst i landet.

Posten som högste ledare skapades efter den islamiska revolutionen 1979 i Iran.

Högsta ledaren är mäktigare än Irans president och väljer ut cheferna för många mäktiga poster inom militären, regeringen och rättsväsendet.

Ayatollah Khomeini (död 1989) och Imam Khamenei har hittills blivit Islamiska republikens högsta ledare.

Roll och befogenheter

Högsta ledaren har enligt Irans konstitution stora formella maktbefogenheter och avgörande inflytande över landets övergripande riktning. Betydande uppgifter och maktområden är bland annat:

• utnämning av högre befäl inom försvaret och säkerhetstjänsterna, inklusive ledningen för Revolutionsgardet (IRGC) och andra nyckelposterna;
• utnämning av chefer för rättsväsendet och andra centrala statsorgan;
• utnämning av delar av ledamöterna i vaksamma institutioner som påverkar lagstiftning och val (till exempel medlemmar i Vaktavdelningen);
• inflytande över utrikes- och säkerhetspolitik i strategiska frågor samt slutgiltigt ansvar i frågor om krig och fred i praktiken;
• kontroll över statlig media, religiösa institutioner, stora ekonomiska stiftelser (bonyader) och viktiga diplomatiska poster.

Utnämning och tillsyn

Formellt väljs högsta ledaren av den folkvalda församlingen Assembly of Experts (Experternas församling). Denna församling har också i teorin befogenhet att övervaka och i sista hand avsätta ledaren. I praktiken är processen begränsad av faktorer som urvals- och kontrollmekanismer: kandidater till Experternas församling prövas av Vaktavdelningen, vars medlemmar i stor utsträckning är tillsatta av statens högre organ.

Tidigare och nuvarande innehavare

Ayatollah Khomeini var revolutionens ledare och landets första högste ledare fram till sin död 1989. Efter hans död valdes Imam Khamenei till posten. Valet 1989 följde en period då författningen reviderades för att konkretisera rollen och dess befogenheter, vilket också påverkade tolkningar av vilka religiösa kvalifikationer som krävs.

Relation till presidenten och andra institutioner

Irans president leder den verkställande myndigheten och sköter landets dagliga förvaltning, men i viktiga politiska, militära och säkerhetsfrågor kan högsta ledaren ha sista ordet. Ett antal viktiga institutioner — såsom Revolutionsgardet (IRGC), Vaktavdelningen, rättsväsendet, och stora ekonomiska stiftelser — står under eller påverkas starkt av ledarens beslut och utnämningar. Det betyder att maktbefogenheterna inte bara är formella utan ofta även organisatoriska och personbundna.

Ideologisk grund

Konceptet för ämbetet bygger på läran om velayat-e faqih (ledarskap av den rättslärde), som formulerades och fördes fram politiskt av Khomeini. Denna doktrin innebär att en högre religiös auktoritet har rätt att utöva ledarskap över samhälle och stat för att garantera att lagen och förvaltningen följer islamiska principer enligt tolkningen hos landets ledarskikt.

Kritik och debatt

Högsta ledarens kraftfulla ställning är föremål för både inhemsk och internationell kritik. Kritiker pekar på bristande demokratiskt ansvarstagande, svaga insynsmöjligheter och svårigheter för andra institutioner att utöva effektiv kontroll. Mänskliga rättigheter, pressfrihet och rättssäkerhet är återkommande områden för kritik från människorättsorganisationer och oppositionella grupper.

Sammanfattning

Irans högste ledare är en central och mäktig institution i den iranska statsorganisationen med både religiös legitimitet och omfattande politisk kontroll. Postens räckvidd sträcker sig över försvar, rättsväsende, media, ekonomi och utrikespolitik, och valet samt kontrollen av ledaren sker genom institutioner som i praktiken är nära sammanlänkade med de organ som ledaren själv påverkar.

Sök med bokstav